Läkarprogrammet för svårt. Söka ny utbildning?

Hej, jag är en 26 år gammal man som för tillfället pluggar på läkarprogrammet vid KI. Jag har dock funnit detta program oerhört svårt på grund av den enorma studiebördan, och konsekvensen av detta är att jag halkat efter rejält i studierna och blivit spärrad ett antal år. Dock har jag egentligen bara klarat av två terminer och är därmed fortfarande i början av utbildningen. Det har alltid varit min dröm att bli läkare, och att släppa denna dröm skulle göra väldigt ont. Däremot känner jag att jag håller på att gå under, mitt självförtroende är mycket skadat, och psykiskt är jag väldigt utmattad. Jag känner även att jag börjar bli till åldern och att hålla på med spärr fram och tillbaka i flera år till känns mycket jobbigt. Jag kan tillägga att jag lider av generaliserat ångestsyndrom och tvångssyndrom, och mina symptom har förvärrats en hel del under mina studier på läkarprogrammet. Därför var jag också tvungen att ta ett studieuppehåll en period för att vila upp mig, samt för att påbörja psykoterapi. Jag går på antidepressiva just nu vilket delvis hjälper, men jag är säker på att min psykiska ohälsa har gjort läkarprogrammet mycket svårare för mig.

Tidigare under mitt liv, när jag var cirka 19 år gammal, så pluggade jag till tandläkare i ett år vilket var betydligt enklare. Dock hoppade jag av eftersom att jag fann det mycket tråkigt, och jag gillar inte direkt att pilla med händerna. Sen ville jag som sagt bli läkare...

Under den kommande studieterminen kommer jag att försöka ta igen en tenta som jag har från termin 3, men jag har börjat fundera på ifall jag verkligen bör fortsätta på läkarprogrammet.

Nu till min fråga: Kan ni rekommendera ett relativt ”enkelt” universitetsprogram på 3 år som har goda framtidsutsikter med väldiga goda möjligheter till arbete?

Jag har kollat runt lite själv på olika utbildningar och hittat en som verkar av intresse: Chalmers högskoleingenjör - Ekonomi och produktionsteknik. Vad tycker ni om denna?

Jag skulle säga att mina styrkor ligger inom de naturvetenskapliga ämnena, även om jag är väldigt ringrostig då jag tog studenten för nästan 7 år sen haha... Dock tycker jag absolut inte om att skriva labbrapporter, även om laborationer i sig kan vara väldigt roligt.

Jag har svårare för de samhällsvetenskapliga ämnena och är inte väldigt intresserad av de med undantag för ekonomi som jag finner mycket intressant. Mina svagheter är definitivt uppsatsskrivning vilket jag inte alls är bra på eller för den delen tycker om.

När det kommer till meriter så har jag 1,6 på högskoleprovet med 2.0 på KVA (vilket kan vara relevant ifall viktning av HP sker vid antagning till utbildningen).


Tack för att ni läste allt detta, och jag ser verkligen framemot era svar!

Mvh

När jag tillfälligtvis kom in i tråden och läste första delen av ditt inlägg, slutade jag vid din fråga om du verkligen vill fortsätta läkarutbildningen.
Jag tänkte "Ingenjör är kanske något" och när jag läste mer ser jag att du redan är inne på det.
Ta upp det med någon studierådgivare om de nu har någon insikt, vilket man alltid kan hoppas.
I vår tilltrasslade värld (samhället) kan det vara övermäktigt att ge sig in i tunga utbildningar om
det inte går på räls från början och man kanske har yrket i arv.

Vad menar du med yrket i arv?

Du säger att du inte ville pilla med händerna. Du tror inte att läkaryrket går ut mycket på det
Är du bra på matematik?

Hej, tack för ditt svar!
Jag har fått offra en hel del för läkarprogrammet. I princip har jag inte haft ett socialt liv de senaste 5 åren för att jag varit djupt stressad och deprimerad pga läkarprogrammet. Även när jag varit på ett studieuppehåll har mina tankar varit på läkarprogrammet. Jag drabbades också av en rad olyckor/skador de senaste åren vilket också bidrog till att jag mådde dåligt.

Jag tyckte egentligen aldrig om att bo i Stockholm, men eftersom mina studier var här så blev jag tvungen att stanna kvar. Men sanningen är att jag bara haft dåliga/jobbiga minnen här...
Om jag skulle dra en metafor kring hur jag känner just nu så skulle jag säga att jag är som en spelmissbrukare som har förlorat mycket pengar men vägrar sluta spela för att han hoppas att han kan vinna tillbaka dem. I mitt fall har jag investerat/förlorat så mycket tid på att uppfylla denna dröm, och om jag ger upp nu skulle allt ha varit förgäves. Allt lidande skulle ha varit i onödan. Samtidigt börjar jag inse att jag inte kan fortsätta på inslagen väg och att det bara leder till ännu mer förlorad tid och lidande, och just därför har jag börjat titta på alternativ!

Nej inte på samma sätt. Jag har inget problem med att använda händerna i mitt yrkesutövande men att sitta och borra och göra fyllningar på små tänder finner jag jobbigt... Det är mycket mer hantverk som tandläkare vilket jag inte trivs med.
Jag var väldigt duktig på matematik Haha. Huruvida jag fortfarande är det vet jag ej, men jag har absolut ett sinne för siffror och är hyfsat snabb på att räkna. Därför lyckades jag mycket väl på KVA utan att ha förberett mig alls.

Kanske ska du testa programmering?

Tack för tipset! Jag är dock inte alls intresserad av datorer och har noll erfarenhet av att programmera. Kanske skulle nämnt detta innan, men jag är egentligen en väldigt social person som trivs bäst bland människor. Skulle mycket gärna ha ett yrke med mycket människokontakt.

Apotekare kanske

Socionom då? Där jobbar man mycket med människor från alla olika bakgrunder, lite som läkare fast inom det sociala.

Inte alls svårt heller. Man ska bara kunna skriva och vara social.

Gillar någon en socionom? Absolut inte bra för en social person, krävs snarare en autist.

Lärare säger jag.

Du började först studera till tandläkare men hoppade av. Flera år senare började du studera till läkare, men klarar inte av studierna, och funderar nu på att hoppa av... igen. Dessutom är du "nere i botten" just nu vad gäller ork, motivation och välmående. Kanske hälsan också? Och nu funderar du på att ge dig på och slita dig igenom ytterligare en 3-årig utbildning? I ärlighetens namn borde du nog i stället överväga att kanske lägga ned studieplanerna helt och hållet.

Eller ta någon snabb kurs, alternativt en kort-kort utbildning som får ut dig i arbetslivet på studs i stället. Tror du skulle må bättre och få lite harmoni i livet av det. Finns ju en hel del KY-utbildningar på högst 2 år - många med praktik redan efter 1 års studier. Finns ju en hel del på ingenjörssidan även där: https://www.yhutbildningar.se/utbildning/yh-utbildning-ingenjor