Citat:
Ursprungligen postat av
Libsworstnightmare
jag kommer aldrig säga att valfusk inte vart aktivt.
jag har sedan dag ett också vetat att detta är ett ärende i high treason,du får va lugn till fredag nu du vet.
ps.cyberspace warfare.
Jag kommer ihåg för typ en månad sedan när jag hånade alla konspirationsteoriker som hela tiden sa "på fredag" och som efteråt helt glömde bort alla högtidliga löften och utfästelser, och skamlöst hoppade vidare till nästa.
Efter det kan jag nu notera otaliga nya "på fredag"-inlägg, men inte en enda rättelse, ingen "oops jag hade fel", ingen ursäkt för att man har slösat allas vår dyrbara tid, ingen självrannsakan, och framför allt inget fördömande av Trump och hans kumpaner, som konsekvent har lurat sina följare, kastat dom under bussen när det väl kommit till kritan, och i efterhand fördömt dem som gjort verklighet av hans uppmaningar till "handling".
I stället har man grävt sig djupare i konspirationen. Varje person som man först räknade med skulle avslöja fusket, rädda valet och sätta dit Trumps motståndare har bemötts med "no true scotsman"-argument (SCOTUS är en del av konspirationen, Pence är en RINO) eller så har hen komplett förträngts.
När upploppen rasade som värst i Kapitolium var Trump upptagen med att ringa senatorer och be dom motsätta sig röstcertifieringen; aldrig att han uttryckte oro för någons säkerhet, eller försökte gjuta olja på vågorna. Efteråt tog han avstånd till våldsverkarna. Är dom fortfarande lojala sin president?
Har man ingen stolthet? Är man inte upprörd att man blir lovad saftiga avslöjanden, vattentäta domstolsfall, arresteringar av meningsmotståndare, bibliska Krakens, militära kupper, och gud vet vad? Varför lackar man inte ur?