Vilka nutida fysiker och vetenskapsmän har ni högst förtroende för?

Tråden kanske passar i filosofi men då frågan inte är filosofiskt ställd så postar jag den här.
Jag kollar mycket på djupa program om vetenskap. Jag söker sanningen och vill verkligen veta. Jag är särskilt intresserad av universum, filosofi, alltet och medvetandet. Dom stora olösta frågorna.
Det finns vissa vetenskapsmän som är riktigt duktiga som jag har högt förtroende för.

Dessa är särskilt Sean Carroll, Paul Davies, Christof Koch, John Searle och Robert Lawrence Kuhn. Kuhn må jag säga är exceptionellt briljant. Men även Richard Dawkins och hans kristne motsvarighet; William Lane Craig är vassa.
Medan exempelvis Jordan Peterson har jag inget förtroende för alls. Det han säger är hemmasnickrade självklarheter.

Vilka relativt nutida fysiker, filosofer, vetenskapsmän och liknande har ni högst förtroende för när det kommer till sanningen och de stora frågorna?

Dawkins är ju en rätt ointressant figur i egenskap av biolog. Det han har gjort sig ett namn på är ju att argumentera högstadiebiologi med människor som inte kan ett jäkla någe om biologi.

Peterson är ju inte heller mycket av en "vetenskapsman".

Brian Greene.

Det beror på vad det handlar om. Men ett stort problem med dagens fysiker är att ofta presenterar extremt spekulativa tolkningar eller icke bevisade hypoteser som om de vore sanna. Någon som t.ex. ska stå och ojja sig om many worlds eller köpenhamnstolkningen. Det ärt trams eftersom det inte går att bevisa. Vi har Roger Penrose som börjar uggla om att universum vid tidens slut är matematiskt likt universum vid tidens början och att ett nytt universum kan födas ur det! Hallelujah! Men det är inte vetenskap. Vetenskap handlar inte bara om matematik. Det finns massor av fina modeller vi kan använda till att lösa alla möjliga observationer om man låter fysiker hålla på som de vill. Men vad de då aldrig producerar numera är unika prediktioner som vi kan använda för att falsifiera modellen.

Istället ska många fysiker sitta och låtsas som att faktumet att de får en fin matematisk formel är bevis nog. Så är det inte.

Så en av få fysiker jag litar på är Sabine Hossenfelder. Inte för att hon gjort några särskilda upptäckter utan för att hon helt enkelt sågar igenom allt skitsnack.

Vilka fysiker är det som anser att fina matematiska formler är bevis? Du får gärna länka något citat. Hermann Weyl kanske kunde tolkas åt det hållet, men ser det själv mer som att han var mer intresserad av matematiken än själva fysiken. Kan inte minnas att jag hört en fysiker säga att skönhet är bevis för att en teori är sann, endast att skönhet används som riktlinjer.

Fast du... Frågan gällande Flervärldstolkningen eller Köpenhamnstolkningen är så mycket vetenskap det bara kan bli.
Jag vet att man benämner dessa som "tolkningar", men jag håller inte riktigt med. Det handlar om logisk härledning, precis av densamma art som man använder sig av inom annan vetenskaplig metodik.
Det är inte heller icke-falsifierbara modeller. Det räcker förvisso att en vetenskaplig modell är principiellt falsifierbar, även om det inte skulle gå praktiskt, men dessa modeller är till och med praktiskt falsifierbara. Vi kan prata mer om det.

"Bevis" är dock ett ovetenskapligt ord.

Anledningen till att just den frågan du drar upp är så långt ifrån ovetenskaplig trams det kan bli är för att det handlar om strikt logisk härledning. Frågan behandlas utifrån samma accepterade axiom eller postulat.
Från detta formuleras propositioner, påståenden eller premisser med definitioner som genom ett förhållande i form av ett argument, vilket kan bedömas tekniskt enligt dess struktur, giltighet enligt slutledningsregler, alltså härledningsregler som leder till en slutsats.
Om den logiska formen är sund och giltig i enlighet med argumentationsanalys, så kommer slutsatsen att vara härledd från premisserna.
Det går att prata länge om detta, men det är en strikt teknisk fråga som är så mycket vetenskap det bara kan bli.

Frågan är till och med enklare än vad ämnet "logik" med dess samtliga subdiscipliner är då man slipper problemet med avgöra vilka logiska formella system, vilka axiom eller någon annan teknisk detalj man bör behandla frågan inom, utan man kan behandla denna frågan likadant inom samtliga förhållanden.

Problemet är att Köpenhamnstolkningen INTE härleds logiskt utifrån rådande premisser.
Flervärldstolkningen däremot är vad som logiskt härleds från rådande premisser.

För att Köpenhamnstolkningen ska slutledas(med ett högre sanningsvärde) så kräver det logiska argumentet att man inför premisser som inte går att härleda från observationer och axiom.

Köpenhamnstolkningen kräver en "superobservatör", som säger att sammanflätning med just våra vågfunktioner som är dekoherenta för oss som observerar vårat delsystem i egenskap av att vara en sammanflätad del av detsamma, säger att till skillnad från alla andra delsystem så är vi inte i superposition, utan vi är speciella, så sammanflätas man med oss så är "kollapsen" av superpositionen av det med oss sammanflätade delsystemet absolut och bestämt.
Men inget annat system förutom vårat egna fungerar så. Utan vi är speciella och innehar speciella egenskaper som ingenting annat har, som vi inte heller kan bevisa att vi har.

Det är inte logiskt och ingenting härleder detta.

Det logiska är att vårat sammanflätade dekoherenta delsystem är precis som alla andra sammanflätade dekoherenta delsystem. I relativ superposition gentemot varandra fram tills delsystemen sammanflätas och får bestämda observationer delsystemen sinsemellan.

Det är mer logiskt att det största dekoherenta systemet med högst entropi är det som bäst avgör vad ett delsystem i superposition historiskt sammanflätats med.

Så tycker du att det är tramsigt, spekulativt och ovetenskapligt att behandla frågan om just vi är speciella superobservatörer, eller om vårat delsystem är som alla andra delsystem?

Då antar jag att du har argument från observationsunderbyggda premisser för att vi lyder under andra regler och är speciella, med precis lika giltig slutsats att dess sanningsvärde inte går att skilja från slutsatsen att vi är som allt annat då ingenting tyder på motsatsen?
Inte?
Nehej ne... Ne ne...
Vi säger väl så då.


Gällande Penrose CCC så har du inte den blekaste aning om vad den säger eller hur den härleds. Jag tror förvisso inte att den är korrekt, av tekniska anledningar du nog inte skulle förstå vara argument mot, men det är knappast trams. Med skalinvarians och konform avbildning på FLRW-rumtid så är det inte där problemen ligger. Det är inga matematiska problem med det. Det är så mycket vetenskap det bara kan bli. Sen att modellen kanske inte stämmer, av andra teknikaliteter, gör inte modellen till ovetenskaplig. Knappast.

Du vet inte vad du pratar om.

Att detta följs av att du påstår att ingen längre behandlar modeller som förutsäger saker som går att falsifiera är så idiotiskt att jag inte vet vad jag ska svara. Du kan inte ens ha läst en minut på Wikipedia om CCC.

Naturligtvis så är falsifierbarhet fortfarande en fundamental grundsten i all vetenskap. Modeller som inte är falsifierbara tas inte seriöst och du har antagligen aldrig hört talas om någon modell som inte är falsifierbar. Då enligt dess tekniska innebörd i vetenskaplig kontext, där detta gäller principiellt.
Det närmaste vi kan komma är simuleringshypotesen, men den har man indikationer som istället talar mot då det existerar mängder med fenomen vilka innebär större komplexitet och fler processer än vad det skulle krävas för att simulera någonting som observeras på exakt samma vis. Därifrån kan man logiskt härleda att en simulering sannolikt inte skulle inneha överflödiga beräkningar av processer än nödvändigt.
Därefter så antar jag att många tror att M-teori, supersträngteori och det området, är ickefalsifierbart. Det stämmer inte heller utan är en myt, samtidigt som det inte riktigt är applicerbart.
Dels så är det en alternativ modell som förklarar samma saker som redan observeras, så allt som indikerar dagens modeller skulle också indikera strängfysiken.
Därutöver finns det flertalet förutsättningar eller villkor som krävs, förutsägelser som görs och observationer som både krävs för att styrka modellen och som kan göras för att falsifiera den.
Sannolikt är myten uppkommen från modellens struktur, där den tillåter em sådan enorm mängd av olika parametriserade former som skulle kunna omfatta så många olika former av universan att det förväxlas med att modellen går att applicera på vad som helst. Så är det inte.
Faktiskt så tycker jag mig observera trenden att fler och fler börjar uppvisa tveksamhet gentemot M-teori, då den har en del andra problem som inte är helt triviala men samtidigt vitala för modellen.


Slutligen så tänker jag dock avsluta med att hålla med dig i viss mån. Ekvationer och formler ges ofta av sämre vetenskapsmän och kvinnor en annan roll än de egentligen fyller. Observationer är grunden. Därefter så använder man logik för att ta sig vidare, för att i bästa fall härleda slutsatser som förutsäger observationer som styrks.
Men allt däremellan är inte trams bara för att det är spekulationer. Det kan gå många år inom ett fält innan någon ny observation av vikt görs. Däremellan så finns det fortfarande vetenskapliga saker man kan göra. "Spekulationer" och "gissningar" låter negativt, men det är av central roll i vetenskapliga framsteg. Skissningar på servetter har tagit oss längre än partikelacceleratorer.

Men matematisk formalism är inte någon förklaring, utan en beskrivning. En formel ger inget svar utan svaret ges från formelns struktur. Frågan är alltså inte vad svaret på en formel är, utan varför en formel innefattar det den gör och varför förhållandet mellan det den innefattar är vad det är, vilket härleds från observationerna som formeln beskriver. Observationerna ger förklaringarna.
Man förstår inte någonting för att man kan lösa en ekvation, utan man förstår någonting när man vet varför en ekvation ser ut som den gör.
Man behöver inte ens kunna lösa ekvationer för att förstå dem.
Så nej, en fysikalisk formel är inget bevis utan en beskrivning av observationer. Observationerna är bevisen.


Gällande nutida och med det av mig antaget levande vetenskapsmän och kvinnor jag har högst förtroende för så är det en svår fråga.
Leonard Susskind och någon som är förvånansvärt klarsynt för att tillhöra en av de som förmedlar populärvetenskap så vill jag säga Sean Carroll. Han har en Youtubekanal där han ger en överblick på några av vetenskapens större mer omfattande frågor, utan att dumma ner det så som populärvetenskapliga kommunikatörer ofta gör, eller får det att låta spektakulärt och definitivt än det finns skäl för.
Susskind har ju såklart en massa Youtubevideor också, vilka är långt mycket mer avancerade. Förstår man vad han pratar om så har man kommit långt, men vill man sätta sig in i de tekniska detaljerna så kan man behöva läsa på lite mer därefter. Dock skulle jag inte direkt påstå att det ofta behövs då hans lektioner är tillräckligt omfattande, samt att han har ett sunt förhållningssätt till vetenskap, likt Feynman, där han mycket väl vet vad som är viktigt och inte. T.ex. så är anledningen till formlers struktur med dess förhållande mellan sina beståndsdelar viktigare än att man inte missar någon viktningskonstant någonstans, som är skitsamma.
Förstår man att hastighet är sträcka delat med tid så behöver man förstå vad sträcka är, vad tid är och vad förhållandet mellan dem där man delar den ena med den andra innebär betyder.
Att lösa vilken siffra som är den rätta från instoppade siffror saknar egentligen totalt betydelse för en teoretisk förståelse av vad en formel säger och varför.

Jag kan inte ge något direkt citat men tycker mig läst en och annan strängteoretiker som menat att teorin är så elegant att den måste vara sann.

Det där är ju en gammal sköning som även Einstein uttryckt i liknande form:
"I have deep faith that the principle of the universe will be beautiful and simple."

Eller för den delen, Murray Gell-Mann, Nobelprisvinnare:
"Three or four of us in 1957 put forward a partially complete theory of the weak [nuclear] force, in disagreement with the results of seven experiments. It was beautiful and so we dared to publish it, believing that all those experiments must be wrong. In fact, they were all wrong."

Eulers identitet, "vår juvel" som Feynman benämnde den.



Just gällande strängteori har jag aldrig hört någon säga att den är elegant. Den är full av parametrisering, skalfaktorer och viktningsvärden samt komplicerade, komplexa förhållanden. När jag tänker på "elegant" så tänker jag på minimalistisk, enkel, omfattande och betydande.
Termodynamik tycker jag däremot är ganska elegant i många fall.

Nästan alla modeller som är "effektiva", alltså vilka egentligen bara är beskrivande ramverk av observationer utan konsekvent förhållande till annat är oftast väldigt fula. Alla Higgsmekanismer är fula. GR är ful. QED och SR är finare, även om den första till viss del är "effektiv" i och med dess renormalisering genom parametriserade energinivåer, men det är nästan en detalj man kan bortse från förutom när det kommer till fotonen. SR är otroligt elegant, men tveksam av andra anledningar.
T.ex. i Evig inflationsteorin så bygger den på att inflationsfältet haft varierande värden som förändrats olika fort, i olika riktningar, stått stilla olika länge för att sedan röra sig igen, osv. Det har man ingen lösning på, så där har man bara målat en linje längst en graf som motsvarar det som är nödvändigt för teorin. Det är ganska fult.

Tror snarare det är du som misstolkat vad de sagt. Att argumentera för att strängteorin är den bästa vägen att gå, är INTE det samma som att argumentera för att den måste vara sann.

Einstein formulerade väl sina teorier nästan bara helt med hjälp av matematik och han anses av många vara den främsta vetenskapsmannen någonsin? För övrigt var det Roger Penrose, tillsammans med Stephen Hawking, som formulerade hypotesen om svarta håls existens (med enbart matematik och inga empiriska fakta).

Att förklara samma gamla data som andra modeller redan förklarar räcker inte.

Det är också en lustighet. Sätter du in tillräckligt många parametrar finns det en rejäl mängd data du kan beskriva. Det är svagt.




Jag delar inte din uppfattning, förutsatt att jag förstår dig rätt. En elektron (eller annan elementarpartikel) är ingenting i sig. Det är en matematisk modell som är användbar för att beskriva vissa observationer.

Mitt problem är att de ofta frammålas som näst intill fakta eller i alla fall med överdriven säkerhet. Detta är rimligen främst vetenskapsjournalisters fel men även en del fysiker själva bidrar.




Så är det, men man måste vara medveten om vad det är man förstår. Och det är en matematisk modell av verkligheten. Inte verkligheten.

Och om flera modeller kan beskriva samma data eller beskriva olika typer av data, men där tolkningarna inte går att sammanföra, ja, där ser vi problemet. Det är inga svåra vetenskapsfilosofiska koncept jag tar upp direkt.




Faith. Tro. Inget bevis. Idén att universums lagar skulle vara vackra eller enkla är godtycklig.




Det är ett inte alls ovanligt påstående
shorturl.at/bgvAE


Ja? Det är så fysik fungerar.

En av dem garanterat. Men hans beskrivning av gravitationen är inte komplett. Precis som att Newtons inte var det (även om Einsteins är mer komplett).

Jag kritiserar inte Penrose gärning som fysiker. Inte heller menar jag att matematiska modeller av universum är dåliga. Jag menar att de är just matematiska modeller och användbara i den mån de förklarar observationer och kan göra nya prediktioner. Att börja blanda in "tinget i sig" i detta är ovetenskapligt.

Gäsp. Här är ett utmärkt exempel på det jag talar om.
Standardmodellen, kvantmekanik, call it whatever you want, är korrekt i bemärkelsen att den förklarar observationer och gör korrekta prediktioner. Det är matematiska formler som alltså är användbara. En modell av verkligheten. Men förklara hur du realistiskt kan bevisa att köpenhamnstolkningen, flervärldstolkningen eller någon annan tolkning av modellen ska falsifieras. Modellen är ett mänskligt verktyg som beskriver verkligheten i bemärkelsen att den förklarar data och gör korrekta prediktioner. Varken mer eller mindre. Hur saker och ting är "i sig" är inget vetenskapen bör lägga sig i.

Du är välkommen att förklara vilka prediktioner CCC gör och hur dessa realistiskt kan kontrolleras.



Den ska inte bara vara teoretiskt falsifierbar utan praktiskt. Det behöver inte vara praktiskt genomförbart idag, men helst så inte på nivån att du behöver en partikelaccelerator stor som vintergatan eller något annat larv.