Vad hade ni för roliga föreställningar/tankar när ni var barn?

Jag tyckte, när jag var i 2-3 års åldern att dagarna var så långa att det egentligen var 2 dagar. Kan inte riktigt förklara hur jag tänkte.

Jag gick och berättade för mina kompisar att min kusin var en superkänd fotbollsspelare! Han var faktiskt ganska lik någon på TV.

Blev besviken när jag kom underfund med hur det var.

Min brorsa trodde att allt som visades på TV var live. Även filmer!
Något jullov kollade vi på en film som utspelade sig i Norge där det var sommar. Han trodde att de skottat undan all snö för filmens skull! Jag asgarvade och retade honom lite.

Jag fattade inte att det var skivor som spelades på radio utan trodde att artisterna var i radiohuset och lirade live varje gång.

På 80-talet trodde jag först att "data-program" och TV-program var samma sak. Man gjorde reklam i en serietidning för VIC-20 med en revolverman från vilda västern så jag antog att man således själv kunde skapa filmer med dator.

Kollade även på Macahan eller vad det var och frågade om öknarna fanns kvar. Jag var inne på att Macahan var på riktigt och var inspelat på 1860-talet eller något och att de därefter borde ha byggts bort.

Somrarna var skitlånga dessutom, förmodligen för att man minns ljuset från mars fram till oktober.

Faktist ett fördjävla bra namn på en superhjälte en unge kommit på.

Liknande här. Jag fick mig förklarat att Färjestad inte kom från orten Färjestaden på Öland utan att laget hörde till Karlstad.

Jag trodde att alla mina gosedjur blev levande på natten. Försökte alltid hålla mig vaken för att se det hända men det gick inte. Trodde även att de andades, så när jag packade ner dem i ryggsäcken var jag tvungen att lämna ett litet lufthål i dragkedjan.

Jag hade en snuttefilt som ständigt gick sönder. Men jag vägrade låta mamma sy i den för det skulle göra ont, trodde jag. Så jag knöt ihop den istället. Till slut var det bara en massa knutar kvar av den.

När jag var ute och gick och sparkade på en sten så fick jag dåligt samvete. Jag hade ju sparkat bort stenen från dess vänner och familj. Slutade ofta med att jag gick tillbaka med stenen, eller tog med den hem.

På sätt och vis är det två, en dag och en natt. Det blir väl två.

Jo men jag tänkte på den tiden när det var ljust.

Jag trodde att när kvinnor födde barn, att tiden alla berättade att de legat inne, var tiden de låg och krystade.

Jag fattade aldrig hur de kunde överleva 35 timmars födande. Eller varför ungen inte kom ut tidigare, hur den kunde hålla sig inne så länge när kvinnan tryckte som fan för att få ut den. Kroppen är ju inte så lång eller stor.