Haninge 2020: mor och vuxen son levt isolerade i lägenhet i 28 år

Ja, tänk hur enformiga och enahanda hennes dagar måste ha sett ut fram till nu.
Hon är inte purung heller. Och nu den här enorma cirkusen.

Det blir lika bisarrt som när reportar sticker fram en mikrofon under näsan på en överlevande i en flygplanskrasch och frågar "Hur känns det?" innan personen ens fattat att han överlevt och att det inte är Sankte Per som står där vid himmelrikets portar med en mikrofon.

Du verkar rätt känslokall. Bara för att någon är vuxen slutar denne inte vara en mammas barn. Denna kvinna har klarat av att handla mat, skaffa bidrag, gå till läkaren själv, jobba fram till pension och mycket annat antagligen.

Varför ska hennes försummande av hennes egen sons fysiska hälsa kunna rättfärdigas med att han är vuxen?

Han har kunnat gå eftersom grannen träffade honom på butiken i somras... Så hur tänkte du där?

Likadant kan man i så fall resonera om Josef Fritzl. Han var ju uppenbart sjuk, för vilken normal människa skaffar barn med sin dotter?

Nu fattar jag hur sjukt det här landet är när jag läser alla här som tar i utav helvete för att försvara mamman och ifrågasätta dottern som uppmärksammat detta.

Mamman har tagit sin son från skolan- och allt socialt liv- från 12 års ålder. Det sitter ni och försvarar!

Efter att sonen blivit myndig har mamman fortsatt att ha sonen inspärrad, utan något socialt liv.

Mamman har berövat sonen alla chanser att få hjälp i livet. Mamman kan inte klassas som frisk.

Mamman, förövaren, försvaras, och sonen, offret, negligeras. Man kan bli mörkrädd för mindre.

Likväl skulle han opereras akut nu. Vad är det med anut du inte förstår? Hade hans syster inte kommit dit hade han aldrig opererats. Hur tänkte du där?

Precis. Det finns vuxna som inte är kapabla att ta hand om sig själva.
Är det då etiskt korrekt att aktivt underlåta sig att ta hand om en person i samma hushåll, som då far illa?

Många äldre lever i äktenskap där den ena börjar utveckla demensproblem. Ska den andra då inte ge den omsorg som behövs för att den sjuke är vuxen?

Precis. Det finns vuxna som inte är kapabla att ta hand om sig själva.
Är det då etiskt korrekt att aktivt underlåta sig att ta hand om en person i samma hushåll, som då far illa?

Många äldre lever i äktenskap där den ena börjar utveckla demensproblem. Ska den andra då inte ge den omsorg som behövs för att den sjuke är vuxen?

Mamman här har väl inte våldtagit och skaffat barn med sonen?

Fredrik Sjöshult på Expressen försökte sig på en slags självrannsakan idag, med varierande resultat.

Jag önskar ingen i lagens mening oskyldig människa den här uppståndelsen, men den kan på ett sätt ändå ruska om och bli en språngbräda till något bättre. Det gäller både mor och son. Nu ligger ju allt på bordet, all misär och alla skam- och skuldkänslor. Hoppas de får bra hjälp. Haninge kommun har denna gång många par ögon på sig, de har inte råd att schabbla igen.

Nu är hennes son inget barn i den meningen, utan en 40-årig karl. Skall det ligga på henne att få iväg honom till tandläkaren?

Så om du har en son som knappt är talför, han kanske har total social fobi (som också har angetts av vissa av er att han lider av), så låter du honom ruttna i lägenheten?

Du ordnar inte hjälp till ditt eget barn?

Att inte hjälpa en så utsatt person kan väl inte vara en helt oskyldig handling, eller? Försök nu inte greppa efter halmstrån igen, och leta efter helt osannolika skäl till varför det är si och så.