Haninge 2020: mor och vuxen son levt isolerade i lägenhet i 28 år

Det är just därför jag funderat på systerns motiv - om det är någon slags ”hämnd” för oförätter långt bak i tiden.

Men varför ska hon behöva mata sin 41-åring?! Han hade ju varit ensam i två veckor och kan handla själv.

Ska hon se till att portionsvärma välling?

Finns ingen källa på detta. Någon hade sett mamman snegla på energidryckor i affären och tog för givet att sonen hällde i sig stora mänger. I expressens reportage så är det mamman som dricker energidricka vid deras intervju. Märklig dryck för en 70-åring. Båda två kan ju ioförsig konsumera energidryck men det vet vi inte.

Det är just därför jag funderat på systerns motiv - om det är någon slags ”hämnd” för oförätter långt bak i tiden.

tänker att denna dotter har lite samma personlighet som sin far, boom hon bestämmer sig för att nu ska hon ta styrningen och gå igång.. inte förstår konsekvenserna och skadan när hon lämnar ut sin stackars bror inför hela svenska folket
hennes far verkade ju också vara dumdristigt handlingskraftig- han bestämmer att fruns fina möbler ska ut ur hemmet o brännas-
utan att förstå att möblerna fyllde ju en funktion..
antar att dottern kanske ändå gillade sin pappa bäst, och alltid varit kritiskt till sin mamma..
hon kan likna sin far- sonen mamman är av annat virke.

Det finns många skribenter i denna tråd, som likt gammeldags socialkärringar, tjatar och predikar om hur sonen borde leva, samt gör allt för att smutskasta modern. Det är väl samma typ av kärringar som Thomas Quick satt i knäna på och berättade sina sagor en gång i tiden.

Både modern och sonen har rört sig ute. Då borde det inte vara så svårt att komma i kontakt, om man nu vill det?

Alltså det är tydligt att denna historia inte är svart eller vit. Jag får upplevelsen av att många bara utgår från sina egna normer, livsregler, erfarenheter etc. när det handlar om denna familj. Jag har själv en nära släkting som är väldigt psykiskt sjuk (mest troligt). Bor i ett riktigt förfall MEN har tack vare pension och inga missbruk el dylikt bostad. När denna släkting låg på sjukhus för några år sedan passade vi på att röja huset. Var FRUKTANSVÄRT där hemma. Även avföring och dylikt. Släktingen blev förbannad, kände sig trängd och kränkt, vilket vi fattar men ”det var ju för en god sak” tänkte vi i våra samveten. Han ville/vill bara sitta och måla hela dagarna och äta vetebullar. DET är kosten. Han har legat på sjukhus för näringsbrist och då har det varit extremt svårt att få in honom till sjukhus. Typisk 40-talist med icke tilltro till myndigheter. Ingen demenssjukdom el dylikt i botten bara mer ev odiagnostiserad typ autism/aspberger som har tydligt påverkat honom hela livet. Stänger ute hemtjänst och andra vård el sociala stödinsatser. Det finns ingenting att göra. Inga LPT el dylikt trots att han är en fara för sig själv med sitt leverne. Detta är ett av många exempel i denna värld och konsekvenserna av psykisk sjukdom/ohälsa samt att falla mellan stolarna i detta samhälle.

Hon har ju vittnat om att de senaste gångerna de setts ute så har sonen och mamman sprungit sin väg...

Det allra mest skrämmande i den här historien är att samhället nu kommer att svälja all den skitsnack som kommer ur både mammans och den stackars hjärntvättade sonens mun, och kommer att lägga ner alla utredningen.

Jag ser detta hända, gång, på gång, på gång! Det finns några få psykologer och andra yrkeskunniga i ämnet som verkligen vet vad detta handlar om, men det är till föga hjälp när andra, mindre bevandrade, "yrkeskunniga" får bestämma i de allra flesta fall.

Detta är bara ytterligare ett fall som stärker min ståndpunkt. Tragiskt, är väl det bästa ord man kan använda, för att sammanfatta det hela.

Alltså det är tydligt att denna historia inte är svart eller vit. Jag får upplevelsen av att många bara utgår från sina egna normer, livsregler, erfarenheter etc. när det handlar om denna familj. Jag har själv en nära släkting som är väldigt psykiskt sjuk (mest troligt). Bor i ett riktigt förfall MEN har tack vare pension och inga missbruk el dylikt bostad. När denna släkting låg på sjukhus för några år sedan passade vi på att röja huset. Var FRUKTANSVÄRT där hemma. Även avföring och dylikt. Släktingen blev förbannad, kände sig trängd och kränkt, vilket vi fattar men ”det var ju för en god sak” tänkte vi i våra samveten. Han ville/vill bara sitta och måla hela dagarna och äta vetebullar. DET är kosten. Han har legat på sjukhus för näringsbrist och då har det varit extremt svårt att få in honom till sjukhus. Typisk 40-talist med icke tilltro till myndigheter. Ingen demenssjukdom el dylikt i botten bara mer ev odiagnostiserad typ autism/aspberger som har tydligt påverkat honom hela livet. Stänger ute hemtjänst och andra vård el sociala stödinsatser. Det finns ingenting att göra. Inga LPT el dylikt trots att han är en fara för sig själv med sitt leverne. Detta är ett av många exempel i denna värld och konsekvenserna av psykisk sjukdom/ohälsa samt att falla mellan stolarna i detta samhälle.

Nej då. Om man har ett syskon som lever i misär så vill man förstås ändra på det. Det räcker verkligen som anledning.