Citat:
Ursprungligen postat av
nanana23
Ok! Men är det så finns det inget att diskutera. Det är då en privat angelägenhet och bör verkligen inte figurera i varken media eller på fb. Oavsett vad är det sorgligt. Jag tycker synd om både mamman och sonen då det är uppenbart att mamman själv hade behövt någon hjälp.
Väldigt sant..
Mamman har säkert sin livshistoria..
Fortsatte att ihärdigt kämpa på sitt sätt, trots att allt blev fel..
Ingen av oss vet hur hennes kval sett ut..
Hon hade ju målat in sig själv i ett hörn...
Till sist kunde hon ju inte själv ta sig ut ur sitt och sonens gemensamma 'fängelse..'
Hur skulle hon frivilligt kunna röja hur de levde och hade det...
Livet är inte så enkelt alla gånger som många här på Flashback, och även andra ute i samhället som uttalat sig, vill tro...
Ett uttryck säger ju att livet blir vad man gör det till men att vända på det begreppet är nog lika sant många gånger...
Man blir den livet gör en till...
Sedan är det ju, så klart, väldigt svårt att försvara den behandling sonen fått, och hur hans liv blev under så otroligt många år i en ung människas liv...