Citat:
Ursprungligen postat av
Firelinefireline
Många som skriver här på flashback har haft en relativt normal uppväxt. Det är nog ganska svårt för de flesta att kunna sätta sig in i familjesituation denna familj har.
Att systern tar sig till lägenheten när hon får vetskap om att mamman lämnat lägenheten tyder på att hon vill väl och vill rädda sin bror.
Systern kanske har varit familjens svarta får och därför har andra i släkten ignorerat hennes oro. Jag tycker hon borde ha kunnat ringa polisen och säga att hon var orolig för sin brors välbefinnande.
Mamman verkar ju varit galen från start som trott att hennes döda son kom tillbaka i nya sonen. Vem döper sitt barn exakt lika dant efter sitt tidigare döda barn?! Bara det är ju knäppt.
Vidare verkar mamman väldigt manipulativ.
Jag tror absolut att systern försökt fånga upp brodern tidigare men att mamman kraftigt manipulerat honom tidigt att ta avstånd från andra.
Ni som kastar skit på systern borde tänka ett varv till. Det är nog mamman i detta fall ni borde rikta ilskan mot.
Håller med om detta. Det är väl en ganska enkel logik att hänga med i:
1. kvinnan förlorar sin son och blir av traumat djupt psykiskt störd/instabil
2. kvinnan får ett nytt barn och döper sonen efter det döda barnet (eftersom hon är traumatiserad och besatt av den döda, första sonen)
3. kvinnan är överbeskyddande mot son nummer 2 eftersom hon är maniskt besatt av att ingen ska kunna ta honom ifrån henne, men hon är samtidigt för sinnessjuk för att ta hand om sina barn ordentligt (därav den dåliga hygienen som sonens forna klasskamrater vittnat om)
4. kvinnans döttrar är starka nog att ta sig hemifrån och bryta sig loss från sin psykotiska mamma
5. döttrarna försöker så gott de kan prata med utomstående men ingen förstår vidden av galenskapen som pågår i hemmet (kanske inte ens döttrarna förstår det, man har ju inget att jämföra med förutom sina egna upplevelser och erfarenheter).
5. Döttrarna ger upp att rädda sin manipulerade bror från den psykotiska mamman. De försöker rädda sig själva genom att gå vidare med sina liv på bästa möjliga sätt, men traumat och skulden finns såklart kvar.
Det kan ju även vara så att kvinnans psyksjuka tendenser eskalerat under tiden efter att döttrarna brytit med henne. Hon kanske inte levde i en fullt så extrem hoardinglägenhet när döttrarna fortfarande bodde där, men att det under årens lopp havererat totalt
