Haninge 2020: mor och vuxen son levt isolerade i lägenhet i 28 år

Allt är möjligt. Stambyte var planerat till nu i vår (2021) så det var på gång iaf. Och om en brf-innehavare motsätter sig besök brukar det vara svårt för styrelsen att tvinga sig in på ett juridiskt hållbart sätt.

Tycker det är konstigt att ingen reagerade på att han är folkbokförd på adressen och varit hela tiden.
Och har haft inkomst, låt säga sjukpenning.
Då måste han ha träffat läkare, haft kontakt med ex. FK.
Om han levt på bidrag är det samma där, fysiska möten.

Hursomhelst är det tydligt hur dysfunktionell familjen varit om hans systrar inte märkt något eller agerat kraftfullare.

Sen vad det gäller socialtjänsten så var dom ju inte de bästa och missade många utsatta barn eller barn som behövde hjälp för att komma till rätta med sina liv mm.

Sen har vi detta landet, Svenssons som inte vill besvära någon, hur svårt kan det vara att knacka på som lärare, upptäcka sånt här.

Och med tanke på hur skadad denna mannen måste ha blivit psykiskt har väl mamman dragit ihop en historia om sonen och de som skött underhåll i lgt har därför inte reagerat men borde ju ha anmält sanitär olägenhet kan jag tycka.

Från: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/0KBeM2/slaktingen-larmade-myndigheter-for-tjugo-ar-sedan

"Sista gången släktingen träffade mannen var för tjugo år sedan. Hon hade hund på den tiden och brukade se honom och mamman gå i området där de bodde. Men mamman hindrade henne från att ta kontakt, berättar hon.

– Jag försökte prata med honom. Frågade om vi skulle göra något, spela basket eller så. Han blev nervös och log och mamman svarade för honom. När jag såg dem sista gångerna vände de sig om och sprang iväg .

Senare fick hon rapporter från en kompis som bor i området. Kompisen berättade inledningsvis att mannen och mamman brukade promenera i området, men de senaste åren har kompisen inte sett till mannen."


Dett får mig att ännu mindre tro att det är systern som hittade honom. Ordvalen är så skeva i så fall.

Angående hans inkomster så nej. Om han fått förtidspension, inte sjukpenning, enligt det gamla systemet (före 2003 om jag minns rätt), så gäller det livet ut. Läkarintyg på att han inte är och heller inte kommer bli arbetsför kan nog ha ordnats redan innan han fyllde 20, och denna gamla kvot av förtidspensionärer skiter nuvarande Försäkringskassan blankt i, det behövs inga återkommande besök eller samtal. Dessutom är det skitpengar i sammanhanget, 9 papp i månaden och inget bidragsfusk med hundratals assistenttimmar och nattvak. Såna här utbetalningar vill de inte gräva i, tro mig.

18 år är max om man ser till antal år man kan dömas till i Sverige, annars är det livstid, som är obestämt.

Man kan inte hitta på ett brott. Det måste redan finnas i lagstiftningen och ha ett straff.



Är det människorov du hänvisar till? Ja, jag anade att det inte fanns livstidsstraff för sånt här.



Jag tycker ändå det är en svår balansgång. Pojken har ju inte rövats bort. Han hat stängts in i sitt hem av sin mamma som han fortsatt bo med. Vad är det för brott? Kan det ändå vara människorov i lagens mening? Finns det andra fall i Sverige/Norden där föräldrar dömts för att stängt in sitt barn i många år, som kan ge vägledning om vad det är för brott egentligen?

bylingen lär vara på helspänn med full beredskap att ingen hämndaktion äger rum från någon som har inget att förlora...

Jag kan hålla med om att det var konstigt maskerat, och ofta är det bra att bara byta ut en eller två bokstäver och då förklara direkt efter vilka det är, speciellt i det här fallet när namnet var rätt udda. Googla ”Sleipnervägen 85” så kommer du få upp namnet då det redan skrivits att mamman heter Karlsson i efternamn.

Från: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/0KBeM2/slaktingen-larmade-myndigheter-for-tjugo-ar-sedan

"Sista gången släktingen träffade mannen var för tjugo år sedan. Hon hade hund på den tiden och brukade se honom och mamman gå i området där de bodde. Men mamman hindrade henne från att ta kontakt, berättar hon.

– Jag försökte prata med honom. Frågade om vi skulle göra något, spela basket eller så. Han blev nervös och log och mamman svarade för honom. När jag såg dem sista gångerna vände de sig om och sprang iväg .

Senare fick hon rapporter från en kompis som bor i området. Kompisen berättade inledningsvis att mannen och mamman brukade promenera i området, men de senaste åren har kompisen inte sett till mannen."


Dett får mig att ännu mindre tro att det är systern som hittade honom. Ordvalen är så skeva i så fall.

Intressant. Också intressant att så många i släkten bor så nära varandra men ändå ter den sig så dysfunktionell iom denna historia.