Haninge 2020: mor och vuxen son levt isolerade i lägenhet i 28 år

Jag har satt ihop en grov tidslinje från tidigare information i tråden.

BO: Joi* Cla*r*nc* K*rlsson (född i Sverige 21 april 1979).
Föräldrar: M*it Elis*b*t K*rlsson (född i Sverige 11 maj 1950) & J*hnny F*r*nc B*r*ny*i (född i Ungern 20 mars 1940). Hädanefter kallar jag dem "modern" & "fadern".


Tidslinje:
Fadern döms vid Svea hovrätt hösten 1971 till 3 års internering för att ha rånat ett bankbud som var på väg med dagskassan från Domus i Sundbyberg. Hans kumpan var St*van J*kic samt en icke namngiven 27-årig städare, som gav dem tips om hur dagskassan transporteras från varuhuset.

Modern flyttar 1974 in på Sleipnervägen 85 i Handen.

När fadern frigivs efter sina tre år i fängelse flyttar han in i lägenheten på Sleipnervägen.

Den 29 December 1975 föder modern en son som får samma namn som BO.

Paret får två döttrar tillsammans födda 28 december 1976, och 10 april 1978.

Den 1 maj 1978 avlider Joi* Cla*r*nc* K*rlsson d.ä., möjligtvis i cancer.

Den 21 april 1979 får paret en till son. Även denna son får namnet Joi* Cla*r*nc* K*rlsson, precis som sin avlidne storebror.

Syskonen bär sin mors svenska efternamn 1980, men byter till faderns efternamn någon gång mellan 1980 och 1990.

1990 bor fadern hos moderns förälder på Odenvägen med c/o-adress.

Fadern dör 29 Februari 1992, och begravs samma år den 24 mars i samma grav som Joi* Cla*r*nc* K*rlsson d.ä. Kort efter faderns död slutar Joi* Cla*r*nc* K*rlsson d.y. att komma till skolan. Han är vid denna tidpunkt 12 år gammal och går i årskurs 7.

2019 har Joi* Cla*r*nc* K*rlsson en inkomst på drygt 100 000kr. Det rör sig förmodligen om sjukpenning från försäkringskassan.

I november 2020 läggs modern in på sjukhus. Hennes släkting (förmodligen någon av de två döttrarna?) som tidigare misstänkt missförhållanden tar sig in i hennes lägenhet. Dörren var olåst enligt artikel i Expressen.

Joi* Cla*r*nc* K*rlsson hittas liggandes på en filt på golvet i lägenheten. Han är kraftigt undernärd, saknar alla tänder i munnen, har undermåligt språk och sår över hela kroppen. Lägenheten är så stökig och full av saker att det bara fanns små gångar att ta sig fram i.

Joi* Cla*r*nc* K*rlsson förs till sjukhus där han direkt tas till operation för sina skador. Modern blir delgiven misstanke om grovt vållande till kroppsskada och olaga frihetsberövande.

Enligt mrkoll är den äldre systern åtalad och dömd. Har inte tillgång till domen, kanske någon annan har?

https://mrkoll.se/atal-och-rattsprocesser/Jaqueline-Jodie-Nikolic-Hgdalsvgen-9-Vendels/mUxamUxadYQauerAulaTmUxapuhQcYfrkyqRaQbTAQmsqqkcYf rrahA

Jag har satt ihop en grov tidslinje från tidigare information i tråden.

BO: Joi* Cla*r*nc* K*rlsson (född i Sverige 21 april 1979).
Föräldrar: M*it Elis*b*t K*rlsson (född i Sverige 11 maj 1950) & J*hnny F*r*nc B*r*ny*i (född i Ungern 20 mars 1940). Hädanefter kallar jag dem "modern" & "fadern".


Tidslinje:
Fadern döms vid Svea hovrätt hösten 1971 till 3 års internering för att ha rånat ett bankbud som var på väg med dagskassan från Domus i Sundbyberg. Hans kumpan var St*van J*kic samt en icke namngiven 27-årig städare, som gav dem tips om hur dagskassan transporteras från varuhuset.

Modern flyttar 1974 in på Sleipnervägen 85 i Handen.

När fadern frigivs efter sina tre år i fängelse flyttar han in i lägenheten på Sleipnervägen.

Den 29 December 1975 föder modern en son som får samma namn som BO.

Paret får två döttrar tillsammans födda 28 december 1976, och 10 april 1978.

Den 1 maj 1978 avlider Joi* Cla*r*nc* K*rlsson d.ä., möjligtvis i cancer.

Den 21 april 1979 får paret en till son. Även denna son får namnet Joi* Cla*r*nc* K*rlsson, precis som sin avlidne storebror.

Syskonen bär sin mors svenska efternamn 1980, men byter till faderns efternamn någon gång mellan 1980 och 1990.

1990 bor fadern hos moderns förälder på Odenvägen med c/o-adress.

Fadern dör 29 Februari 1992, och begravs samma år den 24 mars i samma grav som Joi* Cla*r*nc* K*rlsson d.ä. Kort efter faderns död slutar Joi* Cla*r*nc* K*rlsson d.y. att komma till skolan. Han är vid denna tidpunkt 12 år gammal och går i årskurs 7.

2019 har Joi* Cla*r*nc* K*rlsson en inkomst på drygt 100 000kr. Det rör sig förmodligen om sjukpenning från försäkringskassan.

I november 2020 läggs modern in på sjukhus. Hennes släkting (förmodligen någon av de två döttrarna?) som tidigare misstänkt missförhållanden tar sig in i hennes lägenhet. Dörren var olåst enligt artikel i Expressen.

Joi* Cla*r*nc* K*rlsson hittas liggandes på en filt på golvet i lägenheten. Han är kraftigt undernärd, saknar alla tänder i munnen, har undermåligt språk och sår över hela kroppen. Lägenheten är så stökig och full av saker att det bara fanns små gångar att ta sig fram i.

Joi* Cla*r*nc* K*rlsson förs till sjukhus där han direkt tas till operation för sina skador. Modern blir delgiven misstanke om grovt vållande till kroppsskada och olaga frihetsberövande.

Det sägs på ett par ställen i tråden att fadern och barnet gick bort i cancer - men jag hittar ingen hänvisning till nånting. Är detta bara spekulation eller kommer det från någon källa?

Det sägs på ett par ställen i tråden att fadern och barnet gick bort i cancer - men jag hittar ingen hänvisning till nånting. Är detta bara spekulation eller kommer det från någon källa?

Det sägs på ett par ställen i tråden att fadern och barnet gick bort i cancer - men jag hittar ingen hänvisning till nånting. Är detta bara spekulation eller kommer det från någon källa?

Fan heller. De närmaste i min "helsvenska" släkt var väl medvetna om att min mamma var inlagd på psyket periodvis och de tycks ha gjort vad de kunnat för att jag inte skulle bli polishämtad och "tas ifrån henne". Om de någonsin fick frågan från myndigheter om var jag bodde eller vem som tog hand om mig under hennes inläggningar på psyket, så hjälpte de ju i alla fall inte till att ta mig ur misären. Det vore en skam för släkten, ett nederlag, synd om mig och synd om min mamma. Först en psyksjuk släkting, och sedan en fosterhemsplacerad (eller motsvarande) unge... Hemska tanke. Nej minsann, det är inte bara "ickenordiska" som ser mellan fingrarna inför missförhållanden eller skyr skammen. Att folk gör grava missbedömningar och fattar helt vanvettiga beslut (eller icke-beslut) är långt mer komplicerat än etniskt ursprung.

Har släktingarna i detta fall - eller i mitt fall - agerat på ett klandervärt vis? Ja, helt klart. Är de därigenom medskyldiga? Ja, helt klart. Är det typiskt "osvenskt beteende"? Nej fan. Skärp dig.

Det sägs på ett par ställen i tråden att fadern och barnet gick bort i cancer - men jag hittar ingen hänvisning till nånting. Är detta bara spekulation eller kommer det från någon källa?

Denna historia är verkligen tragisk. Jag har läst hela tråden från början till slut, helt uppslukad. Det ska bli intressant att läsa mer om det här efterhand som uppgifter och så småningom FUP kommer ut.

För mig är det uppenbart att det ligger grav psykisk ohälsa (fastställd eller ej) bakom detta, åtminstone vad gäller mamman. Ingen rationell och fullt psykiskt frisk förälder utsätter sitt barn för det här.

Till er som inbillar er att en "svensk kvinna" inte skulle kunna göra så här: glöm det. Det här kunde varit jag. Jag är "helsvensk", och barn till två "helsvenska" föräldrar, uppväxt i en liten småstad i sverige. Jag är också i 40-årsåldern (född i slutet av 70-talet), och jag bodde också ensam med min gravt psyksjuka mamma under hela min uppväxt.

Min mamma var just en sån där "paranoid schiz", som nån kallade det i början av trådan. I hennes fall diagnostiserad som sådan.

Min mamma inbillade sig (ev i likhet med MGM här) att alla utanför vår lägenhet var emot henne och "ville ta mig ifrån henne". Under många år hjärntvättade hon mig att tro detsamma. Det var hennes psyksjuka världsbild - och hon ville skydda mig. Min mamma var inlagd på psyket periodvis, många gånger, under hela min uppväxt. Alla de perioderna fick jag bo ensam, som barn fick jag klara mig bokstavligen själv. Det kom aldrig någon från socialen, det kom ingen från skolan, det kom ingen från sjukhuset. Ingen kom och ställde några som helst frågor (vad jag vet), tex om hur hennes barn bodde eller hade det under de månader hon låg inlagd. Och inga grannar ställde några frågor om varför det jämt var nerrullat i våra fönster, varför gräset på marklägenhetstomten växte sig halvmeterslångt, varför jag var undernärd, varför jag (och min mamma) jämt hade samma trasiga och otvättade kläder och oklippta/ovårdade/smutsiga hår. Inga släktingar ställde några frågor. Ingen undrade hur jag hade det. Det var ingen som såg att jag - ett litet barn inte ens i tonåren i början - bodde i en ostädad, äcklig jävla lägenhet full med hundskit och intorkat hundpiss i varje rum; ömsom ensam och ömsom ihop med en stundtals psykotisk och våldsam (och i vilket fall rejält psykiskt förvirrad) förälder. Min mamma var också områdets "häxtant". Herregud så många likheter här, jag baxnar.

Ingen vet ännu vad som gjorde att BO i detta fallet valde (?) att stanna instängd med sin mor under alla dessa år. Jag gissar att MGM i detta fallet nog var ett par pinnhål mer störd (och/eller beslutsam/handlingskraftig) än min mamma var - och/eller jag hade andra drag eller förmågor som gjorde att jag sökte mig ut, utanför hennes sällskap. För mig blev det så småningom (och så här i efterhand) min räddning. Hade min mamma förmått hade hon helt säkert också låst in mig, precis som i detta fallet.

När jag växte upp förstod jag aldrig hur sjuk min mamma var, eller hur irrationell och störd hennes verkligenhetsuppfattning var. För mig var det vardagen ju: att (framförallt) nätter igenom tvingas lyssna på argument efter argument för hur alla "utanför" ville oss båda (i lika hög utsträckning) ont. En psykisk sjuk, paranoid och schizofren människas störda grubblanden och "sanningar". Men som sagt så hade jag ett behov och ett driv att söka mig ut utanför, till kompisar och deras familjer - detta tack vare att jag fortsatte gå i skolan trots dessa grava missförhållanden hemma.

Den här MGM/mamman lyckades på något ännu okänt vis hålla sin son hemma från skolan, och vips så fanns bara hennes världsbild.

Jag förstår att mycket ilska nu riktas mot den här MGM/mamman, och det kan jag förstå. Jag har varit arg på min mamma också genom åren. Men om grunden är psykisk ohälsa, är det inte mamman som kan beskyllas här. Felet ligger i det så kallade "skyddsnätet" som samhället borde ha tillhandahållit.
Det här är ytterligare ett i en lång rad misslyckanden i det svenska samhället genom åren. Mitt fall är också ett sådant. I mitt fall hade min mamma återkommande kontakt med psykvården och ÄNDÅ kopplades inte socialen in. I det här fallet vet vi ännu inte något om mammans vårdkontakter genom åren, men jag är inte det minsta förvånad att det här kunde pågå ostört så många år oavsett; speciellt när (och säkert var nyckeln till allt detta att) sonen på något vis hamnade utanför skolan.

/Raring