Haninge 2020: mor och vuxen son levt isolerade i lägenhet i 28 år

Denna historia är verkligen tragisk. Jag har läst hela tråden från början till slut, helt uppslukad. Det ska bli intressant att läsa mer om det här efterhand som uppgifter och så småningom FUP kommer ut.

För mig är det uppenbart att det ligger grav psykisk ohälsa (fastställd eller ej) bakom detta, åtminstone vad gäller mamman. Ingen rationell och fullt psykiskt frisk förälder utsätter sitt barn för det här.

Till er som inbillar er att en "svensk kvinna" inte skulle kunna göra så här: glöm det. Det här kunde varit jag. Jag är "helsvensk", och barn till två "helsvenska" föräldrar, uppväxt i en liten småstad i sverige. Jag är också i 40-årsåldern (född i slutet av 70-talet), och jag bodde också ensam med min gravt psyksjuka mamma under hela min uppväxt.

Min mamma var just en sån där "paranoid schiz", som nån kallade det i början av trådan. I hennes fall diagnostiserad som sådan.

Min mamma inbillade sig (ev i likhet med MGM här) att alla utanför vår lägenhet var emot henne och "ville ta mig ifrån henne". Under många år hjärntvättade hon mig att tro detsamma. Det var hennes psyksjuka världsbild - och hon ville skydda mig. Min mamma var inlagd på psyket periodvis, många gånger, under hela min uppväxt. Alla de perioderna fick jag bo ensam, som barn fick jag klara mig bokstavligen själv. Det kom aldrig någon från socialen, det kom ingen från skolan, det kom ingen från sjukhuset. Ingen kom och ställde några som helst frågor (vad jag vet), tex om hur hennes barn bodde eller hade det under de månader hon låg inlagd. Och inga grannar ställde några frågor om varför det jämt var nerrullat i våra fönster, varför gräset på marklägenhetstomten växte sig halvmeterslångt, varför jag var undernärd, varför jag (och min mamma) jämt hade samma trasiga och otvättade kläder och oklippta/ovårdade/smutsiga hår. Inga släktingar ställde några frågor. Ingen undrade hur jag hade det. Det var ingen som såg att jag - ett litet barn inte ens i tonåren i början - bodde i en ostädad, äcklig jävla lägenhet full med hundskit och intorkat hundpiss i varje rum; ömsom ensam och ömsom ihop med en stundtals psykotisk och våldsam (och i vilket fall rejält psykiskt förvirrad) förälder. Min mamma var också områdets "häxtant". Herregud så många likheter här, jag baxnar.

Ingen vet ännu vad som gjorde att BO i detta fallet valde (?) att stanna instängd med sin mor under alla dessa år. Jag gissar att MGM i detta fallet nog var ett par pinnhål mer störd (och/eller beslutsam/handlingskraftig) än min mamma var - och/eller jag hade andra drag eller förmågor som gjorde att jag sökte mig ut, utanför hennes sällskap. För mig blev det så småningom (och så här i efterhand) min räddning. Hade min mamma förmått hade hon helt säkert också låst in mig, precis som i detta fallet.

När jag växte upp förstod jag aldrig hur sjuk min mamma var, eller hur irrationell och störd hennes verkligenhetsuppfattning var. För mig var det vardagen ju: att (framförallt) nätter igenom tvingas lyssna på argument efter argument för hur alla "utanför" ville oss båda (i lika hög utsträckning) ont. En psykisk sjuk, paranoid och schizofren människas störda grubblanden och "sanningar". Men som sagt så hade jag ett behov och ett driv att söka mig ut utanför, till kompisar och deras familjer - detta tack vare att jag fortsatte gå i skolan trots dessa grava missförhållanden hemma.

Den här MGM/mamman lyckades på något ännu okänt vis hålla sin son hemma från skolan, och vips så fanns bara hennes världsbild.

Jag förstår att mycket ilska nu riktas mot den här MGM/mamman, och det kan jag förstå. Jag har varit arg på min mamma också genom åren. Men om grunden är psykisk ohälsa, är det inte mamman som kan beskyllas här. Felet ligger i det så kallade "skyddsnätet" som samhället borde ha tillhandahållit.
Det här är ytterligare ett i en lång rad misslyckanden i det svenska samhället genom åren. Mitt fall är också ett sådant. I mitt fall hade min mamma återkommande kontakt med psykvården och ÄNDÅ kopplades inte socialen in. I det här fallet vet vi ännu inte något om mammans vårdkontakter genom åren, men jag är inte det minsta förvånad att det här kunde pågå ostört så många år oavsett; speciellt när (och säkert var nyckeln till allt detta att) sonen på något vis hamnade utanför skolan.

/Raring

Vi har ju skolplikt i Sverige fram till 16 års ålder. Sånt här borde kunna undvikas. Talet om att "släkten" hindrade henne från att avslöja detta tidigare talar för ickenordiskt ursprung.

https://www.dn.se/sthlm/slaktingen-som-hittade-mannen-han-viskade-mitt-namn-gang-pa-gang/

Har mannen något problem sedan tidigare?

– Nej, han hade inte det från början. Men nu har han ju det. Han är ju en jätteskadad människa. Det här är en människa som var en totalt normal pojke men som successivt sedan barnsben mer och mer blivit isolerad, säger kvinnan.

Edit: Kvinnan är alltså den anhöriga som upptäckte mannen.

Finns det egentligen några belägg för att sonen ”hölls instängd i 28 år”?

Är väl mer troligt att han varit överbeskyddad och långsamt fastnat i en beroenderelation till mamman, och till slut själv valt att inte gå ut speciellt ofta/aldrig.

Men bilden av ”instängd” säljer ju bättre och folk tror på det dom fantiserar ihop.

Finns troligt många likheter mellan detta fallet och dom där barnen i Ystad som också initialt sades ha varit fångar av sina föräldrar. Något som så sakteliga ändrades till att vara åtminstone delvis nonsens.

Vi har ju skolplikt i Sverige fram till 16 års ålder. Sånt här borde kunna undvikas. Talet om att "släkten" hindrade henne från att avslöja detta tidigare talar för ickenordiskt ursprung.

https://www.dn.se/sthlm/slaktingen-som-hittade-mannen-han-viskade-mitt-namn-gang-pa-gang/

Har mannen något problem sedan tidigare?

– Nej, han hade inte det från början. Men nu har han ju det. Han är ju en jätteskadad människa. Det här är en människa som var en totalt normal pojke men som successivt sedan barnsben mer och mer blivit isolerad, säger kvinnan.

Edit: Kvinnan är alltså den anhöriga som upptäckte mannen.

Samtidigt som fakta då bevisar att det är en svensk släkt.

Fadern skall enligt uppgift ha avlidit i cancer. Alltså inget brott bakom dennes död.