Citat:
Ursprungligen postat av
Zache
Det behöver du inte göra. För att förtydliga - inte för att få medhåll, haha - så menar jag att det nog har passerat ett par år sedan hon som ung flicka försökt slå larm utan att få respons, till nu då hon av någon anledning klivit in och enligt egen utsago ungefär fått sina farhågor besannade. Det måste förstås vara oerhört svårt att ta det steget, kanske svårare ju längre tiden går. Jag menar inte att berätta vad hon borde gjort under dessa år, det tror jag hon själv fått brottas med under åren, jag menar att det måste hänt något nu senaste dagarna.
Nu kröp det ju fram via kvällspressen att 41-åringen kan ha lämnats i "flera veckor" då modern lagts in på sjukhus. Jag vill ta den tidsangivelsen med en rejäl hink salt, men är det åt det hållet så kan det i sig gjort att syrran äntligen fick anledning att bryta sin overksamhet och se till att han fick hjälp. Vackert så, det är väl aldrig för sent så länge han lever.
När man växer upp i en familj med psykiskt ohälsa är det lätt att ta avstånd.
Systern kanske gjorde det redan som ung och bara höll sporadisk kontakt.
Det är rätt vanligt tyvärr och om modern nu var knäpp så förstår jag henne och att hon kanske levde sitt liv utan nästan någon kontakt med. Det kan vara jobbigt att se sin familj som mamman var.
Jag ser det ändå som en omtanke att hon åkte till lägenheten och tittade till sin bror.
Hon kanske inte hade en aning om hur han blivit behandlad i alla år. Modern mörkade det säkert.
