Citat:
Ursprungligen postat av
Mogna-Meloner
Hur är det ens möjligt?

Hur kunde hon ta sonen ur skolan vid 12-årsåldern och ingen myndighet reagerade? Vi har ju skolplikt. Vad har hon levt i för del av Sthlm där man fullständigt får skita i skolan och ingen reagerar? Eller är mamman från en annan del av världen och sagt till myndigheterna att sonen flyttat till hennes släktingar i hemlandet? Att alla trodde på henne utan ett enda bevis?
Lite utdrag ur en artikel:
Den kvinnliga släktingen har sedan hon var ung försökt övertala släkten att något var fel, men att de skulle slå larm, men ingen annan i släkten förstod hennes oro. Ingen Anna. Har reagerat genom åren. Vad fan!

De har inte träffat honom sen han var 12 år (dvs 28 år) och ingen har misstänkt något.

Hur många personlighetsstörningar finns i familjen? Låg IQ i hela gänget?
Jag är inte lättchockad, men det här tar priset. Han har varit sviken av mamman, skolan, myndigheterna och släktingarna. Det är som historier man läst från utlandet där folk gömt undan sina barn
https://www.expressen.se/nyheter/kvinna-gripen-for-att-ha-hallit-son-instangd-i-28-ar/ i otaliga år för att de varit utvecklingsstörda eller haft sex som tonåringar.
Helt jävla sjukt.

Det finns säkert inte livstid för det här brottet, men ojoj vad mamman förtjänar det.
På pappret är det ju inte förbjudet att bo hos mamma, gå till doktorn om man har en funktionsnedsättning och sedan få sjukersättning. Mamman betalade kanske räkningarna i tid också. Inga brott begånget på så sätt. Varför skulle myndighetetna knacka på ?
Det avgörande här och i många andra fall är att få rätt stöd i barndomen. I skolan, hemmet, vården, habilitering. Att skolan, kommunen och hemmet/familjen samarbetar. Att förtroendet finns. Men det är inte alla människor som vill ha extern kontakt och hjälp. När barndomen övergår till vuxenlivet finns absolut inga som övervakar en på det viset. Om det inte är nån släkting kanske.
Intressant fall.
När spårade det ur helt och allt bara fallerade ?