Vad är det som är så bra med kvinnlig prästvigning?

Det beror ju på om man accepterar en kvinna som präst. För mig är prästeskap ett manligt ämbete och "kvinnliga präster" är en oxymoron. Jag tolkar dem som aktivister inom någon form av entrism. Däremot är tanken på att alla har en direktkontakt med Gud, att vi alla är guds barn och att Han verkar genom var och en av oss, inklusive kvinnor, något jag lätt tar till mig.

Om de "kvinnliga prästerna" vore religiöst begeistrade så skulle de väl respekterat tron och inte iklätt sig rollen som präst ifrån första början. Varför är detta inte entrism?

Men jag tycker ändå att det här med kvinnliga präster är ingenting mot SvK:s verkliga dumheter.
Som hon som menade att Jesusbarnet skulle vara en "hen".
Jag var mycket glad att jag hade gått ur SvK flera år innan jag läste om den saken...
SvK har ju hur som helst alltid anpassat sig efter den ideologi, som är den populära hos makthavarna.
Länge rörde det sig om att stötta kungamakten och förespråka mer konservativa värderingar.
Nu är det mer socialistiska värderingar, som man tror att folk vill ha.
Nå ja, de har ju hjälpt mig och min mamma mycket nu under den vidriga pandemin och förtjänar tack för det.
Men på det rent ideologiska planet verkar de vara vindflöjlar utan dess like.
Fast det är ändå märkligt att påstå att prästämbetet bara är till för män efter sextio år med kvinnliga präster.
Man tycker ju att alla borde ha vant sig nu...

Man har stiftat lagar i Sverige och regeringsformen för att förhindra att kyrkan får allt för stort politiskt inflytande över regering och samhälle. Man har däremot inte gjort det omvända. Resultatet ser man i svenska kyrkan idag med HBTQ-peddo-präster som viger bögar och myser med muslimer. Politiken influerar "kristenheten" starkt och det blir röd värdegrund som blir kärnvärden medans klassiskt kristna värden slängs i papperskorgen.

I andra länder håller kristna hårdare på sin tro och vägrar vika sig för värdegrunden. I Sverige gör man tvärtom. Kvinnlig prästvigning är en del i denna utveckling. Det finns ingen seriös kristen person som tar svenska kyrkan på allvar.

Liknande kyrkor i andra länder har haft samma utveckling.
Det verkar ju däremot som att frågan om kvinnliga präster har diskuterats i Sverige sedan 1919.

Är man homosexuell är det lite hycklande att vara kristen då bibeln ganska tydligt fördömer homosexualitet. Då kanske man bör bilda en ny religion med andra värderingar istället. Detsamma gäller kvinnliga präster. Skriv en egen helig bok och bilda en ny religion. Vare sig kvinnliga präster eller homosexuella har plats inom den som följer bibeln och kristendomen. Varför har svenska kyrkan bibeln som helig skrift när den går tvärtemot svenska hbtq-kyrkans värderingar?

Jag förstår ju inte varför kvinnliga präster inte skulle ha någon plats inom kristendomen.

Det förekom inga ordinationer av kvinnor i biblisk tid. Så den mångtusenåriga traditon som kyrkan har är att icke ordinera kvinnor till högre kyrkliga ämbeten. Det handlar inte om att kvinnor inte kan, utan vad Gud har förordnat.

Precis.
Så är det.
Det handlar liksom om skapelsen.
Om du vänder upp och ner på det där så kan du ju lika gärna förkasta allt som står i Bibelns Första Bok och då är grunden borta.
Blir inget stabilt Hus av det.
Men däremot, förtryck eller utnyttjande, är synd.

Var och när har Gud förordnat det? Det har nog mer med tradition att göra, som du faktiskt har antytt själv.

De tror inte att det är folket som vill ha kulturmarxistiska värderingar utan det är etablisemanget som vill ha det. Bögar och feminism är bra för det instruktioner kommer uppifrån att man ska gilla det.

Det är underförstått i vad Guds lag föreskriver i GT. Det fanns definitivt kvinnor även då som var i tjänst för Gud. Men ordinationen var endast förbehållen män. Det är alltså en biblisk tradition, inte några människobud.

De saker som ni talar om i tråden är enbart ordningsfrågor inom kyrkan. Kvinnliga eller manliga präster är en sådan ordningsfråga.Det har redan skrivits lite i tråden om de första församlingsledarna. Det var ofta kvinnor som upplät sina hem för gudstjänster.
Priscilla och hennes man var evangelister och besökte de församlingar som även St Paulus besökte vilket ger en liten fingervisning till att innan ordningsfrågorna hamnade i centrum så fanns det både män och kvinnor som var församlingsbyggare och förkunnare. Det är som sagt något senare som kyrkan organiseras upp genom ordningar kring vem som skulle göra vad.