Efter att förhoppningarna grusades så snabbt förra säsongen vågar man ju inte hoppas på för mycket nu. Min grundläggande förhoppning den här säsongen är att vi kontinuerligt ska ha två åkare som är uppe på pallplatsnivå i distans med Ebba och Frida (minst en av dem på pallen i varje distanslopp och den andra minst topp 5 med pallhäng). Om båda får vara skadefria (Edit: bra timing med uppgifterna om Fridas ljumskproblem
) och friska tycker jag ändå det är en någorlunda modest förväntning. I modern tid har väl Sverige egentligen aldrig haft det på damsidan. Med Ribom, Lundgren och med "inspel" av någon mer sprintinriktad åkare är förhoppningen att vi inom några år ska kunna ha en situation som liknar den Norge haft, som det känns, hela 2010-talet.
Efterhand som förra säsongen har sjunkit in tycker jag ändå det viktigaste att ta med sig var att
den potentiella toppbredden kom ikapp den existerande toppbredden i gänget födda 97-99. Svahn och Ribom låg väl egentligen sist i det gänget inför förra säsongen, men nu ligger ju Svahn i paritet med Ebba och Frida, medan Ribom klev förbi Hagström och kanske även förbi/åtminstone jämsides med Lundgren. Så avstånden har minskat inom dessa årgångar, med flera som ligger betydligt närmare toppen/åkt hiss rakt upp till toppen. Det är Hagström som man måste få med denna säsong, men det mesta av försäsongsrapporterna pekar väl på att så blir fallet.
Beträffande Lundgrens utveckling tycker jag likt Thax att det blir väldigt intressant att se var hon tar vägen som skidåkare. Jag hoppas personligen på att det blir en Östberg-utveckling i alla fall. Dels slår distans ändå lite högre, dels har man i alla fall den känslan att sprinttalanger kommer vi alltid få fram. Inte minst med tanke på att de våra två största talanger i den årgång som är seniorer nästa år, Hansson och Bångman, har klar sprintprofil.
) och friska tycker jag ändå det är en någorlunda modest förväntning. I modern tid har väl Sverige egentligen aldrig haft det på damsidan. Med Ribom, Lundgren och med "inspel" av någon mer sprintinriktad åkare är förhoppningen att vi inom några år ska kunna ha en situation som liknar den Norge haft, som det känns, hela 2010-talet. Efterhand som förra säsongen har sjunkit in tycker jag ändå det viktigaste att ta med sig var att
den potentiella toppbredden kom ikapp den existerande toppbredden i gänget födda 97-99. Svahn och Ribom låg väl egentligen sist i det gänget inför förra säsongen, men nu ligger ju Svahn i paritet med Ebba och Frida, medan Ribom klev förbi Hagström och kanske även förbi/åtminstone jämsides med Lundgren. Så avstånden har minskat inom dessa årgångar, med flera som ligger betydligt närmare toppen/åkt hiss rakt upp till toppen. Det är Hagström som man måste få med denna säsong, men det mesta av försäsongsrapporterna pekar väl på att så blir fallet.
Beträffande Lundgrens utveckling tycker jag likt Thax att det blir väldigt intressant att se var hon tar vägen som skidåkare. Jag hoppas personligen på att det blir en Östberg-utveckling i alla fall. Dels slår distans ändå lite högre, dels har man i alla fall den känslan att sprinttalanger kommer vi alltid få fram. Inte minst med tanke på att de våra två största talanger i den årgång som är seniorer nästa år, Hansson och Bångman, har klar sprintprofil.
__________________
Senast redigerad av oggson 2020-11-16 kl. 17:41.
Senast redigerad av oggson 2020-11-16 kl. 17:41.
__________________
Senast redigerad av frankkk 2020-11-16 kl. 18:38.
Senast redigerad av frankkk 2020-11-16 kl. 18:38.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera