Varför tillverkas polyetylenglykol med olika katalysatorer beroende på molekylvikt?

Enligt vad jag har kollat upp används alkaliska katalysatorer (till exempel hydroxider) vid polymerisering av polyetylenglykol med låg molekylvikt, medan metall-organoelementföreningar används till att polymerisera polyetylenglykol med hög molekylvikt. Finns det någon verklig kemisk anledning till det? Med verklig kemisk anledning menar jag inte företagsekonomiska pengaanledningar som styrs av exempelvis beställningskostnader eller patent, utan om det rent praktiskt har betydelse för de olika molekylvikterna och deras renhet i resultatet av någon kemisk anledning relaterad till polymeriseringsprocessen.

Spontant känns det som att det gäller att undvika oönskade sidoreaktioner när man vill ha länge kedjor.

Handlar det om att risken för sidoreaktioner ökar ju längre kedjorna blir?

Dels det, dels antar jag att längre kedjor kan fragmenteras när polymeren ska renas från oönskade ämnen.

Är det skillnad i reningskrav mellan de olika sorternas katalysatorer?

Inte mellan katalysatorerna, däremot lär kunderna ha krav på renheten hos polymeren. Och som alltid är en renare produkt dyrare än en produkt som är mindre ren.

Om man har gott om metall-organoelement men ont om hydroxider och behöver polyetylenglykol med låg molekylvikt samt befinner sig i en situation där det är "gör det själv" som gäller och man inte har möjlighet att köpa eller sälja något, finns det då någon rent kemisk (ej ekonomisk) nackdel med att använda metall-organoelement för att katalysera polymerisering av polyetylenglykol med låg molekylvikt? Eller handlar det bara om pengar och ingenting annat?

Och omvänt, om man saknar metall-organoelement men har gott om hydroxider och behöver framställa hög molekylvikt på polyetylenglykolen, samma avsaknad av köp-och säljomständigheter men den här gången gott om egengenererad energi att driva destillering med, finns det då några rent kemiska hinder mot att först framställa dem med hydroxider och sedan rena dem genom destillering? Är det där fragmentering kommer in?

För övrigt, på vilket sätt skulle metall-organoelement vara en mindre allvarlig förorening än hydroxider?

Produktionsmetoderna baseras på olika reaktioner. Problemet med basisk katalys är att polymeren till slut blir olöslig och separerar ut från reaktionslösningen. En svårlöslig/olöslig produkt har svårt att reagera vidare. Därför får du en lägre molekylvikt i den basiska reaktionen. Metallkatalysatorer hjälper att hålla polymeren i lösning så reaktionen kan pågå under en längre tid vilket ger högre molekylvikt.