Gina Dirawi upphovsman till MÄD-sjukan?

MÄD-sjukan sprider sig som en löpeld. De senaste
åren så har folk i tv och radio börjat att säga MÄD
istället för MED eller MÄ, och jag har länge undrat
vad det beror på. Här är Gina Dirawi i
melodifestivalen 2012 eller 2016. Är det henne
som folk tar efter?

Vid 28:43

https://www.svtplay.se/video/24905723/vad-hande-gina-dirawi?fbclid=IwAR3H_-HSDRykE8Pw2-JmvhHUUev3jfCsjYKDtmZoJqEiIZtgjflg3XjjQdI

Vilken galen kärring förresten. Hörde talas om julaftonsförnedringen av svenskar men har som tur ingen TV.

Stockholmstjejer har sagt ääta i många år. I skolorna på 60-talet motarbetades aktivt stockholmskan från 40-50-talet när man pratade på -e. Nu ska vi in å eta sen får vi se vad det blir för veder.
Resultatet av skolastiken blev hos visa grupper inte ett riktigt ä utan ett ä som i "nära".
De här grupperna förenklade språket till att bara använda ett -ä ljud, det öppna.

Men en nedläggning av stora delar av SVT är på ingång. En neutral samhälls- och nyhetskanal återstår och för att tala där kommer att krävas både röstprov och prov på allmänbildning.

Du menar Sundsvallsdialekt?

Jag tvivlar på att d i med uttalas i Sundsvallsdialekten, men jag kan ha fel.

Skriftenligt uttal är vanligt hos yngre. med, och, jag och till och med mycket uttalas regelbundet efter skriften när yngre ska tala "formellt" (intervjuer eller liknande). Det låter förjävligt och ger ett närmast efterblivet intryck.

Det får du tycka om du vill. Personligen gillar jag dialekter, jag tycker det är charmigt.

Läsuttal är ingen dialekt.

Men möjligen en kronolekt eller en sociolekt.

Nej, vi pratar inte så här i Sundsvall. Eller rättare
sagt, NU så gör otroligt många det, men vi gjorde
det inte för 20 år sen. Då så sa ALLA MED eller MÄ.
INGEN sa MÄD.

Det verkar som att Gina medvetet bonnar till sig,
hon säger t ex "taavling" istället för tävling. Vi
pratar INTE som hon gör. Hon är INTE Sundsvallsbo
när det gäller dialekten.

Jo, det är kanske därför som ungdommar
inte ens kan uttala namnet på vårt land
längre. Men om de hade uttalat "Med"
med skriftenligt uttal så skulle de ju inte
säga MÄD... Och problemet är inte att vi
nu uttalar d i med, utan att vi felaktigt
säger MÄD istället för MED. MÄ finns, och
MED finns, men MÄD finns inte.

Och vilken dialekt kommer MÄD ifrån? Och
varför har hela Sverige antagit den dialekten?

Jag hade en rysklärare alldeles i början av sjuttiotalet (förmodligen född under förra halvan av fyrtiotalet) som konsekvent sa /mäd/ för skriftspråksordet "med". Jag vill minnas att han var från Örebro, men är inte hundra på den saken. Han var i vart fall inte infödd umebo.

Uttalet är alltså inte nytt, utan kan beläggas innan den senaste perioden av galopperade läsuttal inleddes. Det är alltså sannolikt att det i vart fall har varit dialektalt i det ena eller andra hörnet av Sverige. Det är heller inte alldeles ovanligt att nya dialektala uttal uppstår genom en kollission av äldre dialektuttal och skriftspråk. Ett typexempel på det är uttalet /er/ för den form av vara som stavas är i skriftspråket. Detta uttal är inte ovanligt bland sextiplussare i Uppsala som talar den gamla köpstadsdialekten. (Bland yngre än så finns det kanppast längre två distinkta uppsaladialekter.) Det rimliga är att man har "förfinat" ett urprungligt uttal /e/ till /er/.

I enstaka fall, absolut. Men inte i den här omfattningen
som är nu. Och, som sagt var, det beror inte på att folk
säger som de läser, eftersom ordet inte stavas MÄD,
utan MED.