Misstänkt vållande till annans död (treårig flicka) Norrköping 2020-01-30, två gripna. Mamman dömd till fängelse.

Kan du utveckla det lite närmare? Vad är det som är sant?

Varför anser du att detta skulle ha räckt som underlag?
När rätten tar beslut i vårdnads och umgängesärenden utgår de i grunden (eller ska iaf utgå) från vad moderna forskningsstudier säger om barns bästa (jag har insyn i detta).

Ett litet barn kan mycket väl gå glada och nöjda från ett möte med Rogga och Biggan på parkbänken som skojar och trollar fram en godisbit ur barnets öra. Eller från i stort sett vem som helst som är glad och snäll och bjuder på något gott eller skoj i stunden.

Särskilt om barnets fostermamma och anknytningsperson nr1 jobbat aktivt (på uppdrag av socialtjänsten) under lång tid för att barnets inledande panik och gråt under träffarna nämnda person ska förbytas i glädje och trygghet.

Melinda hade säkert pratat på Esmeraldas nivå för att bygga upp en förväntan och trygghet inför träffarna med den biologiska mamman.

Först när Melinda började delta på träffarna släppte ju Esmeraldas panik inför den för henne okända kvinnan. Sedan fick de väl stegvis trappa ner på Melinda's närvarande för att slutligen låta henne träffa sin biologiska mamma ensam.

Så mycket denna lilla Esmeralda fick genomgå, avstå från och anpassa sig till för sina biologiska föräldrars skull.

Medan de själva inte ens klarade att lägga av med droger och våld. Eller söka hjälp.
Så hjärtskärande!

Sorgligt att tjänstemanansvaret är borttaget...

Hur tänker du då man sliter upp barn med polishjälp som storgråter från sin riktiga familj och placerar hos vilt främmande människor? Det sker ju utan minsta blinkning. Samma då socialtjänst med polisen hämtar barn i familjehem när som helst utan minsta förvarning.

Kammarrätten citerar HFD det är en grund för just dom här fallen. Ingenting annat.

Ett uppbrott från familjehemmet innebär en stor påfrestning för henne. Högsta förvaltningsdomstolen har dock i avgörandet HFD 2012 ref. 35 konstaterat att överväganden som enbart är relaterade till risken för skada vid en separation från ett familjehem inte ska
vägas in i bedömning av om vården ska upphöra.

Sorry! Jag antog att gemene man här i tråden själva förstod att det inte endast var dessa omständigheter som föranledde den särskilda företrädarens kovändning. Framförallt så fanns ju vittnesuppgifter från anhöriga, vänner och arbetskamrater om att familjen (och framförallt pappan) om att allt var mycket bättre nu, än vid tiden för tvångsomhändertagandet. Men jag vidhåller att omständigheterna kring att Esmeralda var/uppfattades nöjd och glad med att träffa sin biologiska mamma/familj, eftersom det är det aktuella barnets bästa som den särskilda företrädaren skall gå efter.

Att ett litet barn kan inge positiva/glada/nöjda uttryck fast så icke är fallet är självklart, så det är vi helt överens om (för jag råkar också ha kunskap av detta). Detta är parterna i rättskedjan också medvetna om och skall ta det i beaktande när dom gör sin bedömning. Detta har ju också gjorts i bedömningen, men trots detta har både särskilda företrädaren OCH Kammarrätten kommit fram till att det är trovärdigt och att det därför är för barnets bästa.

Jag vill egentligen inte debattera detta mer, för jag tror vi är ganska överens egentligen! Jag tycker också detta är fruktansvärt, jag tycker att socialnämnden i Norrköping verkar skit och jag gillar absolut inte Kammarrättens beslut! Men det jag vill opponera mig mot är att den särskilda företrädaren inte gjort sitt jobb!

"[quote=Browser|73238114]Hur tänker du då man sliter upp barn med polishjälp som storgråter från sin riktiga familj och placerar hos vilt främmande människor? Det sker ju utan minsta blinkning. Samma då socialtjänst med polisen hämtar barn i familjehem när som helst utan minsta förvarning."

Svar: Jag tänker att om beslutet om akut polishämtning är taget i syfte att skydda barn från föräldrar med samma problematik som Rebecka och Patrik och placera dem hos människor med samma förhållningssätt och värme som Melinda så är det helt i sin ordning.

Om inte annat så har ju fallet med Lilla hjärtat visat att det är relativt lätt för såna föräldrar som R och P att få tillbaka sina omplacerade barn bara man gör några halvhjärtade försök att rycka upp sig kryddat med att vara bråkig mot soc i telefon och ovillig att släppa in dem vid hembesök.

Firesnake

Ja ett fall alltså vilket har visat sig att myndigheten kunde gjort mer. Även domstolen fast ingen vågar kritisera statens förlängda arm förvaltningsdomstolarna som besitter gamla skattevrak eller fd departementsanställda. Finns inget mer rättsosäkert.

Så fallet handlar mer om myndigheter som inte skött sitt arbete medan halva riksdagen skriker lagändringar. Det är ju verkligen märkligt. Nej, jag anser inte att man skall tvångsomhänderta barn med polishjälp utom i yttersta nödfall och det är sällan det är yttersta nödfall. Sen är det temporära placeringar inte för gott och familjehemmen skall samarbeta med biologiska föräldrarna. Socialtjänsten skall se till så hemflytt finns med och verka för att det alltid är prioritet. Hela fallet har fått helt fel fokus och ett rop efter mer myndighetsmakt. Det har varit bättre att reformera hela socialnämnden och socialtjänsten.

Shit pomfritt, det var ord och inga visor. Intressant att IVO, anser att socialtjänsten ska överpröva domstolens beslut.

Det blir verkligen en svår situation för alla om förvaltningsrätternas ord inte ska gälla. Och att socialnämden (lekmän) ska tvingas fatta beslut om flyttförbud i olika ärenden.

Jag hoppas det här sänder en tydlig signal till högsta förvaltningsdomstolen om att en praxis ändring måste ske. För Norrköping överklagade ju faktiskt kammarrättens dom och högsta förvaltningsdomstolen valde att inte pröva ärendet. Utan hänvisade till ett praxis som sa att det inte ska tas hänsyn till barns anknytning.

Om högsta förvaltningsdomstolen inte ändrat sig å det skyndsammaste kommer ju detta att leda till att socialtjänsten blir laglös och att handläggarnas egna tycke styr besluten. För om domstolen dömmer mot vad soc tycker uppmanar ju ivo i och med detta att man helt enkelt ska strunta i vad domslutet säger.

Det är på sätt och vis lätt att vara IvO, komma in och granska och tycka med facit i handen. Men det är inte lika lätt att vara handläggare, för när dom måste fatta sina beslut så finns ju inte facit ännu.

Just i detta fall hade det varit rätt att överpröva beslutet, men det är ju inte självklart att det alltid är det.

Har en enda person fått sparken? Löneavdrag? Det låter hårt på tv, men är det någon som bryr sig? Någon som får ta ansvar?

[quote=MarryBlunt|73238783]Shit pomfritt, det var ord och inga visor. Intressant att IVO, anser att socialtjänsten ska överpröva domstolens beslut.

Det blir verkligen en svår situation för alla om förvaltningsrätternas ord inte ska gälla. Och att socialnämden (lekmän) ska tvingas fatta beslut om flyttförbud i olika ärenden.

Jag hoppas det här sänder en tydlig signal till högsta förvaltningsdomstolen om att en praxis ändring måste ske. För Norrköping överklagade ju faktiskt kammarrättens dom och högsta förvaltningsdomstolen valde att inte pröva ärendet. Utan hänvisade till ett praxis som sa att det inte ska tas hänsyn till barns anknytning.

Om högsta förvaltningsdomstolen inte ändrat sig å det skyndsammaste kommer ju detta att leda till att socialtjänsten blir laglös och att handläggarnas egna tycke styr besluten. För om domstolen dömmer mot vad soc tycker uppmanar ju ivo i och med detta att man helt enkelt ska strunta i vad domslutet säger.


Ja, vad anser IVO egentligen att socialtjänsten borde ha gjort? Och vari ligger systemfelet som IVO pratar om?
Och vad menar IVO med att ny lagstiftning inte hade behövts för att rädda flickan??

Endaste ett nytt tvångsomhändertagande hade räddat flickan. (Åtminstone temporärt). Det är min bedömning.
Och IVO kan omöjligt veta om ett sådant hade gått igenom i domstolen. Eller hållit i en vidare prövning.
Föräldrarna var ju omöjliga att samarbeta med.

[quote=skrakan|73239358]
Jag tror IVO menade att när socialtjänsten såg att umgänget och planeringen inte var till barnets bästa skulle de ansökt om flyttningsförbud. För att kunna ta två steg tillbaka och göra ett bättre arbete med umgängena och skapa en trygghet till biohemmet. Inte att de skulle gått emot Kammarrätten och omedelbart ansökt om detta. De hade god tid på sig. De hade kunnat ansöka om det direkt de såg att föräldrarna misskött planeringen eller när föräldrarna inte ville gå med på den planeringen socialtjänsten föreslog. Här har vi föräldrar som borde underkasta sig allt socialtjänstens föreslagit. Istället har de motsatt sig allt och där skulle socialtjänsten direkt sagt "Ok. Då får Esmeralda bo kvar i familjehemmet. För hennes bästa ska vara vägledande och en för snabb hemflytt är inte till hennes bästa. Det har förekommit omfattande brister och för att vi ska uppfylla våra skyldigheter kräver vi att det ska finnas med ett umgängesstöd, umgänget ska vara upplagt si och så. Går ni inte med på det kan vi inte genomföra en hemslussning idagsläget. Varsågod och överklaga. Hej då."

MEN. Det har varit så många fel och brister i socialtjänstens handläggning. Bara de faktum att de tillåtit att umgänget ska utgå ifrån föräldrarnas önskemål och inte barnets bästa har skapat stora problem här. Hade allt gått rätt och riktigt till hade Esmeralda kanske ännu bott i familjehemmet och haft umgänge med föräldrarna...
I detta fall flyttades flickan hem efter fyra månader med umgänge där det varit avbrott i umgänget på 3 veckor som längst.

Inom den lag som finns hade socialtjänsten haft möjlighet att både omedelbart omhänderta Esmeralda, ansöka om flyttningsförbud etc. Men. Det minsta de hade kunnat göra var att utforma ett umgänge som var till Esmeraldas bästa, men inte ens det gjorde dem. Att avsluta ärendet två dagar efter flickan flyttat hem är också emot lagen. Socialtjänsten är skyldig att följa upp i minst 3 månader efter hemflytt...

Systemfel vet jag inte om jag vill kalla det. Här handlar det om socialsekreterare som varit rädda. De har fått en dom från Kammarrätten och vågar inte gå emot den trots nya uppgifter. De tvivlar på sig själva, är rädd för att ses som paranoida och som att de trakasserar föräldrarna. Det handlar nog främst om kunskapsbrist. Att inte veta sina rättigheter och skyldigheter. Då blir det godtyckligt och lite på känn istället för enligt lagen.

Framkom det inte sedan att vittnen i Kammarrätten blivit hotade till att ljuga till föräldrarnas fördel?
Man kan säga att Kammarrätten fattade sitt beslut på felaktiga grunder. Hade de haft sanningen hade nog utfallet blivit annat.
Men i detta fall anser jag att socialtjänsten skulle gå emot Kammarrätten. Så länge de kan motivera varför det är till barnets bästa har de ryggen fri. Istället har de resonerat att beslut INTE varit till barnets bästa men ändå fortsatt med idiotin..

Hoppas jag verkligen! Men. Finns inget tjänstemannaansvar längre så svaret på den frågan är nog nej.. Det är i såna här tillfällen man önskade att det fanns!
Nu skyller man på systemfel fast detta inte handlar om systemfel. Systemet är rätt, det är hur man använt det som är fel. Och de som använt systemet borde vara de ansvariga. Socialsekreterare, enhetschef och socialnämnden. Alla dessa borde få repressalier. I detta är det nog socialdekreterarna som har största skulden. Enhetschef och nämnd går ofta efter vad de tycker.

Även om IVO hänvisar till nämnden i hela sin granskning kan nog det ordet många gånger bytas ut till socialsekreterare.
Det är socialsekreteraren som gör skyddsbedömningen, inte nämnden.
Det är socialsekreteraren som gör förhandsbedömningen och enhetschefen som signerar den, inte nämnden.
Det är socialsekreteraren som gör en umgängesplanering, inte nämnden.
Det är socialsekreteraren som har samtal med föräldrarna, inte nämnden.
Det är socialsekreteraren som begärt in uppgifter från BVC under förhandsbedömningen fast man inte får det, inte nämnden.

Socialnämnden fattar endast beslut rörande omedelbart LVU, flyttningsförbud, umgängesbegräsning och liknande ingripande åtgärder. Dessa beslut fattas dessutom utifrån vad socialsekreterare föreslagit. Sen är det upp till rätten att fatta ett definitivt beslut.