Kan man vara oense trots att man förstår varandra?

Du påstår med andra ord att man kan agera utan någon vilja som föregår aktionen.

Allting görs med avsikt. Avsikt och mål är synonyma. När vi tror att vi inte hade som avsikt att göra det ena eller andra så har vi använt en språkmodell vi inte tycker stämmer överens med vårt upplevda motiv. Hade man granskat termerna bakom språkmodellen så hade man insett att den faktiskt beskriver ens intentioner till pricken.

Orsak och verkan fungerar utmärkt utan någon vilja att uppnå några mål. Orsak och verkan fanns innan det fanns hjärnor som kunde förutsäga några konsekvenser alls. Det var oavsiktliga kausalkedjor som ledde fram till de första hjärnorna.

De olika verktygen är bara olika när de behöver vara olika i förhållande till vad du behöver uppnå.

Du separerar tanke och språk av samma anledning som du separerar agent och aktion. Dualismen är en språkmodell som definierar vad du påstår dig uppleva.

Du separerar uttrycka och tänka. Att tänka är att uttrycka eller påstår du att en del av verkligheten inte uttrycker sitt värde i relation till omgivningen? Hur i så fall påverkas jorden av solens gravitation?

Om tankar är en del av verkligheten och verkligheten är delar i interaktion med varandra så måste tanken uttrycka något lika mycket som det du påstår vara något annat än tanken.

Språk föregår språk alltså. Det är detsamma som att säga att ett värde inte kan uppstå ur ett vakuum.

Vad du kallar vilja är en personifierad version av rörelse.

Du och jag är fysiska objekt i rörelse.

Språk är information. Information skapar upplevelse. Subjektiva termer och skapandet av subjektet är ett och samma event och det hände i den värld du kallar den fysiska världen.

Du motsäger aldrig något jag säger. Denna dans mellan oss kan pågå lika länge som din förvirring.

Skillnader mellan verktygen finns oberoende av om någon vill ha dem till något avsiktligt syfte. Även om den som tillverkade en hammare bara tänkte på att slå i spikar, kan hammaren krossa skallar som en näsduk inte hade kunnat krossa. Det är ett exempel på att skillnader mellan verktyg påverkar vad de kan uträtta på ett sätt som inte är beroende av varför de tillverkades.

Att ett fenomen som inte fanns tidigare uppstår betyder inte att energi nyskapas. När järn kommer i kontakt med syre uppstår en järnoxidförening som inte fanns tidigare. Energi kan ju byta form även om den inte kan skapas eller förstöras och ibland byter den till en form som aldrig funnits tidigare.

Rörelse kan existera i former som inte har förmågan att förutsäga några konsekvenser. Och rörelse som innefattar tankar kan existera både med och utan språk.

Du har rätt. Men det motsäger inget av det jag säger.

Man har den intention man är medveten om vilket är den man kan förklara. Alla förklaringar är ett uttryck av ett behov.

Om jag säger att jag ska skapa en teori om x så var grundintentionen njutning, vart jag än tar mig härnäst motsäger aldrig mina senare intentioner. Men för att finfördela kommunikation så krävs en uppdelning av verkligheten. Uppdelningen leder till att motsägelser i förhållande till ett finfördelat mål blir möjligt. Men motsägelsen är endast giltig i förhållande till kommunikationen av relevansen som sitter i ett specifikt finfördelat mål.

Att du och verkligheten är något annat än ett och samma fenomen är en del av den konstruktion som krävs för att finfördela ansvar.

Det är en illusion med andra ord.

Det spelar med andra ord ingen roll vad du skriver härnäst för jag kommer bara att bekräfta att du har rätt i förhållande till det mål dina språkmodeller förhåller sig till och så kommer vi hålla på tills vi blivit bästa polare vilket kanske tar 265 sidor av ifrågasättanden och en ny filosofisk klassiker värd en plats på akademibokhandelns hyllor.

Konsekvenser finns med eller utan insikt om orsak och verkan. Och hjärnors finfördelning uppstår med eller utan språk och med eller utan idéer om "ansvar". Alltså är existensen av finfördelade koncept i hjärnor inte beroende av kommunikation.

Teorier kan vara fel och teorier är inte "språkmodeller".

Oj så många gånger man varit i diskussion och sen fått höra av motparten vad man menar med det man sagt.
Nej, säger jag äpple så menar jag äpple och inte ångvält.
Oavsett vad DU tror att jag menar.
Svenska språket och dess ord saknar inte fastslagen definition.

Språk och teorier är samma sak. Du kallar det teori när språket blir tydligt.

En tydlig kommunikation leder till kontroll.

Relativitetsteorin leder till kontroll av något riktigt stort. Det stora för en människa med låg intelligens blir religion där kontrollen av det stora blir mindre effektivt.

Du förstår inte att vartenda ord som kommer ur din mun bara är giltiga i förhållande till vad du antar är sant. Man kan endast anta med hjälp av språk.

Språk är precis som vilja en personifierad konstruktion av något fysikaliskt.

Du får skriva något smart som slutklämmen på detta.
Det enda du kan göra givetvis är försvara det du tror är dig själv. Sanningen och personlig identitet är synonymer.

Vad man förstår är alltså vad man är.

Jag förstår på vissa sätt dig mer än vad du förstår mig och därför kan jag lämna denna konversation med vetskapen om båda din och min förträfflighet medan du sannolikt lämnar den med en lite mer partisk böjning.

Skitsnack! Teorier existerar innan de uttrycks i språk och samma person kan testa och falsifiera flera teorier. Den objektiva sanningen existerar oberoende av vad någon tror.

Det gör den inte. Är du genuint intresserad av att förstå min tanke bakom den frågeställningen?