Citat:
Ursprungligen postat av
Bladstall
EN av dykarna ja. Det hade behövts omfattande och farliga dykinsatser för att komma åt alla kroppar. Men jag avsåg främst inte traumat för dykarna (det är vetenskapligt fastställt att det inte är mentalt riskfritt arbete) utan för anhöriga och efterlevande.
Identifiering av drunknade är inte trivialt utan hade krävt DNA-testning där man på grund av sakens natur måste blanda in släktingar och dylikt och därmed peta i mentala sår i en cirkus som säkerligen hade tagit flera år.
Efter tsunamikatastrofen 2004 byggde man på sig en kompetens och metoder för att hantera något liknande i omfattning men det var ju inte direkt smärtfritt. På 90-talet hade det troligen varit kaos.
Att ta upp fartyget med kropparna kvar i hade varit ännu värre med tanke på de krafter det handlar om och allt löst bråte inne i fartyget och vad som händer med sjölik. Nä av respekt för de anhöriga skall man inte ens gå in på detaljer men kropparna hade ju i ett sådant läge inte ens varit kvar där de befann sig utan kunnat hamna i andra delar av fartygets bråte i varierande skick.
Jag är ledsen...men svårt att låta bli...När jag läser din text så får jag en bild i huvudet av det där rabiata fruntimret som gör åtlöje av sig själv på nationell TV.
"TÄNK PÅ BAAAAAAAARNEN!"
Men du vill få det till:
"TÄNK PÅ DYYYYYKARNA!"
Låt mig var jävligt tydlig med detta:
Människor som har valt som yrke att bärga saker och människor under vatten är inte som du och jag.
Vi pratar om män och kvinnor som som inte hanterar stress, död och panik på samma sätt som oss övriga.
Dykare är en ganska speciell "gren" att göra karriär i och har du inte ÖVERförmåga att hantera dessa saker så blir du 8nte långvarig i branschen. DU DÖR!
Samtliga dykare som varit inne i Estonia och kikat runt hade gladeligen och förmodligen föredragit att få bärga dessa kroppar så att människorna på land kan få sin chans till sorgearbete. "Landkrabbor" ser gärna att man begraver sina nära och kära i jorden samtidigt som "sjöbusar" många gånger föredrar att bli kremerad och få sin aska svepas med vinden över havet.
Jag är själv landkrabba och har varit byxis i vattnet sedan jag såg filmen Hajen som 8 åring. Det förstörde något oerhört för mig....
Jag hade 4st simborgarmärken när jag var så ung som 4 år, lärde mig simma som 3 åring....
Det förklarar mitt intresse också gällande människor som fixar att dyka i ett becksvart hav som Östersjön.