Citat:
Ursprungligen postat av
pointbreak
Jag tror att du är inne på rätt spår, tror det är ett stort antal som är frivilligt ensamma, jag är själv en sådan, har varit singel i 3 år o trivs väldigt bra med det, Inte det att jag inte har intresse i kvinnor men jag skulle inte vilja träffa någon och känner inget sug efter att dejta och hålla på heller. vill man det så fine men jag känner mest att det är väldigt skönt att slippa kompromissa när man ska göra saker och jag sköter mig själv osv.
Jo, var ju dit jag ville komma med narrativet.
Är också singel sedan några år, har mina barn, en handfull nära vänner o kunde liksom inte bry mig mindre för tillfället om förhållanden o allt som man antingen redan har haft eller som 'man borde' i min ålder.
Anledningen;
Jo, precis som du skrev, man kan ägna sig åt sina intressen/aktiviteter/hobbies/barns framtid/whatever - utan att krusa, kompromissa eller för den delen känna sig ensam.
Citat:
Ursprungligen postat av
popcorn27c
Ingen av dessa har faktiskt några konstiga ex eller saker för sig och de relationer de haft har slutat av olika skäl. Några har inga barn och de som har barn så har papporna dragit helt o kvinnorna är själva med barn. Hälften är dock typ runt 35 utan barn och även om de gärna skulle ha det så är det ju inget man skaffar med första bästa. Alla har utbildning, de flesta äger sin bostad och har bra jobb och är vanlig medelklass. Haken som sådan är att varken jag eller de har umgängen som känner några singelkillar. Alla mina vänners män har bara vänner som är i relationer. Eventuellt är haken den, som en skrev tidigare, att de ensamstående männen har fastnat i sina fort, där de hamnar efter jobb och träning varje dag...och inte i aktiva vänskaprelationer. Alla mina vänners äkta män och sambos har killgäng de umgås med där de gör allt från att prova whisky till jaga, spela golf eller åka på killskidresor. Icke en singelkille i sikte i dessa grupperingar, vilket ju är underligt för bland mina tjejkompisar så är vi en blandad skara på singlar o sådana i relation.
Ok, bra med inputs.
Nämen singelmän i vår ålderspann du nämnde lallar liksom inte runt i flock som yngre män gör.
Blev en aning förvånad över det du skrev om att gifta/förlovade män så som du upplever, umgås varken mer eller mindre med sina vänner o som jag tolkar dig utövar sina intressen i högre grad än singelmän.
Varierar väl förstås från krets till krets, så klart.
Hmmm, vad ska man dra för pseudo-slutsats av det här + annat som återkommer i tråden;
1. Singelmän barrikaderar sig med sina (samhällsosociala) intressen o syns inte till för singelkvinnor som letar, de håller sig helt enkelt till sina nära/kära/barn/osv o struntar i vad som förväntas av 'folk', o gör bara sitt.
Men vill ändå ha en bit fittmus när det är dags att tömma/pga blues balls.
2. Singelmän barrikaderar sig med sina mer samhällssociala aktiviteter.
Dvs är engagerade med främlingar, vistas bland folk i högre utsträckning, vill ha förhållanden.
Men misslyckas pga *insert random bortskyllning/feminism/negers/osv* som kanske egentligen är rädsla för att bli avvisade när det är skarpt läge utanför knypplingskursen, lokala idrottshallen el vad det må vara.
..?
Kanske 3;
Singelmän, liksom singelkvinnor, (kan) ha valt åsido förhållanden pga egna förehavanden som kommer först såsom karriär, barn, andra tids o energikrävande saker.
Vill dock ha lite raj-raj när det passar med motsatta könet. Och får till det.
Eller är det ngt jag missat?
Har svårt att se hur det sitter x antal tiotusentals människor kvinnor o män, som verkligen vill ha en partner, sådär 'osynliga' för varandra menar jag.
En raglande fyllo med allmänt oerfoderlig fattningsförmåga kan ju hitta en one night stand utan större problem, så jag begriper inte vad eller varför det är så svårt nu för tiden enligt många, att få en chans till att kunna få avstamp mot en relation med en annan, vill jag ha det till.
