Hur är det att ligga på psyket?

God mat. Trevlig personal. Lite jobbigt när folk kastar och slår sönder saker och rumkamraten försöker ta livet av sig. Däremellan jättebra!

Det enda positiva var att få lämna.
Jag försökte undvika alla idioter som var där inne, störde mig på alla.
Jag hade eget rum, ingen vågade dela med mig, buhu.

Jag var på piva, intensivvårdsavdelningen. Där fick man inte ha egna kläder eller ägodelar. Fanns laptop att låna. Fick röka en cigg i timmen. Rummet innehöll bara en sjukhussäng. Fick låna ett meditationsrum där man kunde softa under ett kedjetäcke en gång. Annars hände inte mycket vad jag minns.

Edit: blev tvångsinlagd efter att ha bett om hjälp med "kundalini" på en vårdcentral. Fortfarande sur över det.

Är inlagd på intensivvårdsavdelning nu. Det är långtråkigt men jag känner verkligen inte igen mig i beskrivningarna av det som en förvaring ovan.

Här är personalen urtrevlig, jag har en kontaktperson som erbjudit mig hjälp att söka bostad, motiverande samtal eller annan hjälp, det är bara att säga till...
Det är jobbigt att de kikar in varje timme under natten eftersom jag är lättväckt men ikväll ska jag få en sömntablett så att jag inte ska bli störd.
Får ha mobil och laptop men de laddas i ett låst rum, bara att säga till dygnet runt så fixar de med det.

Känner inte alls igen allt negativt som skrivs som sagt, men det kanske beror på vad man förväntar sig och om det är frivilligt eller inte?! Maten är helt okej, det är kaffe klockan 6 på morgonen första gången och 20 sista gången och flera gånger däremellan.

Det beror helt på sjukdom, avdelning och attityd, skulle jag säga. Alla i tråden har säkert rätt. Jag känner igen mig i mycket av det som skrivits.

Jag har varit på psyket alldeles för många gånger. För det första gör sjuksköterskor och undersköterskor ett otroligt jobb. Svenska läkare är minst sagt bedrövliga, därför gör sköterskorna allt jobb inom slutenvården. De är oftast bra människor som går att prata med för att fördriva de långsamma dagarna.

Allt handlar om avdelning. En gång fick jag kontaktperson, regelbundna samtal och erbjudanden till mindfulness. En majoritet av gångerna blev jag bara förvarad. Varken mer eller mindre. Likt ett fängelse.

Psyket är verkligen inte att rekommendera. Dagarna är okej. Långtråkiga, men böcker finns. De är svåra att läsa när läkarna (som egentligen inte existerar) skriver ut fel mediciner till dig och biverkningarna kickar in. Har du tur finns en sköterska som kan prata och hjälpa dig för stunden, men oftast är avdelningen underbemannad. Då är du ensam, och ångesten fördriver din tid.

Är det bättre än självmord? Ja! Åk, ta helvetet ett par dagar, och jobba dig upp. Det är värt det.

Mindre problem går alltid att lösa. Mobilladdare kan du fråga dig till, tändare har 95% av patienterna (inlåsta, så du måste fråga där med), och annars hjälper hjärna personalen till. Oftast. Ibland jobbar riktiga stolpskott, men då har du bara otur. I så fall kan man fråga nästa dag.

Behöver du psyket? Åk! Tvekar du? Åk!

Men seriöst, åk bara i nödfall. Det är verkligen inte kul där. Det är bra, men inte kul.

Det gjorde de aldrig när jag var inlagd. Däremot har jag fått berättat för mig att det finns vissa som de behöver kolla typ var tionde minut så att de inte har tagit sitt liv.

Att ligga inne åpå psyket är ungefär ett paradis tanke med alla härliga knäppisar. Min vän har varit där ett par ggr pga han kunde se in i väggar o tror att man är slav o allt möjligt om man jobbar o han kunde inte ens sluta prata om det. Iaf så va han där några dagar sen kom ut igen lika fucked up...han berättade bara vilka sjuka människor det finns där inne o så...
Så med andra ord, dom gör inget, det finns Inga pyske längre.....pyske e när man blir fastbältad, nu för tiden e det väl personalen som blir fastbältad ist

Psykisk hälsa --> Psykiatri och psykofarmaka
/Moderator

När jag var inlagd en gång i tiden fick jag ett eget rum med säng, sängbord, ett skrivbord, en garderob etc. Och blev kvar en lång period pga. att de experimenterade med alla möjliga piller som skapade ytterligare problem. Fick permission nån timma om dagen då mamma eller pappa kom på besök och vi begav oss ut på en promenad - annars var jag ständigt instängd bland en massa psykfall som antingen var knäpptysta starkt medicinerade zombies eller sådana som härjade vilt så de blev bältade (något hemskt att bevittna, den maktlösheten). Spenderade en del tid framför tvn i det allmänna vardagsrums utrymmet och spelade spel, pingis, kort med personal. Fick knappt behandling där inne bortsett från starka mediciner som som sagt förstörde mig ännu mer. De hävdade bestämt att jag var bipolär utan att ens utreda mig ordentligt - dagen efter testade jag första pillret mot den sjukdomen och sen nästa och nästa osv för att den innan inte hjälpte. Blev tusen gånger värre psykisk av det där jävla experimentet. Efter två år då jag testat alla piller som finns att tillgå mot bipolär inser de att jag inte är bipolär eftersom min reaktion gentemot samtliga piller mot den sjukdomen var så illa. Två år förgäves. Ett halvår inlagd. Två år i misär och mental tortyr. Psykiatrikerna var iskalla, oförstående och respektlösa. De tog beslut utan att lyssna genuint på ens behov och bekymmer. Ångrar att jag satte min fot där med tanke på hur omänskligt de behandlar en. Snacka om att sparka på en då man ligger ner...

Frågan är om man ens kan återhämta sig till fullo efter det.

Det som gör psykiatrin obehaglig är att de ofta rent av tvingar folk i mediciner och sen när du blivit tvångsinjicerat tillräckligt så blir du aldrig riktig igen. Skadorna är permanenta.

Ja jag blev tvångsmedicinerad och har men för livet...

Sjukt tråkigt att höra! Låg du inne ett halvår i sträck? Eller var du ute en period sen tillbaka in? Var det under LPT eller hade från början sökt vård självmant?

Sjukt att experimentera med medicin utan grundligt fastlagd problematik och/eller diagnos. Så tråkigt att höra när folk inte kan eller sköter sitt jobb korrekt.

Har själv legat inne en dryg vecka, var i det stora hela nöjd med vården som jag vill på kort sikt fyllde den sitt syfte. Dock otroligt synd att det är så dåligt med information om vad som erbjuds osv., vilket kan undvika massa onödig stress.