Är den svenska rollspelskulturen fullständigt genusinfekterad?

Ok? Vad har det med att Nörderi är accepterat i samhället i stort att göra?

Att du kommer träffa drivna människor som också kan ha blått hår är en annan fråga... Eller som har åsikter om vad dom vill eller inte vill spela? Du kan inte förvänta dig att få allt serverat, att andra som driver, organiserar, sköter och fixar ska göra det bara åt dig så du ska kunna komma och lapa i dig.

Är det Sverok som säger att nörderi är accepterat i samhället i stort? Hur många neckbeards med piercade näsvingar och senaste Seattlefrillan får ligga eller bilda familj idag? Du kan få fitta om du satsar på hockey men om du satsar på att samla Magic-kort, spela Drakar & Demoner eller Panzer General så får man nog kämpa en hel del. Möjligtvis kan man få fingra lite på någon Anime/Cosplay tjej modell ful som har druckit lite för mycket vin. Avla av dig får du inte.

Och om jag går med i en rollspelsförening på orten, är det jag som ska fixa allt då? Jag fixar ju allt idag. Jag har varit den ständige Spelledaren sedan jag var 12 för fan. Nu är det tid för mig att få lapa i mig lite (förutsatt att de spelar rollspel jag ens vill spela). Du vet ju för fan ingenting om driv. Jag ligger på en helt annan nivå av driv än du någonsin kan göra. Klipp ditt blåa hår och kom in i matchen.

Jag tror faktiskt det finns en viss diskrepans som har med generationer att göra här... Om jag förstått saken rätt började du lira under 1980-talet och borde således vara någonstans kring 45 år gammal? Under den perioden var det säkert som du beskrev. Jag är cirka 15 år yngre än dig och kan väl säga att mina upplevelser är lite mitt emellan din och triptykens. Rollspel, figurspel och sådant upplevdes absolut som nördigt och bland somliga till och med som töntigt. Däremot har jag aldrig upplevt det där stigmat att bli behandlad som att man har böldpest eller liknande p.g.a. rollspel. För egen del har jag alltid sett mig som en nörd, på gott och ont. Det var först i och med att Sverok började använda ordet som jag inte riktigt kände igen mig i begreppet. Men i äkta black-metall-sekteristisk anda så började jag göra skillnad på "äkta/true" nördar och PK-aktivisterna i Sverok som mest verkar använda hobbyn som en projiceringsyta för sin egna politiska övertygelse...

Fast det stämmer ju inte riktigt. Om vi ser till tråden är det ganska tydligt att många upplever att en massa PK-trams körs ned i halsen på folk, i vart fall när det rör sig om saker som har med Sverok att göra. Ser vi till en bredare "rollspelskultur" är det så klart också något som påverkar... Du själv är ju inne på det, även om du gillar att PK är normen och vad som varit tidigare är något som folk får ordna själva. För egen del tycker jag det är synd eftersom jag inte ser på vilket sätt spelen blir bättre av att PK-människor får gehör för sina ideologiska projekt. Att det dyker upp lite homokarkatärer etc. (antar att det är vad du syftar på med "bredare nördkultur") är för min del inget problem, men om jag ska vara helt ärligt känns det i regel jävligt töntigt och krystat. Varför skulle jag bry mig om karaktärers identitet och sexuella preferenser när dess roll är att leda ett rövarband som anlägger ett bakhåll för RP t.ex.?

Japp. Du är träffsäker i din analys. Jag är 48 och började lira rollspel 1984. När man kom upp i högstadiet så var man väl mest rädd för att de snyggare tjejerna skulle få reda på att man spelade rollspel så man pratade alltid lite i kod på fredagarna, i stil med "ska vi lira i helgen?" och då kunde det ju betyda vad som helst? Datorspel, elgitarr eller vad nu dessa tjejer kunde tolka det som om de råkade höra konversationen. Sedan spelade vi typ till mitten av 90-talet då jag blev helt utbränd på att vara den ständiga Spelledaren och vi hade spelat det mesta som gick att lira på svenska. Det var inte kul längre. Och det var nästan som om rollspelshobbyn började dö samtidigt när Sinkadus förvandlades till en plansch och styggelsen Chronopia skändade allt det gamla och fina man upplevt.

Sedan hade vi väl en paus på typ ett decennium för att sedan börja lira igen, lite sporadiskt. Jag fick tillbaka suget och det kändes kul. Men ungefär i samma veva, kanske runt 2008-2010 så märkte jag också att hobbyn hade förändrats inifrån av nytt folk och att allt hade blivit så politiserat och PK. Jag tror mycket av det nya folket kom från Ung vänster, friformsspel på fyra sidor, lajv och BDSM/rapefantasyvarianter av Vampire. De avskydde tärningsslag, levde sig in i rollerna på ett riktigt osunt sätt och berättade skräckhistorier om tjejer som blev våldtagna på löpande band under lajv. Riktigt skumt folk helt enkelt med neckbeards och Che Guevara-tröjor och feta lesbiska brudar med kjol utanpå sina tajts. Det är de som styr Sverok nu.

Det här med konstiga blickar nu för tiden när jag berättar att jag håller på och skriver scenarion/layoutar dem och att vi lirar sporadiskt kommer mest från släktingar som tycker att jag ska fantisera om amorteringar istället, lägga upp bilder på blommor och jordgubbstårtor på Facebook och börja titta på TV4 som de gör nu när jag är gammal och fet. Men jag kommer aldrig att bli en sådan person. Jag är nog den enda personen i hela tjocka släkten som älskar hårdrock, rollspel, true crime-dokumentärer, Arnold Schwarzenegger och skräckfilm.

Hehe, för egen del basunerade jag istället ut mitt rollspelande, vem fan orkar bry sig om vad högstadietjejer tycker om ens hobby liksom? Men visst, man kunde ju få lite halvskumma blickar, särskilt i typ 9:an...

Ja jag har förstått att Chornopia av många anses vara en styggelse. För egen del började jag spela kring millennieskiftet och då var det Riotminds Drakar och Demoner som gällde. Jag vet att Riotminds idag får en del skit av folk som var med under 1980-talet och början av 1990-talet. Men samtidigt var det ju mer eller mindre deras version av Drakar och Demoner som fick igång en insomnad hobby. Vad gäller Chornopia har jag kikat lite i regelboken och måste säga att även om jag förstår varför folk som spelat de äldre versionerna av Drakar och Demoner blev missnöjda så tycker jag världen får lite väl mycket skit. Det är ju i princip warhammer-världen fast på svenska så jag vet inte om jag tycker det är så uselt som många fått det att framstå som genom åren. Har iofs bara läst lite i grundboken för 15 år sedan, men ändå. Vad var det du störde dig mest på, själva spelet som sådant eller att spelet inte var de gamla Drakar och Demoner som utspelade sig i Ereb Altor?

Det här har jag missat, förvisso har jag aldrig varit så intresserad av Sverok eller att spela utanför min källare med mina barndomspolare. Men kring 2005 var jag med i en rollspelsförening som var Sverokanknuten så jag fick deras tidningar. Jag kommer ihåg att jag oftast tyckte dom var helt ok och ganska lite politik ändå. Visst ibland kunde det vara något reportage om hur det var att vara kvinna i rollspelssverige... Men det här var innan PK slagit stort så andemeningen var ofta något i stil med: "Det är mycket bättre nu än på 80-talet och lär bara bli bättre framöver". Verkar som att en del hände på dom där 5 åren...

Ja, jag vet inte vad det beror på men idag är det onekligen en klar vänsterdominans inom Sverok och övriga officiella rollspelsprofiler. Jag menar en stor del av Sveriges speltillverkare och spelprofiler hänger ju på rollspel.nu... och som du mycket väl vet är det ju som ett omvänt flashback fast sämre. Lågt i tak, en massa självutnämnda världsförbättrare som på ett passivt aggressivt sätt mobbar oliktänkande och ägnar sig åt att positionera sig i en hierarki bestående av offerkoftor och "insikt om strukturer". Samt ett gäng bajsnödiga moderatorer som försöker låsa alla trådar som ens kan indikera att folk inte är 100% överens med varandra. Men det finns ljusglimtar också, så länge man kan se bortom de mest högljudda rättvisekrigarna. Det finns en tråd där dom redogör för sina partisympatier... Typ hälften är vänsterpartister, tror det fanns någon handfull som röstade borgerligt och en eller två SD:are.

Hahaha, jag måste faktiskt erkänna att jag inte råkat ut för det där så mycket. Men jag antar att det är åldersskillnaden som spökar där igen. Men för fan, stay true!

När det gällde Chronopia så innebar ju det döden för det gamla Ereb Altor som hade mycket kvar att ge som spelvärld. Och sedan var det en stadslevande alv eller något ridande på en struts på ett omslag också som inte kändes alltför sexigt. Regelmässigt är det säkert inte så mycket som skiljer sig. Jag har böckerna men har inte studerat dem närmare.

När det gäller den allmänna stämningen på rollspel.nu så har du helt rätt. Det är framförallt en liten klick vänsterfanatiker som mobbar ut alla som inte passar in i deras mall. Det är mycket HTBTQ, X-cards och annat skit som knappt har med rollspel att göra. Det värsta är dock att se hur folk från förr (Äventyrsspels dagar) faller in i den här politiserade sörjan. De flesta svenska rollspelsförlag i dag känns väldigt PK och vänster. Alla känner alla. Folk som man aldrig har hört talas om tidigare i rollspelssammanhang har plötsligt fingrarna i samtliga kakburkar och vinner en massa utmärkelser för tvivelaktiga saker. Det går inte att undgå dessa personer i branschen.

KULT; Divnity lost och Mutant År 0 är inte särskilt pk. Det blir vad man gör det till.

Kommande nya versionen av Twilight 2000 känns inte heller särskilt pk..

Ja, Twilight 2000 kan jag inte yttra mig om (vare sig det gamla eller det nya), inte heller Mutant År 0. Kult har väl gjorts för att sticka ut lite, även om de inte orsakat något rabalder förutom när de vek ned sig och fick stryka några opassande illustrationer. Sådan är den artistiska integriteten ibland, ytterst fisljummen när den ställs mot pengar.

Men det finns nyare rollspel där det ser ut som om art directorn har sett till att det finns illustrationer av alla möjliga hudfärger, att alla ska inkluderas i illustrationsform (förutom feta vita män med flint och glasögon kanske), etc. Det finns sensitivity readers också för den amerikanska marknaden så att de undviker twitterstormar där 12 personer från Seattle blir upprörda över att just deras imaginära kön inte representeras i produkten.

Chaosium har ju blivit mer "woke" nu, så det ska bli intressant att se hur Elosos Call of Cthulhu Sverige utvecklar sig i framtiden. Jag hoppas att de undviker att bli lika tama som Chaosium. Så at man slipper se textsnuttar som i Harlem Unbound:

"Racism has been rampant in the Americas since white
men first stepped on the continent, enforcing their views
on the indigenous peoples, and with blacks in chains
in the bottom of their boats."

Skrivet att en totalt historielös svart man vid namn Chris Spivey, som helt nonchalerar det faktum att rasism, krig, slaveri och människooffer existerat bland kontinentens indianstammar sekel efter sekel. I Sydamerika var det till och med sju resor värre.

Han hävdar också att bara för att man har mörk hudfärg så kan man inte vara rasist. Men så är det när man inte tittar lite närmare på den afrikanska historien, alla blodiga stamkrig, andra svartas syn på allehanda pygméstammar och vilka som egentligen sålde slavar till de vita.

Chaosium hade dessutom den goda smaken att göra lite extra reklam för produkten under BLM-kaoset i USA. Totalt smaklöst, då folk har fått sina butiker plundrade och brända medan andra har blivit mördade under dessa "fridfulla" protester. De hade ju också hoppats på att 2nd edition skulle vinna någon ENnie 2020 (trots att första versionen redan deltagit och vunnit tidigare).

Det är ett av skälen till att jag oroar mig för framtida svenska Cthulhuprodukter om Chaosium blir mer och mer involverade i processen. Jag gillar Lovecraft och Call of Cthulhu som spel, men jag har svårt för det nya Chaosiums "tänk" ibland.

Fördelen med rollspel oavsett vad officiella moduler, regelböcker etc säger är att du kan göra vad du vill med spelet. Om du vill skapa scenarier där spelarna stöter på slavhandlare med arabiskt eller afrikanskt urspring är det upp till dig. Det är möjligt att du inte skulle få scenariet godkänt på ett konvent men vad du och polarna spelar, eller vad ni lägger upp till allmän beskådan på nätet är en annan femma.

Den som säger att svarta inte kan vara rasister snackar skit oavsett om åsikten delas av åsiktspolisen och BLM eller inte för tillfället.

Japanerna anses vara rasistiska och de verkar ju tom stolta över det. Afrikaner, araber och oika indianfolk var väldigt duktiga på slavhandel och har försökt utrota olika etniska grupper genom hela världahistorien. Det är inte ett vitt, västeuropeiskt påfund från början. Vikingarna var nog rätt sena om man jämför med de andra grupperna.

Jo, du har ju alldeles rätt i det du säger att man är fri att skapa vilka scenarion man vill, oavsett hur produkten ser ut. Jag håller ju på att skriva flera Chock-scenarion och ett par Call of Cthulhu-scenarion som jag hade tänkt att dela med mig av till allmänheten. Det är möjligt att jag kör CoC via drivethrurpg och kanske har ett lågt pris/pay what you want. Jag tror Chaosium tar hälften av vad man får in. Det är ju inga "rebelliska" saker jag har skrivit så det funkar nog fint.

Ett framtida problem är dock hur jag ska skildra baksidan och nattlivet i San Francisco anno 1977 (ett Chock-scenario) utan att "kränka" vissa. LGBT som term fanns inte ens då. Då var det i princip crossdressers, gay, transvestites och sådana termer som användes. Jag tänker ju inte flika in någon faktaruta om någon LGBTQ-rörelse i San Francisco som Chaosium eller andra kanske hade gjort. Det är bara att mördaren hänger runt i Tenderloindistriktet bland alla strippklubbar, peep shows och porrbiografer.

Det låter spännande. Som ett äventyr passande KULT; Divinity lost.

Äh, gå all-in på anti-wokeness istället och låt RP:na slåss mot BDSM-demonerna bakom gay-rörelsen. Typ kristna fundamentalist-detektiver som finner sanningen bakom näsdukskoden och en kulminerande granatkastarstrid mot Pinhead och cenobiter som leder till att hela Tenderloin brinner ned och gay liberation aldrig sker. Bonuspoäng om du också lägger till regler för att bota homosexualitet med exorcism.