Mängden ensamma män i Sverige är ju för fan enorm

Jag läste om men förstår inte vad du vill komma fram till. Blir män mer och mer speciella och därför ökar singlarna?

Misshandel i alla dess former brukar krypa fram steg för steg i ett förhållande. De flesta män som behandlar kvinnor illa från första början är kroniska singlar.

Så kroniska singlar är män som är så misogyna att de hade börjat puckla på kvinnan på första dejten...

Det är väl dock inte särskilt många svenska tjejer över 25 år som dejtar invandrare? Många tonårstjejer har en dejta invandrare-fas, men det går över. Jag känner väldigt många tjejer med olika politiska åsikter, men ingen träffar längre några invandrare.

Den senaste var en vänsterfeminist som började träffa en syrier för att godhetssignalera. Men när han började prata om hur deras framtida barn måste bli muslimer samt om hur mycket lägre ställd kvinnan är inom islam så backade även hon.

Söker man på gamla artiklar från tex 90-talet upptäcker man att de ensamma männen var ungefär på samma nivå just nu. Den gemensamma nämnaren bland ofrivilliga barnlösa män är att de är lågubildade/arbetlösa. 50%-75% av dem är nämligen ofrivilligt barnlösa.

Skillnaden är att här rider de ensamma kvinnorna nya kukar i olika färger varje helg via Tinder istället för att behöva sitta ensamma.

Personligen så har jag helt enkelt inte hittat rätt kvinna än. Jag har behövt mogna och jobba på mig själv för att förstå vem den rätta jag är och vem den rätta hon är. Tills jag hittar henne är jag mer än gärna ensam, jag trivs i mitt egna sällskap. Kan tänka mig att många känner likadant? Samtidigt som det finns många som är olyckliga i sin ensamhet också.

.. ja.. men de kommer inte var 25 resten av livet... tiden går fortare än vad de tror.

Stor jävla skillnad på väst och öst i världen vad gäller dejting världen har jag upplevt, på nätet åtminstone.
Självklart bästa är möta direkt någon face-to-face.
Men tar vi internet dejting som exempel är det helt värdelöst i flestas fall att ens pröva.
Men skillnaden, åtminstone för mig, blev när jag prövade en i Östasien, stor skillnad, enormt sociala människor. Och en perfekt match har jag själv, redan varit intresserad fara dit, nu ännu mer.
Är man less på Sverige även, varför inte flytta annanstans.
Och alla ni simps, sluta simpa för det blir knappast bättre.

Varje gång jag kommer tillbaka till Sverige så slår det mig hur otroligt många ensamma snubbar vi har här.

På kontoret här hemma så verkligen dräller det av killar mellan ålder 25-45 nu som verkar vara helt ensamma, det vill säga ingen flickvän, ingen familj, ingen fru inga barn, ingenting.

Fritiden spenderas på att dra till gymmet för att sedan sticka hem och käka framför tvn, ensam.

Så ser deras liv ut. År ut och år in.


Verkligen noll intim kontakt med kvinnor verkar dessa ha, väldigt begränsade umgängeskretsar om ens någon alls.

Detta är alltså män som är helt (eller åtminstone relativt) "normala", det vill säga inga osociala kufar.

I många andra länder som jag vistas i årligen ser jag inte alls samma problem, de flesta snubbar verkar ha flickvänner om det inte är så att de relativt tidigt till och med skaffat familj.

Jag undrar vad i helvete kvinnorna gör i Sverige dock, för några pojkvänner/makar verkar de ju i alla fall inte intresserade av.


Någon som kan känna igen sig eller?! Varje gång jag kommer tillbaka till detta land så slår det mig vilken vrickat situation unga män befinner sig i här, det är fan helt bisarrt i jämförelse.