Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Jag tror att diskussionen handlade om huruvida föräldrarna skulle ha haft råd att vara lediga med sina barn, därav penningkommentaren?

Att föräldrarna jobbade på som vanligt och inte brydde sig om att göra några förändringar ifråga om levnadssätt, kan väl ha berott på att de hade döden som utväg. Allt skulle ändå snart ta slut - "då kan det lika bra få rulla på som vanligt till den dagen vi avslutar alltsammans."

Därmed behövdes inga förändringar utan man harvade på. Då blev det inte heller någon oönskad uppmärksamhet från omgivningen, utan alla ställdes inför fullbordat faktum.

Ja, många insatser till familjer med barn i behov av särskilt stöd är kopplade till LSS, och om man inte tillhör den personkretsen så får man inte ta del av just de insatserna.

Men för mig handlar diskussionen om Bjärred egentligen om ifall föräldrarna rent generellt hade kunnat hitta sätt att underlätta tillvaron för sig själva och för sina barn. Vilken typ av hjälp eller stöd de hade behövt, visste kanske bara de själva.

Båda föräldrarna bör ha varit välutbildade, intelligenta och allmänt rådiga människor; annars hade de knappast tagit sig så långt i karriären som de hade. Oskar hade till exempel ansökt om en professur, högre upp än så kan man väl inte ta sig inom den akademiska världen. En sådan karriär gör man nog inte utan att vara driftig, flexibel och allmänt kompetent ifråga om livsval.

Ändå användes inte denna kompetens till att göra det bästa möjliga av den privat så svåra situationen - att göra det som var möjligt för att tillvaron skulle bli uthärdlig.

Nu kan man förstås hävda att det var depressionen som styrde. Sökte de hjälp för sina egna depressiva besvär?

Ja, det kan man "förstås hävda".

Det gjorde ju överläkare och forskare på Rättsmedicinalverket, en professor, barnpsykolog, nån psykolog och jag erinrar mig även professor Långströms uttalande.

Det visar ju forskning att det förekommer vid självmord som enskilt största bakomliggande orsak. Nästintill uteslutande liksom.

Samma sak pekar forskningen kring familjära barnamord.

Sökte de hjälp?

Inte enligt journaler. Däremot verkar Hanna vara bekant med den som står bakom självmordslinjen.
Så hon kanske kände sig nedstämd eftersom det är stöd vid nedstämdhet och livskriser?

Familjen i kris. Familjen som var hårt ansatta.
Familjen vars allt fokus gått till att lösa barnens sjukdomssituation.

Visste du förresten att stress, ständig oro, utmattning och överbelastning har hög risk att leda till depression?

Där på Mind står det mycket att läsa om hur nedstämdhet tillkommer och sen lusten att inte vilja leva längre.

Kanske nåt för dig som funderar så mycket?
Fördjupa sig är ju alltid bra när man är nyfiken på saker.

Det kan stå nåt om det också eftersom ruminering är ett problem vid Su och depression.
De lär ha ältat. Dag ut och dag in. Utan yttre hjälp. Det försämrar depressioner.
Bara varandra. Som ville dö tillsammans.
Jättefarligt.

Att försöka bli professor var nog ett livsval i sig, förmodligen bidrog det till tragedin. Alla människor har inte förmågan till omorientering när den utstakade vägen blivit en återvändsgränd. Det har inget med intelligens att göra.

Nej, alla klarar inte av att omorientera sig när den utstakade vägen inte fungerar.
Och alla klarar inte av att söka hjälp för sin psykiska ohälsa?

Fördomarna kring psykisk ohälsa finns fortfarande. Antagligen har många människor än i dag ett motstånd mot att söka hjälp när den egna psykiska hälsan sviktar. Inställningen varierar troligtvis boende på i vilken miljö man själv lever, vilka sammanhang man ingår i, vilka erfarenheter man har av att psykisk ohälsa bemöts med förståelse eller oförståelse.

På detta område finns mycket kvar att göra.

Intressant i sig att det ses vissa tecken på framförhållning hos O på hösten.
Likaså i diskussioner med chefen.
Detta duala kan som sagt ses hos en depressiv med självmordstankar innan det cementeras eller kommer mer abrubt.
Har Ms diagnos i åtanke likaväl.

Nackdelen är att hamnar man där kan det vara svårt att be om hjälp. Tror inte det har med fördomar att göra. (inte i mitt fall iallafall) ;-)

Men har varit med om att en psykolog tror att depression och utmattning är samma sak.

Det kan också vara en deprimerad person som försöker balansera upp partnerns vansinne. Diskussionen från några tongivande skribenter har medvetet lagt den största skulden på O som har beskrivits som pådrivaren. Jag har en känsla av att det var O som försökte få livet att fungera i motsats till skuggfiguren H som hade dragits in i en så mörk skuggvärld att hon rent av blev osynlig. Hon gav upp träffarna med skolan och orkade inte ens dela motgångarna med sin omgivning.

Det kanske fanns en gnutta framförhållning och en liten förhoppning om att H skulle kunna komma ut ur mörkret om livet i övrigt blev lite bättre?

Det är väldigt svårt att veta om Hanna delade med sig av sina bekymmer eller inte. Det har varit knäpptyst från hennes arbetsplats, varken chef eller kollegor tycks ha uttalat sig. Oskars chef och några arbetskamrater har berättat litet. Kanske skulle personer på Hannas arbetsplats också kunnat ha en del att berätta men de har antagligen bestämt sig för att inte yppa någonting. Det som Hanna eventuellt har förmedlat har stannat hos dem som tog emot förtroendena.

Det är också väldigt svårt att veta vem av de två vuxna som varit "pådrivare."Det kan ha varit Hanna och det kan ha varit Oskar. Vad vi vet har ingen av dem sökt hjälp för sin egen psykiska ohälsa. Där finns kanske en del av förklaringen till varför det gick så långt som till mord och självmord.

Mitt fetade.
Var det inte så att hon beskrevs som en mycket kompetent medarbetare som var bra på att ge andra stöd? Det är lite motsägelsefullt i så fall, om hon vore så djupt nere i en depression.

Vi vet att O öppnade sig för både sin chef och sina kollegor. Det är en friskfaktor. Vi vet inte om H gjorde samma sak.


En sådan beskrivning behöver inte nödvändigtvis beskriva hur hon var den aktuella hösten. Men enligt chefen hade hon möjlighet att jobba hemifrån, vilket hon förmodligen gjorde, annars hade inte chefen påpekat detta.

Men tjena..

De återger väl hennes personlighet som kollega, likt de gjort om O.
Att de var omtyckta och duktiga.

Hennes chef ville dock inte uttala sig om varningstecken med hänsyn till anhöriga.
Hon pratade inte om sina sjuka barn. O var tydligen mer öppen om sin oro om hemsituation, ledsen över att barnen var sjuka.