Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

2020-08-05, 11:09 #**150217**

Medlem

Reg: Nov 2019

Inlägg: 1 097

Citat:

Ursprungligen postat av andersaanderssona

Jag är övertygad om att YN inte mötte mördaren via alla beräkningar jag gjort. Rätt eller fel? Hon var minst en minut för sent ute.

Att Nieminen inte ser skytten är en av få saker jag personligen är helt säker på. Han kommer helt enkelt lite för sent, hur man än mäter. Det syns väldigt tydligt om man helt sonika joggar sträckan med tidtagarur. Var rätt coolt första gången man såg detta, även om många före mig givetvis kommit till samma slutsats. Man kan nästan garantera att flera män flydde platsen och då försämras oddsen för ensamma galningar avsevärt - allt via ett tidtagarur.

Signalementet diffar också lite jämfört med gärningsmannen. Han är något kortare, något klumpigare och har en väska. Däremot har han samma rock, som fladdrar på samma sätt. Det finns alltså minst två män som liknar varandra i förloppet. Frågan är om det kan ha skett fler sammanblandningar i andra moment.

Citera

2020-08-05, 11:14 #**150218**

Medlem

Reg: Jan 2008

Inlägg: 7 022

Citat:

Ursprungligen postat av andersaanderssona

Vad är din poäng avseende Säpo idag?

''Gamla'' Säpo har sedan länge hävdat att de lämnat över allt sitt material till PU. Det är ingen hemlighet att Säpo idag står direkt under statsministerns kontroll. Vilket de inte gjorde 1986.

Utveckla gärna.

Jag skulle inte ta deras ord för gott om de ville hemlighålla något. Hur de rent tekniskt resonerar, dvs definierar "allt sitt material" men att slå in på den resomangsvägen leder ingenstans. Säpo lämnar inte ut material till en allmän åklagare om den ligger under förundersökningssekretess hos Riksenheten för säkerhetsmål.

Under många år var PU's åklagare vice riksåklagare Kerstin Skarp. Enkelt för henne att ta emot Säpo's handlingar till PU och vidarebefordra dem till Riksenheten för säkerhetsmål som hemligstämplar dom.

Finns många sätt att "lura skjortan" av allmänheten.

Säpo sorterar under Justitiedepartementet inte Statsministern, vi är inte i Israel.

Justitiedepartementet
Polisenheten (PO)

Enheten ansvarar för förvaltnings- och utvecklingsfrågor som gäller polisverksamhet i allmänhet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och sekretariatet för Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet. På enheten ligger dessutom ansvaret för bevakning och utveckling av det internationella polissamarbetet samt frågor som rör internationell civil krishantering.

Källa: https://www.regeringen.se/sveriges-regering/justitiedepartementet/justitiedepartementets-organisation/

__________________
Senast redigerad av Utredaren 2020-08-05 kl. 11:21.

Citera

2020-08-05, 11:18 #**150219**

Medlem

Reg: Sep 2016

Inlägg: 6 954

Citat:

Ursprungligen postat av 14thInt

Jag har påbörjat en granskning av Bjurärendet och delar här några initiala tankar.

Margareta Eklunds grupp talar sanning:

För detta talar liknande uppgifter från de hörda spanarna, spaningen avbröts kring 22-tiden, de återsamlade och åkte hem kring 23-tiden. Gruppen var ansedd som en av de bästa, i synnerhet var ME uppskattad. Här måste förhören fyllas på för att göra en bättre bedömning.

Margareta Eklunds grupp talar sanning med undanhållande:

Samma som ovan, men de blev beordrade att försvinna. Det finns bara Säpo och Krigsmakten (via särskilda tjänster) som kan göra något sådant. De senare skulle vara mer udda och iögonfallande, om det inte var övning. Men, varför flytta skarp verksamhet för en övning?
Mera troligt i så fall Säpo. Lingärde (som jag håller för en källa med högst måttlig trovärdighet) talar om en operation av ryssroteln i samma område under sena kvällen. Det är hyfsat plausibelt och kan vidmakthållas i decennier, inte vill man röja att man identifierat Agent Z på väg att möta källa Y. Det skulle alltså finnas legitima skäl till ett undanhållande.
Men, det öppnar också för möjligheten att städa bort vaksamma och också trovärdiga vittnen i form av spanare, om man har annat på gång.
Alla dessa underscenarier är svåra att gräva i, utan här blir det bi-produkter från granskning av nästa hypotes i så fall.

Margareta Eklunds grupp ljuger aktivt för att skydda sig själva:

Observera att skälen till detta behöver inte primärt ha med mordet att göra.

Jag noterar att de påstår att de avbröt spaningen i förtid, vilket innebär att de inte löste den uppgift de var satta att lösa. Detta bevisas av att Sigge C var i farten intill 1-tiden när deras tjänstepass slutade.

De skrev heller ingen rapport, vilket både KG Ohlsson och rotelchefen Helge Eriksson noterar som helt mot instruktioner och rutiner (Eriksson, en ordentlig polis från golvet, blir överkommenderad efter åtta års tjänst omedelbart efter mordet).

De förändrar gradvis sina inbördes historier, särskilt Holmström. Den operativa chefen Ohlsson skriver PM 860415 och menar att det finns dokumentation vid KSN att man funnits kring Oxen under kvällen. Han har kort samtalat med Holmström, skriver han.

När gruppen förhörs 1988, säger både ME och Holmström att Holmström hela tiden har befunnit sig i Svenska Finans lokaler. Som jag påvisade för några dagar sedan, så fanns SF på Tegnérgatan 23/Sveavägen 70 med sikt mot Sigges lägenhet, men med största sannolikhet också biografen Grands telefoner.

Detta ändras senare, efter att Söderholm insisterat på att Holmström varit vid Oxen (där man disponerade två lokaler i området), till att Holmström inte kunde utesluta att han lämnat SF lokaler. Det är mindre sannolikt, men kan inte uteslutas, att han gjort det och rört sig t.o.m till fots i området, säger han i förhör 1989.

Detta förstärks av Krusells framträdande i Hylins dokumentär (ömsom vin, ömsom vatten), där han som biträdande spaningsledare fått rapporterat att KSN fanns kring Oxen under kvällen. Han är helt frågande till att de skulle ha varit på annan plats (Grandområdet?). Nu kan det förstås vara andra spanare från KSN som varit vid Oxen, men sannolikheten får nog anses relativt hög att det var ME besättning.

Ännu märkligare blir den taktiska utgångsgrupperingen de säger sig ha haft. KG Ohlsson kommenterar spaningstaktik generellt i en av sina PM. Om man inte har tecken på att den misstänkte är i bostaden, så sätter man sig inte där, det är slöseri med resurser - enligt Ohlsson.

Vår besättning har tydligen inte gått i den skolan. När de börjar passet vid kl 16, efterhör de läget i TK-rummet. Trots att en Ove hemma hos Sigge C både kl 12.44 och 12.47 säger till uppringande personer att Sigge inte är hemma, i första samtalet till och med att Sigge jobbar på klubben (Oxen) från klockan 1500, och trots att det därefter varit 15 inringningar utan svar mellan kl 1250 till 1600, så väljer teamet att utgångsgruppera kring Sigges bostad med ME i bil Luntmakargatan hitom korsningen Tegnérgatan vänd i nordlig riktning och med Holmström i SF lokaler.

Ännu värre är det att de sedan, trots samband med Thulin i TK-rummet och som registrerat ytterligare tolv påringningar till Sigge utan svar fram till kl 2200, inte omdisponerar. ME säger sig inte rört sig ur fläcken.

Detta duger inte, och här kommer jag att fortsätta.

Det verkar faktiskt också som KP även gjorde detta. Blombergsson försöker 2018-05-21 få ME till förhör, vilket hon slår bort !? I detta samtal tar även Blombergsson upp uppgiften från Bengt T Bengtsson (Tjänstgjorde 1986 vid KSN, avliden i slutet av 2018) om att det inte är rätt rapporterat om vad som sades i ett avlyssnat samtal till Sigge C. ME tillbakavisar även detta. Det rör sig troligen om det som Bengtsson talar om i Hylins dokumentär.

Som kuriosa, så bodde Bengtsson vid mordet på Björkvallavägen 4B i Upplands Väsby. Jag har inte hittat tecken på att han kunnat finska.

På Facebook och gruppen "Palmemordet - FUP och övriga handlingar", samordnas utbegärande av handlingar och där framkom precis detta, kring vad "vi" saknar utifrån en matchning mot den så kallade "Liggaren"/registret.
Osäker på om någon där tar sig an att begära ut det som saknas?

KE 10413 Göte Ohlsson
KE 10414 <lucka>
KE 10415 <lucka>
KE 10416 innehåller bl.a. TK-protokollet Sigge Cedergren
KE 10862 Margareta E.
KE 10863 Jörgen Söderholm
KE 10864 Birger Holmström
KE 11427 Björn Thulin
KI 13314 <lucka>
KI 13315 PM Tjänstgöringslista
KI 13316 PM Björn Rosendahl
KI 13317 <lucka>
KI 13318 <lucka>
KI 13319 PM Göte Ohlsson
KI 13320 <lucka>
KI 13321 <lucka>
KI 13322 <lucka>
KI 13323 PM Helge Eriksson
KI 13324 <lucka>
KI 13325 <lucka>
KI 13326 <lucka>
KI 13327 <lucka>
KI 13328 <lucka>

I ämnet "knarkspaningar" så finns även A 11408 - A 11423 (Avsnittet för "polisiära åtgärder")

Vad gäller de tre olika "ärendena", så har vi ju "Bjurärendet" som avser spaningen mot Sigge C. (och Oxen?), vi har "Solnaärendet" som jag misstänker är spaning just i Solna(?), men frågan är vart det spanades någonstans i "Kokainärendet"?
Och så har vi ju då Owe och Robert, samt inlånade Stefan i "stödpatrullen"..vilka stöttade dom?
Finner ju inget stöd för uppgiften att någon av dessa skulle stötta Eklunds gäng, som känns som de som ändå är närmast mordplatsen...

Frågan är vilka frågor som kan besvaras av de "saknade" dokumenten?

Citera

2020-08-05, 11:27 #**150220**

Medlem

Reg: Okt 2014

Inlägg: 5 762

Citat:

Ursprungligen postat av H24

Att Nieminen inte ser skytten är en av få saker jag personligen är helt säker på. Han kommer helt enkelt lite för sent, hur man än mäter. Det syns väldigt tydligt om man helt sonika joggar sträckan med tidtagarur. Var rätt coolt första gången man såg detta, även om många före mig givetvis kommit till samma slutsats. Man kan nästan garantera att flera män flydde platsen och då försämras oddsen för ensamma galningar avsevärt - allt via ett tidtagarur.

Signalementet diffar också lite jämfört med gärningsmannen. Han är något kortare, något klumpigare och har en väska. Däremot har han samma rock, som fladdrar på samma sätt. Det finns alltså minst två män som liknar varandra i förloppet. Frågan är om det kan ha skett fler sammanblandningar i andra moment.

Den enklaste förklaringen är att den mannen YN såg enbart förflyttade sig på Malmskillnadsgatan och i dess förgreningar. Utan samband med mordet.

Vi måste koma ihåg att paret Palmes beslut om en promenad hem kunde inte förutses. Lika lite som sidbytet. Hur mycket man än i förväg övervakade eller avlyssnade. Det var paret Palmes promenad som bestämde mordförloppet.

Samtidigt som vi vet att Malmskillnadsgatan befolkades av personer som inte ville ha kontakt med polisen. Den personen som YN mötte tillhör teorin. Som vi såg KP använda. Han hade samma kläder som mördaren. Men inte samma som LJ såg.

Men han hade inte samma kläder som Christer Pettersson alltid bar.

Citera

2020-08-05, 11:29 #**150221**

Medlem

Reg: Jan 2011

Inlägg: 5 053

eufolket:
https://efolket.eu/mordet-pa-olof-palme-carl-bildts-medarbetare-forhordes-om-stay-behind/

Citat:

Mordet på Olof Palme – Carl Bildts medarbetare förhördes om Stay Behind
12 juli, 2020
Bildt hävdar, i en kommentar till förhör med en av hans medarbetare om Palme-mordet, att det bara handlar om allmänna konspirationsteorier.

Expressen har i tidigare hemligstämplade handlingar tagit del av förhör med en av Bilds närmaste medarbetare, Lars Christiansson, som rekryterades som presschef av statsministern efter valet 1991.

– Jag var inte överraskad av att bli kallad till förhör, jag var glad att utredningen breddade sina perspektiv, säger Lars Christiansson till Expressen.

När avrättningen av Olof Palme genomfördes var han journalist på Svenska Dagbladet men långt innan dess hade han haft ett nära politiskt släktskap med Carl Bildt. Han hade också varit informationschef på Industriförbundet innan han blev Bildts presschef.

– Utredarna hade förstått att jag hade ett väldigt brett kontaktnät. Jag hade mycket kontakt med försvaret, Stay Behind och IB. Det var vardag för mig att stöta på sekretessbelagda uppgifter.

Han hade kontakter med den polisiära och den militära underrättelsetjänsten och regelbundna kontakter med personer inom IB. Han säger också att han inte hade uppdrag från IB och att han inte varit med i Stay Behind. Men han kände folk i Stay behind och åt lunch med en av dem cirka var femte vecka, bland annat på NK, då de utbytte information och kunde prata om beredskapsfrågor.

Stay Behind styrde sin verksamhet från ett hemligt kontor i Skandiahuset på Sveavägen. Men Christiansson tror inte att den så kallade Skandiamannen var med i organisationen.

Christiansson förnekade, enligt förhörsprotokollet, att han besökt Skandiahuset på Sveavägen dagen efter mordet, men sade att han varit där vid andra tillfällen i samband med möten med en av Wallenberg startad organisation för att bemöta vänstern i samhället.

Christiansson fick också frågor om en artikel i SvD i november 1985 där 12 marinofficerare uttalade sig kritiskt mot Olof Palme rörande ubåtskränkningar. Han bekräftade att han tagit initiativ till artikeln och skrivit den.

Vad gäller opinionen var nog en majoritet på den tiden kritisk mot Palmes politik på ett eller annat sätt, men hat av det slag man ofta talar om har jag faktiskt inget minne av. Att det fanns kritik mot hans sätt att hantera delar av relationen med Sovjet är ju bekant, skriver Carl Bildt i ett mejl till Expressen.

Citera

2020-08-05, 11:34 #**150222**

Medlem

Reg: Jan 2011

Inlägg: 5 053

Vem är R?

Citat:

eFOLKET har tidigare rest frågan om vem den höga Säpo-chefen var, som den sydafrikanska apartheidregimens agent i Stockholm, akademikern Jan W, använde som informatör.

Vi menar att det måste vara ett absolut krav att Säpo-chefens identitet nu äntligen offentliggörs.

Att Jan W hade en sådan Säpo-kontakt framgår svart på vitt av den rapport som den sydafrikanska säkerhetstjänstens Europa-ansvarige John Adam skickade till sin chef Craig Williamson i slutet av april 1986 – sju veckor efter mordet på Olof Palme. Craig Williamson var chef för en sektion inom säkerhetstjänsten som hette Long Reach, en avdelning som bland annat verkställde mord på apartheidmotståndare som bodde utanför Sydafrikas gränser.

I rapporten till Craig Williamsson har den högt uppsatte svenske Säpochefen tilldelats kodnamnet “R”. Rapporten till Williamson blev bekant för den av Desmond Tutu ledda Sanningskommissionen (TRC) i samband med att John Adam sökte amnesti för ett bombdåd mot ANC:s kontor i London 1982. Den som förhörde Adam var den svenske polisen Jan-Åke Kjellberg, som arbetade för TRC. Genom journalisten Anders Hasselbohms sökande blev innehållet i rapporten återgivit i svenska medier 2001.

Att kännedom om den i Adams rapport nämnde Säpo-chefen R:s verkliga identitet vore högintressant för svenska myndigheter i undersökandet av apartheidregimens möjliga inblandning i mordet på Olof Palme är självklart.

Offentliggörandet är också viktigt med anledning av Säpos och Stockholmspolisens skandalösa ryktesspridning rörande bombningen av ANC-kontoret. Ryktesspridningen gick ut på att det var Nelson Mandelas sydafrikanska anti-apartheid-organisation ANC som självt som låg bakom bomben mot organisationens eget kontor på Gamla Brogatan i Stockholm den 8 september 1986.

I programmet 20.00 i TV 1 hävdade Säpos Björn Erlandsson den 4 maj 1988 att han hade “en personlig hypotes”; som han uppenbarligen ville delge svenska folket:

– Det är min personliga hypotes att ANC arrangerade sprängningen. ANC hade tecknat ett hyreskontrakt för en ny lokal tre veckor innan sprängningen, och det är ju en intressant omständighet.

Kriminalinspektören Sune Tillström, som utredde sprängningen hängde på:

– ANC behövde publicitet för det var några hängningar som var på tapeten i Sydafrika.

Samma mening framförde Krister Hansén, en av cheferna på Säpos terroristrotel – där Alf Karlsson var högste chef 1986.

De tre polisernas skandalösa uttalanden om ANC och bombsprängningen finns citerade i Kari och Pertti Poutiainens bok Inuti labyrinten (sid. 733 f).

Naturligtvis reagerade ANC:s Sverige-representant Lindiwe Mabuza med upprördhet. ANC kontor i London hade sprängts 1982, samma år som en paketbomb, avsänd av Craig Williamson, dödade ANC-ledaren Ruth First i exilen Moçambique. 1984 dödade en annan av Williamsons paketbomber apartheid-motståndaren Jeanette Schoon och hennes sexåriga dotter Katryn, i exilen i Angola. 1988 mördades ANC:s representant i Frankrike. Dulcie September sköts till döds utanför sitt kontor i Paris den 23 mars 1988. Och i Sydafrika och Namibia mördade den sydafrikanska militären och säkerhetstjänsten med grym monotoni apartheids motståndare.

Svenska Säpo- och kriminalpolisers hypoteser om hyreskontrakt och publicitetsbehov på grund av att “det var några hängningar på tapeten” uppfattades naturligtvis av ANC som ett bottenlöst hån. Och som fientlig desinformation avsedd att vilseleda den svenska allmänheten.

Lindiwe Mabuzas slutsats var att “hypotesen” hade de svenska poliserna “fått någon annanstans ifrån – den är inte svensk. (…) Det är en sån där förvriden idé som är typisk för Sydafrikas polis.

Bomben var mycket kraftig. Endast på grund av att förövarna tvingades att aptera den på utsidan av en stängd ståldörr dödades ingen av dem som befann sig i lokalen bakom dörren.

Var det “R”, apartheidregimens agent Jan W:s Säpo-kontakt på hög nivå, som låg bakom den famösa ryktesspridningen om att ANC bombat sitt eget kontor?

eFOLKET har talat med en person som under 80-talet rörde sig i högerextremistiska kretsar, och som berättat att en känd profil inom extremistmiljön hävdat att han var med och apterade laddningen på dörren till ANC-kontoret.

Att denne högerextremistiske centralfigur, vi kallar honom XX, varit delaktig i sprängningen, fick Säpo, enligt vår sagesperson veta senast 1987.

Från en annan källa har eFOLKET fått veta att XX under sommaren 1986 företog en resa till Sydafrika. Han åkte i sällskap med YY, en piketpolis som XX också umgicks med inom ramen för deras gemensamma engagemang inom den hemliga paramilitära underrättelse-organisationen Arla Gryning, även benämnd Stay Behind.

XX var mycket intresserad av kontakt med den extrema nazi-influerade sydafrikanska organisationen AWB (Afrikaner Werstandsbeweging). Han var också bekant med den nazistiske vapenhandlaren och instruktören i combat-skytte CG Östling. Polismannen CG Östling (numera avliden) var vapenexpert och anlitades av Hans Holmér och Ebbe Karlsson. Han sa upp sig från polisen 1986, efter mordet på Olof Palme. Han ägnade sig därefter åt sin firma som handlade med vapen och säkerhetsutrustning. Under en kort period var han också säkerhetschef på Televerket Radio. Den – säkerhetsklassade(!) – sysslan övertog han från sin affärskompanjon, högerextremisten och majoren Ingvar Grundborg, Det var alltså Grundborg som var säkerhetschef på Televerket Radio under mordkvällen den 28 februari 1986. Att både Grundborg och Östling hade anknytning till Arla Gryning är betydligt mer än troligt. Östlings kontakt med den militära underrättelsetjänsten och “kuppberedskapen” är dokumenterad (Lars Borgnäs: En iskall vind drog genom Sverige, sid 480 f) .

Det var också CG Östling som 1988 tillsammans med Ebbe Carlssons “livvakt” polismannen PO Karlsson försökte smuggla in buggningsutrustning – på beställning av Ebbe Carlsson. CG Östling angav vid inhandlandet Sydafrikanska legationen i Stockholm som beställare.

Några uppgifter om XX och bombdådet mot ANC finns förmodligen inte registrerade på Säpo. Som mycket annat som tangerar utredningen av mordet på Olof Palme är säkert tipset som rör XX spårlöst försvunnet.

Vår fråga: Finns några uppgifter, på Säpo eller någon annanstans hos polisen, om vem “den höga Säpo-chefen R” är?

Om hans identitet är känd måste den nu offentliggöras!

Om den inte är känd ska naturligtvis polis uppsöka Jan W och kräva honom på besked!

Engagerade personer har under de senaste veckorna gjort flera försök att få Jan W att tala ut. Han har vägrat. Nu måste det äntligen bli ett slut på hemlighetsmakeriet! Frågan om vem apartheidregimens handgångne Säpo-chef “R” var måste få ett svar! Och svaret måste offentliggöras!

eFOLKET har från Palme-utredningen begärt ut alla eventuella förhör och andra handlingar som rör apartheidregimens spion Jan W.

Citera

2020-08-05, 11:36 #**150223**

Medlem

Reg: Okt 2013

Inlägg: 1 192

Citat:

Ursprungligen postat av MOPspanaren

På Facebook och gruppen "Palmemordet - FUP och övriga handlingar", samordnas utbegärande av handlingar och där framkom precis detta, kring vad "vi" saknar utifrån en matchning mot den så kallade "Liggaren"/registret.
Osäker på om någon där tar sig an att begära ut det som saknas?

KE 10413 Göte Ohlsson
KE 10414 <lucka>
KE 10415 <lucka>
KE 10416 innehåller bl.a. TK-protokollet Sigge Cedergren
KE 10862 Margareta E.
KE 10863 Jörgen Söderholm
KE 10864 Birger Holmström
KE 11427 Björn Thulin
KI 13314 <lucka>
KI 13315 PM Tjänstgöringslista
KI 13316 PM Björn Rosendahl
KI 13317 <lucka>
KI 13318 <lucka>
KI 13319 PM Göte Ohlsson
KI 13320 <lucka>
KI 13321 <lucka>
KI 13322 <lucka>
KI 13323 PM Helge Eriksson
KI 13324 <lucka>
KI 13325 <lucka>
KI 13326 <lucka>
KI 13327 <lucka>
KI 13328 <lucka>

I ämnet "knarkspaningar" så finns även A 11408 - A 11423 (Avsnittet för "polisiära åtgärder")

Vad gäller de tre olika "ärendena", så har vi ju "Bjurärendet" som avser spaningen mot Sigge C. (och Oxen?), vi har "Solnaärendet" som jag misstänker är spaning just i Solna(?), men frågan är vart det spanades någonstans i "Kokainärendet"?
Och så har vi ju då Owe och Robert, samt inlånade Stefan i "stödpatrullen"..vilka stöttade dom?
Finner ju inget stöd för uppgiften att någon av dessa skulle stötta Eklunds gäng, som känns som de som ändå är närmast mordplatsen...

Frågan är vilka frågor som kan besvaras av de "saknade" dokumenten?

Det är nog många, bra att du tar upp A-serien också. Där ligger Solna- och Kokainärendet.

Vi har en andrahandsuppgift på Föllinge, som indikerar närvaro. I övrigt tomt, magkänslan är att vi ska hålla öppet före Bjur, Kokain och Stöd. Solna verkar varit på annan plats, men det kan ju finnas guldkorn även där. Människor kan ju ha olika relationer, lojaliteter och medvetenhet.

__________________
Senast redigerad av 14thInt 2020-08-05 kl. 11:46.

Citera

2020-08-05, 11:39 #**150224**

Medlem

Reg: Jan 2011

Inlägg: 5 053

Citat:

I det sydafrikanska spåret har ständigt uppgifter om en behjälplig svensk underrättelsegrupp figurerat. Liksom antaganden om att de stora västerländska säkerhetstjänsterna, som CIA och MI-6, gett den sydafrikanska apartheidregimen grönt ljus.

Aftonbladet publicerade igår kväll uppseendeväckande uppgifter om Palme-utredningens försök att undersöka svenska paramilitära organisationers förehavanden under mordkvällen. Tidningen följde upp med ytterligare en artikel idag.
På något sätt har Aftonbladet kommit över förundersökningsledaren Krister Peterssons så kallade Palme-akt. Där framgår att utredarnas intresse i hög grad varit riktat mot det hemliga NATO-nätverket Stay-Behinds svenska del. Stay Behind var sanktionerat av Försvarsstaben, och i högsta ledningen ingick, förutom militärer, en liten utvald skara politiker på regeringsnivå och representanter för det så kallade näringslivet. Bland nätverkets fotfolk fanns gott om rena fascister och högerextremister. Fientligheten mot Olof Palme var kompakt. För den svenska Riksdagen var Stay Behind en okänd institution. Den demokratiska kontrollen var totalt obefintlig.

I sina försök att få fram för utredningen relevanta uppgifter har Palme-utredarna bland annat försökt få information från USA om den tvååriga militära utbildning som Skandia-mannens bekant “vapensamlaren” genomgick i USA 1948-49. Petersson ville veta om det var CIA eller krigsmakten som stod för utbildningen. Myndigheterna i USA har “inte kunnat hitta honom”. Den svenska Stay-Behind-organisationen byggdes upp, under CIA-mannen William Colbys direkta ledning, under 50-talets första år.

Krister Petersson har också, enligt Aftonbladet, gjort många framstötar till SÄPO och den militära underrättelsen MUST, med förfrågningar om information om Stay Behind och ett drygt tiotal namngivna militärer.

Petersson har efterlyst “information om medlemmarna, verksamhetsområden, lokaler, beväpning, order- och befälsstruktur samt kända aktiviteter den 28 februari 1986”.

Utredarna har också förhört några av Stay Behinds medlemmar och 2018 anhölls en person; fyra andra fördes till förhör “utan föregående kallelse”. Vid presskonferensen den 10 juni antydde Krister Petersson orsaken till att resultat har uteblivit: Stay-Behind-agenterna har vägrat samarbeta med hänvisning till “nödvändig sekretess” och “rikets säkerhet”.

– De där människorna med anknytning till Stay Behind är som musslor. De vägrar tala, har en utredare anförtrott eFOLKET.

Svar har utredningen inte heller fått från USA. Tillmötesgåendet från SÄPO och MUST förefaller ha varit begränsat. Dessutom har den lilla hårt belastade utredningsgruppen förvägrats personell förstärkning, trots vädjanden från förundersökningsledaren Krister Petersson.

När Krister Petersson nu säger att han inte utesluter en konspiration, men att han ej förmått få fram bevis, anar man stor besvikelse och bitterhet. Hans sista gest som förundersökningsledare blev att bjuda på vad som efterfrågades: En sedan tjugo år avliden syndabock.

vem var den anhållne

Citera

2020-08-05, 11:43 #**150225**

Medlem

Reg: Jan 2011

Inlägg: 5 053

Läs gärna orginalen i guardian (här från eufolket):

Citat:

I The Guardian finns idag (8/6) två artiklar innehållande anmärkningsvärda uppgifter. Uppgifter av ett slag som tycks peka på att Palme-utredarnas presskonferens på onsdag kan komma att handla om apartheidregimens delaktighet i mordet på Olof Palme 1986.

Den ena artikeln, South Africa may hold the answer to who murdered Olof Palme, har den svenske diplomaten Göran Björkdahl som författare. Denne redogör för sitt mångåriga undersökningsarbete, och samtal med befattningshavare på olika nivåer, inom den sydafrikanska säkerhetstjänsten.

Till eFOLKET säger Göran Björkdahl:

– En hög general inom säkerhetstjänsten har vid ett möte med mig vidgått att Sydafrika var inblandat. Han har också givit namnen på dem som direkt deltog i mordet i Stockholm. Varför skulle han, och andra, säga sådant om Sydafrika inte var inblandat?

Redan 2015 berättade, inför kamera, en annan general, Chris Thirion (pensionerad, med bakgrund i den militära underrättelsetjänsten) för Göran Björkdal att han trodde att Sydafrika deltagit i mordet:

– Ja, jag tror det – jag är ledsen att säga det, men ja, det tror jag, sa Thirion, och riktade blicken in i kameran,

Den andra artikeln, Sweden to present findings on Olof Palme assassination, har Guardian. medarbetaren Julian Borger som författare. Borger har bland andra intervjuat Björkdahl, och redogör för sensationell information som Björkdahl fått från sydafrikanska källor: De 18 mars i år träffades i Pretoria delegationer från Sydafrika och Sverige. Mötet ägde rum på Department of International Relation and Cooperation (DIRCO). På mötet deltog Loyiso Jafta, chef för South African Security Agency.

– DIRCO sorterar formellt under utrikesdepartementet, så man får utgå från att också UD-representanter deltog på den sydafrikanska sidan. Och då bör det funnits både SÄPO- och UD-folk på den svenska sidan också, säger Göran Björkdahl till eFOLKET.

– Och rimligen borde ju någon från Palme-utredningen också varit på plats, tillägger han.

Citera

2020-08-05, 11:51 #**150226**

Medlem

Reg: Jan 2011

Inlägg: 5 053

Moelvs övertygelse är svårt att komma runt

Citat:

Bjarne Moelv: Polis och militär övade kuppförsvar natten då Palme mördades

Citat:

”Natten till den 1 mars 1986 genomförs i centrala Stockholm en kuppberedskapsövning i polisiär och militär regi. Övningsförutsättningarna beskriver ett läge där en hög politiker, ämbetsman eller militär hotas till livet av stadsgerilla.” Så sammanfattar journalisten Bjarne Moelv de uppgifter han fått del av, uppgifter som aldrig blivit utredda. Foto: Gunnar Wall
Författaren och journalisten Bjarne Moelv har i många år intresserat sig för statlig övervakning, åsiktsregistrering och myndighetskontroll över opinionsbildningen.

1976 gav han ut Propagandaministeriet: en bok om psykförsvaret. Hans arbete med dessa frågor gjorde att han skaffade sig ett kontaktnät med personer som hade saker att berätta men inte själva ville framträda.

Under tiden som följde på att Olof Palme mördades fick Bjarne Moelv tillgång till uppgifter som pekade på att det fanns en omfattande dold statlig verksamhet som bildade en sorts inramning till mordet. Och dessa teman tog han upp i en rad uppmärksammade artiklar på Dagens Nyheters debattsida: till exempel Följ upp ”stickspåret”! (10 februari 1987), ”Ett dåd i hastigt mod?” (5 april 1987) och ”Operation Olof” (5 oktober 1987).

Här skriver Bjarne Moelv i en ny artikel om de uppgifter han fick del av redan då, bland annat om en hemlig kuppförsvarsövning under själva mordnatten. Han konstaterar att det var uppgifter som begravdes under Holmérs tid som spaningsledare och att locket legat på sedan dess. Nu varnar han för att dessa frågor – efter Krister Peterssons beslut att lägga ner mordutredningen – för alltid kommer att lämnas obesvarade .

Av Bjarne Moelv

Frilansjournalist och författare, verksam i Eskilstuna

Chefsåklagare Krister Petersson infriade onsdagen den 10 juni sitt löfte om att före månadens utgång ge besked om ”vad som hände” natten till den 1 mars 1986, när statsminister Olof Palme mördades på öppen gata i centrala Stockholm.

Som ”mest möjliga mördare” valde Krister Petersson den så kallade Skandiamannen, död och oåtalbar. Utredning nedlagd. Punkt.

Men ”vad som hände” visste vi ju sedan länge. Den verkligt stora och ännu efter 34 år obesvarade frågan är ju faktiskt:

”H u r kunde det ske?” – det länspolismästare Hans Holmér drastiskt kommenterade i en legendarisk brasklapp efter sitt utredningsfiasko: ”Om sanningen kom fram skulle Sverige skakas i sina grundvalar!”

Vem som mördade Palme har jag ingen aning om. Men jag har anmärkningsvärd information från insidan om hur mordet möjliggjordes – och det är sannerligen ingen vacker historia.

Sovjetunionens regeringschef Josef Stalin avlider 1953. Därmed kan en av utrikesminister Molotov länge förberedd konferens om Europas säkerhet genomföras. Avsikten är nu att genom tyst diplomati skapa förutsättningar för successiv ideologiharmonisering mellan Sovjetunionen och USA, och på så sätt säkra ”supermaktsfred i vår tid” – naturligtvis med ömsesidiga garantier för intressesfärerna.

Tidigt 50-tal. Tage Erlander träffar av en händelse Olof Palme. De bägge kommer i livligt samspråk, politiskt tycke uppstår och de börjar umgås privat. 1954 är Palme analytiker i ”Grå huset”, Försvarsstabens Underrättelsebyrå, när han handplockas till tjänsten som handsekreterare hos statsministern och partiordföranden.

Någonstans här utstakas Olof Palmes snabba karriär mot de politiska höjderna – och mot katastrofen. Han ges snart en huvudroll i Erlanderårens maktmedvetna folkhemssträvanden: uppdaterad välfärdspolitik i syfte att främja inrikes balansering av höger- och vänsterkrafterna samt framför allt: aktivt svenskt deltagande i det höga utrikespolitiska spelet kring ideologiharmonisering och supermaktsfred mellan öst och väst: t y s t d i p l o m a t i.

Palmes erfarenhet från tiden i Underrättelsebyrån kommer nu väl till pass när statens organ för övervakning, åsiktsregistrering och opinionsstyrning av medborgarna under de följande decennierna utvecklas och finslipas. Dessutom måste hans och Erlanders ambition att med tillvaratagande av krigstida lärdomar från Norge och Danmark modernisera en hemlig och gentemot USA förhållandevis självständig ”vilande” motståndsrörelse betraktas som beundransvärd. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar (BN) däremot, som inrättas 1954, byggs i huvudsak efter nordamerikansk förebild: The Psychological Strategy Board.

Övervakning, åsiktsregistrering och opinionsstyrning. Ett känsligt men uppenbarligen oundvikligt kapitel i den politiska historien om försvar för staten. Det reformistiska SAP inser tidigt värdet av ett tätt samarbete på bred front med borgerligt demokratiska partier och folkrörelser i allmänhet, myndigheter och media. För att i möjligaste mån undvika maktövergrepp blir lösenordet Tage Erlanders fältrop: ”Övervaka övervakarna!”

Olof Palme växer snabbt in i rollen som Erlanders högra hand. Han har politisk fingertoppskänsla, snabb uppfattningsförmåga och hans arbetskapacitet är enorm. Han är en lysande polemiker, inte sällan dock med lite onödigt självrådig, triumferande självrättfärdig framtoning. 1969 blir han Erlanders efterträdare som partiordförande och statsminister. Efter en stormig inledning på 70-talet och regeringsskifte 1976, tar socialdemokraterna revansch i valet 1982. Som oppositionsledare har Palme vid den här tiden hunnit tjänstgöra som särskild medlare för FN i kriget mellan Iran och Irak och ytterligare befäst sin ställning på den storpolitiska arenan. Han är nu internationellt känd statsman – en intelligent och djärv libero i det komplicerade spelet på den tysta diplomatins fria ytor; sedan 1980 ordförande för Palmekommissionen för nedrustnings- och säkerhetsfrågor som 1982 presenterar ett ambitiöst program för nedrustning och gemensam säkerhet. Han har utan tvivel beslutat sig för att plocka ytterligare FN-poäng i karriären.

Vid mitten av 80-talet är Palme en trött och sliten man. De hårda debatterna om löntagarfonder och ubåtskränkningar. Frekventa anklagelser om smygsocialisering av näringslivet. Beskyllningar om undfallenhet gentemot Sovjetunionen och landsförrädisk verksamhet. Mordhot. Sådant stjäl naturligtvis i längden massor av energi, också från en osedvanligt luttrad och självsäker politiker.

Men det är den tysta diplomatins intrikata dubbelspel kring ideologiharmonisering, nedrustning, geopolitik och supermaktsfred som ska råga måttet och blir hans slutgiltiga fall.

I januari-februari 1986 skärps hotbilden efter nyheten om att ett möte planeras i april mellan Olof Palme och Michail Gorbatjov, det sovjetiska kommunistpartiets generalsekreterare. Fredagen den 28 februari 23.21 nära korsningen Sveavägen-Tunnelgatan i centrala Stockholm skjuts Palme till döds.

I praktiskt taget samma ögonblick föds en medieindustri kring tragiken: sensationsjournalistik, vidlyftiga romanprojekt – men också dokumentärskildringar som presenterar dolda fakta i syfte att utreda, förstå och förklara. De ivrigaste, mest energiska representanterna för den senare kategorin har givits den lite ironiskt nedvärderande titeln ”privatspanare”. Det är synd, tycker jag. De har genom åren bidragit med en enorm faktabank till den offentliga debatten . Deras alltför ofta lättsinniga slutsatser står ju var och en fritt att bortse från.

Jag är varken privatspanare eller forskare. Jag är debattör, på gott och ont. Lång yrkeserfarenhet är min styrka. Under 40 av mina hittills 55 år som journalist var jag reporter och redaktör i A-pressen, därefter fri skribent och författare. Huvudintresse genom åren: att undersöka statens övervakning, registrering och opinionsstyrning av medborgarna. Detta sammantaget har givit mig ett omfattande, tätt knutet kontaktnät.

Nu i mitt åttioandra levnadsår vill jag berätta sanningen om hur Palmemordet möjliggjordes. Jag skriver medvetet sanningen – inte min sanning. Kalla mig naiv, men med tanke på den speciella situationen och de speciella personliga relationerna är jag helt övertygad om att mina anonyma källor inte haft vare sig avsikt eller möjlighet att missleda mig. Utvecklingen har ju också, enligt min uppfattning, gett stöd åt uppgifterna. Vi får se.

Alltså:

Natten till den 1 mars 1986 genomförs i centrala Stockholm en kuppberedskapsövning i polisiär och militär regi. Övningsförutsättningarna beskriver ett läge där en hög politiker, ämbetsman eller militär hotas till livet av stadsgerilla. Denna beredskapsövning ska ha testats i all hemlighet några år tidigare och då vunnit stark genklang hos såväl polis som militär. Förutsättningarna bygger på en instruktionsfilm om diversionsmanövrer, tänkt att användas i Civilförsvarets och Tolkskolans verksamhet:

.

Citera

2020-08-05, 11:52 #**150227**

Medlem

Reg: Nov 2013

Inlägg: 458

Citat:

Ursprungligen postat av OY

Jo, något har framkommit att den misstänkte kan ha haft en huvudnyckel, i ett förhör med någon på Skandia, och i samband med att man nämner den misstänktes lås på sitt arbetsrum.

Oavsett sjutillhållarlås så kan den misstänkte om han hade en huvudnyckel komma in genom garagegrinden och sedan den gröna dörren(cykelgaraget).

Notera att förhöret med HO sker i juni eller juli 1986, 08:55 vill jag minnas, så då går argumentet om att låset nyligen var bytt och att få hade nyckel till sjutillhållarlåset bort då vi inte vet hur det såg ut mordkvällen.

Hade han inte nyckel till sjutillhållarlåset på minst tre dörrar på husets baksida, adresserna anges i förhör, kan han ha haft en huvudnyckel som passade i garagegrinden.

Aktuell kväll fick väktarna inget larm när garagegrinden passerades om man öppnade med en nyckel, det enda sättet att veta om någon gick i grinden var att titta via övervakningskamera. Detta ändrades sedan, men mordkvällen var det enligt ovan.

Vad som är funnet eller inte är fortfarande något att forska i, vi har inte tillgång till hela utredningsmaterialet. Och är det något man knappast hade viljan att avslöja, om sanningen har motarbetats, så är det självklart information som visar att den misstänkte hade nycklar som passade i dörrlås i närheten av den förmodade flyktvägen.

Någonstans i förhören med HO och ALG framkommer det att den misstänkte efter att ha återkommit till receptionen cirka 23:40, att han går vidare in i huset, hämta kaffe eller liknande uppgav han till väktarna, kan kolla upp det åt dig om du inte ids.

Ett gyllene tillfälle att hämta mordvapnet och föra det ut ur huset tryggt förvissad om att han just då inte är misstänkt och således riskfritt kan föra bort vapnet för att aldrig återfinnas.

Jag är inte en mästare på de små detaljerna, men du är helt klart mycket sämre.

Fokuserar på detta:

Citat:

Ursprungligen postat av OY

[...]
Någonstans i förhören med HO och ALG framkommer det att den misstänkte efter att ha återkommit till receptionen cirka 23:40, att han går vidare in i huset, hämta kaffe eller liknande uppgav han till väktarna, kan kolla upp det åt dig om du inte ids.

Ett gyllene tillfälle att hämta mordvapnet och föra det ut ur huset tryggt förvissad om att han just då inte är misstänkt och således riskfritt kan föra bort vapnet för att aldrig återfinnas.

Jag är inte en mästare på de små detaljerna, men du är helt klart mycket sämre.

Ja, men låt oss titta lite på detaljer. Du nämner HO och ALG som skulle berätta om att SE hämtar kaffe eller liknande. Men det enda jag finner är följande:

Henry Olofsson 1986-06-12, Sid 166

Citat:

F: När du kom till jobbet så gick du alltså och bytte om och sedan var klockan 23.15 då gick du upp för att avlösa Annette.

O: Ja, jag gick bakom receptionen och bytte om då. Sedan gick jag in till, ........... ..... , jag gick på toaletten, hämtade en kopp kaffe och så gick jag till receptionen och då var hon 23.15 ungefär.

Däremot finns en andrahandsuppgift från Roland B som inte var på plats. 1986-06-09
Sid 204

Citat:

"Och jag trodde att han hade stannat ute hos vakterna när han kom tillbaka. Men jag har fått informa-tion här av vårt folk, säkerhetsfolk att han har gått in genom skjutdörrarna men inte ens dom har han öppnat med vårt kort utan det tyder på att vakterna skulle öppnat den dörren åt honom också så han gått in. Och jag trodde att han stått hos vakten för att ringa efter taxi, som jag har fått i huvudet att han beställde taxi och åkte hem. Han pratade en hel del om det här att han blev så sen att han missade tåget att han fick ta taxi hem. Det är den här uppgiften som jag är lite halvt osäker på. Men han har tydligen gått in i lokalerna och druckit kaffe säger dom. Och det har jag, jag kan alltså inte se att han gått in de här dörrarna då."

Men förhöret med Roland är dagen/dagarna innan förhören med ALG och HO. Det kan man förstås beklaga att inte förhörsledaren ställde specifikt frågan om SE lämnade receptionen som RB tror ALG eller HO sagt. Men varför säger inte ALG eller HO detta självmant? Det finns mycket lämpliga tillfällen att lägga till den informationen. (När ALG berättar att SE varit 10 min i receptionen ex.vis.)

Anna-Lisa Gahn, 1986-06-10, sid 121

Citat:

Jaa, han sa väl inte att han skulle åka hem, han hade missat sista tåget så han skulle ta nån buss från Odenplan så han ringde hem till sin fru antagligen.
F. Han ringde från receptionen?
G. Ja vi har en sån där kundtelefon som han ringde ifrån.
F. Hur länge var han i receptionen?
G. Ja en 10 minuter skulle jag tro ungefär, han var en stund. Det vart så kaotiskt alltihopa för att. [...]

Däremot är det ju så att åtminstone HO har hämtat kaffe. I en rättegång hade en försvarsadvokat (till SE) gjort denna andrahandsuppgift från RB extremt osäker. Vi ser ju också att RB är osäker på uppgiften precis innan kaffeuppgiften. Enligt egen uppgift har ju SE lämnat rummet 23:15 för att nå receptionen 23:19. En tur till rummet skulle ju då säkert ta en stund värt att nämna för en vakt. Och i slutändan kvarstår ett faktum till. Att gå ut från Skandia med ett använt vapen och vara trygg med det bara för att inte väktarna eller några vittnen känt igen honom på MP, det är så långt ifrån rimlighetens gräns.

__________________
Senast redigerad av SigersonHolmes 2020-08-05 kl. 12:36.

Citera

2020-08-05, 11:52 #**150228**

Medlem

Reg: Jan 2011

Inlägg: 5 053

forts

Citat:

Attentatsmän skyddas av figuranter som cirkulerar på gärningsplatsen i skepnad av åskådare, vittnen och desinformatörer, så att den tilltänkte gärningsmannen kan göra en snabb kringgående rörelse, återvända till mordplatsen och sälla sig till skaran av figuranter, tillskyndande allmänhet och polis.

Jag har efterfrågat filmen och fått till svar att om en sådan film alls existerar så är den sekretessbelagd.

Också en grupp nära partikamrater till Palme ska med tanke på den illavarslande snabbt växande hotbilden ha initierat diskret privatövervakning av statsministern som hemförlovat sina livvakter inför en familjekväll med biografbesök tillsammans med hustrun Lisbeth, sonen Mårten och dennes fästmö.

Efter filmen skiljs makarna Palme från ungdomarna och hinner ta en kort promenad i innerstaden innan det dödande skottet faller vid korsningen Sveavägen-Tunnelgatan och ett scenario kusligt likt instruktionsfilmens uppstår.

Under mordutredningens gång framkommer i den livliga mediedebatten uppgifter om att ett stort antal medlemmar av och utbrytare ur olika säkerhets- och underrättelseorganisationer funnits på plats under mordkvällens kuppberedskapsövning.

Den så kallade Skandiamannen, som nu posthumt erhållit titeln ”mest möjliga mördare”, sägs ha haft viss perifer anknytning till såväl Civilförsvaret som Tolkskolan och till och med Stay Behind (den hemliga, ”vilande” motståndsrörelsen). Hans arbetsplats, Skandiahuset, rymmer ju för övrig vid den här tiden specialbevakat filialkontor för denna motståndsrörelse. Mannen förhörs om sina aktiviteter på mordplatsen och husrannsakan (vapensök) planeras på hans arbetsrum i Skandiahuset men inställs av oklar anledning efter ingripande från högre ort. Skandiamannen beskrivs som extrovert, nyfiken, fantasifull och lösmynt, närmast mytoman. Han tillskriver sig framträdande roll på mordplatsen men utför, möjligtvis, handräckningstjänst i en organiserad skenmanöver han själv aldrig ska komma till fullt insikt om.

Jag är en av de tidiga debattörerna när regeringen den 4 februari 1987 tvingar bort Hans Holmér från spaningsledningen i den havererade utredningen om mordet på statsminister Olof Palme.

Från 1987 till 1991, låter jag företrädesvis i rikspress publicera en serie artiklar som vill förutsäga snarare än referera ett händelseförlopp. Det sker inte genom att ställa upp djärva hypoteser tryfferade med sensationella avslöjanden. Min arbetsmetod är traditionell för att inte säga konventionell journalistik: kritiskt granskande baserat på kontrollerbara fakta. Men eftersom undersökningen till stor

Den bistra men nyttiga lärdomen av 70- och 80-talens politiska ”affärer” är ju nämligen den att institutioner, myndigheter och media verkar i ett politiskt klimat där skickliga desinformatörer, provokatörer och infiltratörer likt kameleonten byter färg efter omgivning. Jag vill påstå att jag under ett drygt halvsekel som journalist aldrig mött denna outtalade praxis så konsekvent tillämpad som i detta fall.
Summa:

Under 80-talsdebatten skriver jag inledningsvis: ”Hör Olof Palmes mördare hemma i en grupp fanatiska ”fribytare” med rötter i gamla IB? I Sverige verkar idag ett antal polisiära, militära och paramilitära grupper utanför regeringens kontroll. De mer fanatiska har i Olof Palmes gestalt kommit att se arkitekten bakom den förmenta anpasslingspolitiken österut. Detta stickspår borde undersökas.” och ”Kan ett slags säkerhetspolitiskt medborgargarde, vars kärntrupp består av övervintrare med anknytning till IB:s socialdemokratiskt dominerade inrikesspionage, ligga bakom mordet på Olof Palme? Den frågan måste nu på allvar diskuteras.

Senare ställer jag i den offentliga debatten direkt till spaningsledning och mordutredare ett antal frågor rörande avslöjanden om övervakning av Palme, övervakning av Palmes övervakare och övervakning av hans övervakares övervakare (!) under mordkvällen. När svar uteblir, fortsätter jag mina metodiska undersökningar och skriver i augusti 1988, med adress SSI-chefen, kommendör Ulf Samuelsson : ”Varför undersöker ni inte nu vilka underrättelseorgan, fribytare ur och informatörer till dessa som bevakade varandra i centrala Stockholm samma kväll som Olof Palme sköts till döds?”

Slutligen: I två artiklar våren 1990 kopplar jag infiltratörer i och utbrytare ur dels polisiära och militära organisationer, dels paramilitära grupper och vilande motståndsrörelse (Stay Behind) till händelserna kring Sveavägen-Tunnelgatan under kuppberedskapsövningen den 28 februari 1986.

Den tysta diplomatin om nedrustning och supermaktsfred inför hot om kärnvapenkrig har gravt misstolkats och dess svenske huvudrollsinnehavare Olof Palmes långt gångna nedrustningsförhandlingar med Michail Gorbatjov betraktas som landsförräderi. Han måste oskadliggöras. Kuppberedskapsövningen bäddar för illdådet och i det (delvis regisserade?) kaos som uppstår på mordplatsen undkommer mördaren.

Den bakgrunden har inte blivit föremål för debatt. Makthavarnas tystnad är förklarlig: ansvaret för statsministermord mitt under pågående kuppberedskapsövning är knappast en fråga man oombedd aktualiserar. Och nu, efter chefsåklagare Krister Peterssons snabbutredning och presentation av en tjugo år död ”möjlig mördare” har ju Palmeutredarna äntligen kunnat friställas.

Kvar i tystnaden dröjer en obesvarad, djupt obehaglig fråga: Av vilken anledning har myndigheter, institutioner och organisationer både före och efter dådet undvikit att med öppen, självkritisk information bekämpa desinformation, provokation och infiltration för att istället cyniskt kopiera desinformatörernas, provokatörernas och infiltratörernas förtäckta arbetsmetoder?

Detta handlingsmönster har ju skapat en formligen paranoid miljö: vänner och fiender till förblandning lika – alla övervakande alla. En kuslig spegelsal, där demokratin lämnas att sakta men säkert förtvina . *)

*) Jag är inte motståndare till vare sig säkerhets- och underrättelsetjänst eller organisationer för psykologiskt försvar och hemlig motståndsrörelse (Stay Behind).Tvärt om! Men deras verksamhet såväl i fred som vid skymningsläge och krigsutbrott måste bedrivas under betryggande demokratiska former. Debatt om ”tyst diplomati” och supermaktsfred mellan öst och väst bör välkomnas men får naturligtvis inte urarta. Vettlösa anklagelser om spionage och landsförräderi ska bemötas snabbt och resolut. Detta har jag i en inte alltför avlägsen brytningstid skrivit om i bl a Kungl. Krigsvetenskapsakademiens Handlingar och Tidskrift (2/89) och tidningen Folket (18/1 och 12/3
1990)

Citera

Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Skapa ett konto

Logga in