Känner mig som ett misslyckande jämfört med andra.

Tror endast du har lite dåligt självförtroende. Vad sägs om att testa tjack? Har börjat ta tjack lite oftare nu på senare tid och skulle nog säga att jag mår bättre än innan.

Citerar KSMB - Polsk Zchlager som sätter känslan perfekt!

Glädjen den sprudlar å väggarna tycks jubla I min nattliga vandring
Jag är inte alls nervös å det som kändes meningslöst
Har med en gång fått en handling
Att regnet strilar ner I gatan rör mig inte I ryggen
Jag går in I den ändlösa glädjen ikväll

Alla grubblerier och sorger som jag hade då
Dom e borta, dom e borta!
Tankar som jag tänkte då, avstånd som jag skulle gå
Dom e korta, dom e korta!
Nu ska jag hitta dig jag letat efter hela mitt liv
Jag går in I den ändlösa glädjen ikväll

Sen får vi ju inte att glömma känslan utav avtändning också.... den är inte lika trevlig

Men dagarna är långa å nätterna tar slut
Å när jag vaknar upp på morron då är allting som förut
På väg till jobbet, fast försenad, går jag långsamt nedför gatan
Å alla hus I staden, dom står I min väg
Å alla stenarna på gatan verkar hata mina steg
Tänk om man vore långt, långt borta - långt, långt borta

Men avtändningen är ju förstås inget problem med ett par valium, då sover man gott sen

Jag håller med men jag måste höja ett varningens finger:

Om du inte själv är redo att 'gräva i dyn' så ger det dig intet.

How about no? Sämsta råd jag hört sedan jag konfirmerades.

Bra kommentar.
Men skriver man ett inlägg som TS gjort är jag ganska övertygad om att viljan finns att ta tag i situationen. Har man då inte orken så krävs det professionell hjälp.

Tack och du har rätt - jag bara önskar att TS i så fall får träffa rätt människa

Ut och res med dig efter utbildningen och se på nya kulturer. Res gärna ensam, utmana dig själv och våga stiga ur din comfort zone. Att resa till andra sidan jordklotet ensam i några månader förändrade hela mitt liv och perspektiv på saker och ting. Önskar att jag gjorde det tidigare än när jag var 27.

Vad ska jag säga då ? 40 år, inga vänner och då menar jag INGA vänner. Inget jobb utan lever på CSN o att samla burkar, sliten kropp med bråck på alla ställen man kan få bråck (är nog bråckvärldsrekordhållare) efter många år med skitjobb. Artrit med svullna fingrar och artros på många ställen såsom knäna, axlarna. Pga diafragmabråcket måste sova sittandes, ja tjenare, blir knappt någon sömn alls. Lymfödem på vaderna. Det läcker urin från penisen, måste snart ha blöja. Bitter och mer än besviken svårt att finna. En massa annat som jag skulle kunna addera typ hård mage, anussprickor, hemorrojder, obefintlig matsmältning, underliga inflammationer i hals o näsa. Skulle mer än gärna byta med dig.

Varför? Jag tycker inte att det var ett alldeles för dåligt råd, men det är ju från mitt håll.

Du är inte ett misslyckande jämfört med andra, du jämför dig med en liten grupp som inte alls är representativa för svenska 23-åringar. Har ingen statistik men kan lova dig att det är en minoritet av alla i din ålder som köpt bostadsrätt. De som gjort det har antingen fått pengar av föräldrarna eller så jobbade de istället för att plugga efter gymnasiet. Om man pluggat på universitetet är det normala att man köper boende efter att ha kommit ut i arbetslivet, av uppenbara skäl.

Snittåldern för att ta en kandidatexamen i Sverige är 28 år, se länk nedan. Du är på väg att ta en MSc när du är betydligt yngre. Du är i en bra sits.

Jag har också liknande problem som dig i perioder, jag glömmer allt, prokrastinerar och tycker att det är jobbigt att göra saker som att diska (därav är det alltid stökigt hos mig). Jag vet inte vad det beror på, odiagnosticerad ADHD kanske. Ändå har jag haft ett kvalificerat jobb i 3 år efter min masterexamen. Du kommer få ett jobb, det gäller bara att förbereda sig ordentligt inför intervjuerna och veta vad man ska säga och inte säga - Google is your friend. Du kanske får söka 20 jobb, det är standard, du kommer få ett inom ett par månader.

Man klarar sig i arbetslivet om man inte är korkad, jag använder mig av mycket anteckningar och påminnelser får att komma ihåg allt som ska göras. Folk på jobbet stör sig då och då på att jag glömmer saker de sagt och att jag prokrastinerar ibland, men de har accepterat det. Jag gör ett bättre jobb än många andra trots mina problem.

Det är vanligt att man knappt har någon arbetslivserfarenhet när jag får sitt första jobb efter examen, man klarar sig ändå. Som någon skrev har man en lång inlärningsperiod på jobbet. Det brukar ta 6 mån-1 år att bli självgående.

https://www.ekonomifakta.se/fakta/utbildning-och-forskning/utbildningsniva/examensalder/

Man kan ju inte med gott samvete "ordinera" tjack till någon som känner sig nere. Baksmällan sitter i en vecka och kan få en att verkligen nå botten.

Men menar du att man ska gå runt som en "Rain man" och kunna rabbla massa skit utantill. Alla glömmer. Oroa dig inte.

Var glad att du inte jobbat som mig. Fick skador efter mitt lagerarbete. Allt löser sig.

Dina depressiva tankar som talar. Varför tror du på dessa pessimistiska tankar? Du lurar ju bara dig själv. Du har kreativitet och driv inom dig. Välj att lägga fokus på positiva tankar istället, som är meningsfulla. Rekommenderar Tomas och Dennis podcast.