Angående kulornas skick. Googla länkarna nedan, så ser ni med egna ögon hur fullkomligt deformerade Palmekulorna är:
www.svt.se/nyheter/inrikes/analyssvar-om-misstankt-palme-vapen-drojer
www.arbetaren.se/2015/10/10/nar-sanningen-inte-ska-fram/
Tror någon här på forumet verkligen på allvar på påståendet att den s k Lisbethkulan kolliderat med en stenvägg i ca 45 graders anfallsvinkel i 1000 kilometer i timmen och att den s k Palmekulans fall i stort sett frontalkolliderat med en stenvägg i 700 kilometer i timmen? Kopparhöljena hade varit rejält tillplattade och kulornas bakre blottade blydelar utsmetade till oigenkännlighet. Skulle en kula kunna vara i sådant skick med sådan ballistisk historik? Javisst, enligt kvantmekaniken, men bara med en försvinnande liten sannolikhet gränsande till noll. Att två i serie avskjutna sådana kulor skulle vara i sådant skick är naturligtvis ännu mer osannolikt än att en skulle vara det (enligt sannolikhetsteorins lagar).
Och, tror någon på allvar här på forumet att Palmeutredarna skulle ha ägnat trettiotre år åt hundratals spårningar, inhämtningar av vapen, provskjutningar och bomspåranalyser i sökandet efter ett mordvapen om man på förhand hade vetat att en matchning av kulor mot vapen vore tekniskt omöjlig pga kulornas mycket dåliga skick?
Att polistekniker menar att det idag, 33 år senare, kan bli svårt att binda ett specifikt vapen till de så-kallade Palmekulorna beror inte på kulornas skick, att de är i för dåligt skick för matchning, utan på att vapnet med all sannolikhet förändrats genom användning, förslitning, korrosion o s v. Även om man skulle hitta vapnet som dödade OP så är det inte säkert att det ger samma bomspår idag som det gjorde för trettiotre år sen.
Kulorna är med en mycket hög sannolikhet utplacerade i efterhand. Jag frågar: Var är de riktiga kulorna?
Det har diskuterats varför attentatsmännen skulle ha använt frangibles ovh placerat ut kulor på mordplatsen. Enkelt, käre Watson.
Anta att ett Spetsnazförband inom KGB:s Operation RYaN utnyttjades för att mörda OP. RYaN:s primära uppgift var inte att utföra enstaka politiska mord utan att ta livet av ledande svenska statsråd och militära ledare m fl inför en fullskalig sovjetisk invasion av Västeruropa. Om invasionsförsöket hade misslyckats, en möjlighet som de tvingades räkna med, måste man på ett trovärdigt sätt kunna förneka att Spetsnazsoldater utfört flera mord på ledande personer. Efter en framgångsrik invasionen av Sverige hade den sovjetiska ockupationsmakten naturligtvis hävdat att Sovjetunionen hade räddat Sverige undan en statskupp iscensatt av Palmehatande svenska högerpolitiker, marinofficerare och säkerhetstjänstemän med stöd av CIA och syftande till att stoppa "Palmes pro-sovjetiska politik". Man hade förstås planterat vapen och ammunition hemma hos några av dessa Palmehatare, vapen och ammunition som den svenska polisen sen enkelt hade kunnat matcha mot de kulor i förhållandevis fint skick som hittats på brottsplatserna. Sen hade KGB:s trollfabrik släppt lös en hord av konspirationsteoretiker som hade skrivit segrarens historia, d v s samma sagostoff som CIA-, Polis- och Landsförrädarspåren är vävda av.
Då KGB-ledningen och traditionalisterna i det sovjetiska kommunistpartiet upptäckte att häxblandningen Olof Palme-Michail Gorbatjov hotade det sovjetiska imperiets fortbestånd gjordes ett undantag och RYaN användes i ett enstaka mord. Det förband som fick uppdraget genomförde mordet precis som de hade planerat och övat på inför en invasion. Därav användningen av frangibles och utplacerade kulor.
För övrigt kan inte med säkerhet uteslutas att en av världens mest avancerade underrättelseorganisationer åttiosex hade tillgång till "gadgets" som inte kom ut på den öppna marknaden förrän tio år senare.