Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Och redan där körde den GMP i diket.

Det var en "hitman" som utförde MOP.

Ingen ensam "galning".

Tror på 2-4 stycken.
De blev försedda med köpt information om OPs vanor. Sedan började de spana. Insåg att det inte fanns så många möjligheter och att tiden gick.
Blev mer och mer desperata. Sedan vände turen. LOP drog iväg utan livvaktsskydd sent en fredagskväll.
Var okänt var LOP skulle. När de såg att LOP gick in på Grand blev de mer beslutsamma om att nu hade de en bra chans att fälla trädet.
Tror att redan när LOP gick till höger utifrån Grand rörde sig GM åt det hållet och började vänta vid Dekorimahörnet.
Sedan när LOP bytte sida av Sveavägen blev det enklare. Bara att invänta bytet. I annat fall hade GM följt efter vidare mot Gamla Stan.

GM drog iväg två skott, OP föll ihop som om säkringen gått och GM började lubba bort mot trapporna.
Perfekt flyktväg. Ingen bil som kan följa efter. Märks direkt om någon följer efter i trapporna.
Inga livvakter följer efter.

Den som är klar och kall nog att skjuta en statsminister på öppen gata skulle spara mordvapnet?

Jo, en romanfigur i LGWPs (Ville Vingmutters) böcker sparar det som en trofé.

Men i verkligheten dumpar man bevismaterial.

Den som verkligen jobbat hårt för att sälja idén om att det finns ett mordvapen tex undanstoppat i ett bankvalv är LGWP.

Varför?
För att sälja böcker och hålla uppe intresset för MOP. Girighet.
MOP är födkrok för många.

Vilket PU också gjort, man kom fram till att den (o)sannolika mördaren heter SE.
Längre än så tycks vara svårt att komma om vi utgår från Sveavägen.
Åtminstone vad man kan lägga ut i offentligheten.
Själv har jag svårt att få honom som den som höll i vapnet rent tidsmässigt om man ska tro på vissa vittnesmål.
Därmed inte sagt att det spåret inte leder till den riktiga mördaren samt även bakomliggande motiv.

De kontroversiella tidsuppgifterna

Vittnet LJ uppger att han, då han på mordkvällen var på väg från en musikklubb till biograferna på Kungsgatan nådde det sydvästra hörnet av Tunnelgatan och Luntmakargatan, hör smällar, ser en person falla till marken och en skrikande kvinna som hukar vid den fallne. Officiellt äger händelsen rum runt klockan tjugotre, tjugoett och tjugo, plus minus tio sekunder.

LJ uppger att han uppfattar annalkande tunga steg på andra sidan den byggbarack som står uppställd mitt på Tunnelgatan. Några sekunder senare ser han en mansperson i mörka kläder, möjligen iförd huvudbonad (han kunde inte riktigt erinra sig) springa förbi på bara några meters håll och försvinna in mellan Tunnelgatans norra husfasad och den sopcontainer som stod uppställd på Tunnelgatans östra avsnitt. För att kunna fortsätta att följa den springande mannen med blicken tvingas LJ förflytta sig några meter norrut på Luntmakargatan och ser då mannen fortsätta uppför trapporna mot Malmskillnadsgatan. I trappkrönet vänder sig mannen om och tittar nedför trapporna och försvinner sen ur LJ:s synfält söderut på Malmskillnadsgatan. LJ funderar en kort stund på om han ska gå ned till brottsplatsen eller ta upp jakten på den man som han med visst fog gissar är en flyende man som nyss skjutit en människa på Sveavägen. Efter en kort funderare beslutar sig LJ för att springa efter. I trappkrönet stöter LJ samman med vittnena YN och AZ, vilka är på väg hem från en marockansk klubb på Johannesgatan. YN och AZ har promenerat via David Bagares gatas norra gångbana, där de mött en man som sprang österut på gatans södra gångbana. LJ frågar om de sett någon springa, varpå YN pekar då mot David Bagares gata.

YN uppger att hon och AZ efter mötet med LJ fortsätter nedför trapporna mot Tunnelgatan och att de vid Luntmakargatan möter uniformerade poliser med dragna vapen som frågar efter en springande man. Poliserna som YN och AZ möter tillhör piketen 3230 och har beordrats av sitt befäl kommissarie Lars Christiansson att inleda mördarjakten. Poliserna springer upp till Malmskillnadsgatan där de i trappkrönet stöter samman med tillförordnad kommissarie Dahlsgård och polisinspektör Ekesäter i t f kommissariebil 1520, vilka stannat där då de just hört polisområdesanropet om en skjutning på Sveavägen. På David Bagares gata har Dahlsgård och Ekesätter passerat vittnet LJ, utan att stoppa eller vidtala, än mindre gripa honom, vilket talar för att de ännu inte vet att en skjutning ägt rum. Först då de hör skjutningsanropet stannar Dahlsgård och Ekesäter bilen vid trappkrönet och först efter det att poilserna i 3230 kommer springandse uppför trapporna beslutar sig Dahlsgård för att tala med LJ, som till Dahlsgård och Ekesäter frågar "Letar ni efter killen som sköt?". LJ lämnar ett gärningsmannasignalemente och ledsagas sen ned till brottsplatsen för vidare förhör.

Enligt kommissarie Söderström och polisinspektör Winden, de första polismän som anländer till brottsplatsen, hörs polisanropet om en skjutning på Sveavägen vid Tunnelgatan över polisradion första gången klockan tjugotre, tjugonio och femtio. De befinner sig då i korsningen Kungsgatan och Sveavägen och är redan på väg till brottsplatsen. Söderström och Winden har åkt till brottsplatsen sedan en privatperson på Kungsgatan knackat på bilrutan och berättat att en skjutning nyss ägt rum vid Sveavägen och Tunnelgatan. Polismännen har kommit fram till den angivna anropstiden genom att kontrollera sina tidsangivelser för när de kontaktades av mannen på Kunsggatan mot sina klockor, som de stämt av med TV-nyheterna (som går efter Fröken Ur) klockan nollfyra nollnoll på lördagsnatten efter PM. Söderström, som antecknat Kungsgatsmannens larmtid till tjugotre och tjugoåtta från sitt analoga armbandsur, noterar vid fyranyheterna att hans klockan dragit sig två minuter medan Winden, som antecknat Kungsgatsmannens larmtid till tjuogtre, tjugonio och fyrtio på sitt digitala armbandsur, noterar att hans klocka dragit sig nån sekund.

Söderströms och Windens tidsuppgifterna har ifrågasatts bl a av Stockholms länspolismästare Hans Holmer, Palmegruppens spaningsledare. Holmer uppgav för övrigt den officiella anropstiden till klockan tjugotre och tjugotree. Men Söderströms och Windens tidsangivelser har faktiskt stöd av flera obeorende källor.

1. "Birre" Engström, vakthavande befäl på Länsalarmeringscentralen under mordkvällen, uppger på LAC:s bandupptagning från mordkvällen att ordinarie ambulans från Sabbatsberg kallades till brottsplatsen klockan tjugotre och tjugonio. Den uppgiften stämmer med Söderströms och Windens ifrågasatta tidsuppgifter.

2. Ordinarie ambulans från Sabbatsberg som enligt "Birre" Engström kallas till brottsplatsen tjugotre och tjugonio hinner inte fram till brottsplatsen innan Sollentunaambulansen, som råkar passera brottsplatsen och då vinkas in av vittnet "Chevamannen". "Chevamannen" uppger att han vinkade in Sollentunaambulansen cirka tjugo sekunder efter det att polis anlänt, alltså cirka klockan tjugotre, trettio och trettio, om vi nu ska tro på Söderströms och Windens ankomsttider. Att åka från Sabbatsbergs sjukhus med påslaget blås till Sveavägen tar några minuter, tre kanske fyra. När Sabbatsbergsambulansen anländer är besättningen i Sollentunaambulansen redan i färd med återupplivningsförsöken och börjar strax därefter lasta OP i bilen. OP anländer i Sollentunaambulansen till Sabbatsbergs sjukhus några minuter senare. Sabbatsbergambulansen återvänder tom till Sabbatsberg. Ordinarie ambulans bör således ha anlänt tidigast klockan tjugotre och tjugotre till brottsplatsen. Sabbatsbergsambulansens sena ankomst till brottsplatsen talar för Söderströms och Windens tidsangivelser.

3. Enigt kommissarie Lars Christiansson anländer hans piket 3230 till brottsplatsen tio sekunder efter Söderström och Winden, om vi ska tro på Söderströms och Windens tidsuppgifter, cirka klockan tjugotre, trettio och tio. Piketen 3230 befann sig vid Sergelrondellen då de hör skjutningsanropet och sätter full fart mot brottsplatsen via Sveavägen norrut. 3230:s färd från Sergelrondellen till brottsplatsen tar cirka tjugo sekunder. 3230 kan alltså ha hört skjutningsanropet första gången cirka klockan tjugotre, tjugonio och femtio. Christiansson beordras av Söderström, som är högste polisbefäl i City den här kvällen, att att inleda mördarjakten. Christiansson ber om en gärningsmannabeskrivning, så hans mannar vet vem de ska leta efter. Söderström har flera gånger försökt få fram ett användbart gärningsmannasignalement av LP men, misslyckats, då LP ännu inte kommit över chocken. Vittnena HJ och SE uppger att de på fråga från poliserna pekat i östlig riktning och ropat "han sprang ditåt" eller möjligen "dom sprang ditåt". I händelserapporten skriver Christiansson att hans mannar inledde mördarjakten klockan tjugotre, trettio och fyrtiosju, alltså fyrtiosju sekunder efter det att Söderström och Winden uppger att de ankom till brottsplatsen, tidsangivelse som också stämmer också väl med Söderströms och Windens tidsangivelser.

3. Kommissarie Söderström indaterar sin ankomst till brottsplatsen till polisledningen över polisradion klockan tjugotre och trettioett. Han rapporterar att en man är skjuten i bröstet , troligen avliden samt att mördarjakt är inledd. Såväl den tidsuppgiften som tidpunkten för Söderströms indatering stämmer väl med Söderströms och Windens uppgift om när de anländer till brottsplatsen.

4. Vid tre tillfällen försöker Söderström förmå LP att lämna ett GM-signalement men, misslyckas alla gångerna. Senast två minuter efter Söderströms och Windens ankomst har dock någon vittne, oklart vilket, lämnat en GM-beskrivning till polisinspektör Winden, som klockan tjugotre och trettiotvå lämnar det första gärningsmannasignalementet över polisradion: "En yngre man i blå täckjäcka". Signalementet kommer av allt att döma inte från LP, eller åtminstone inte direkt från L, som enligt Söderström ej var i stånd att lämna några andra uppgifter än vad avser offrets identitet, Lisbeth och Olof Palme. Söderström uppger att han blev omskakad då han kontrollerade LP:s uppgift och då kände igen statsministern på det "örnlika utseendet". Klockan tjugotre och trettiofem rapporterar Söderström till en förvånad polisledningsoperatör att "offret är identiskt med statsministern". Vilket vittne som lämnat upggiften om "blå täckjacka" är oklart. Vittnet SE uppger att han lämnade den beskrivningen till polisen och att han fick den av LP innan poliserna anlände.

Några sekunder efter Windens GM-beskrivning lämnar t f kommissarie Dahlsgård från Brunkebergsåsen över polisradion ett motstridigt gärningsmannasignalement: "En äldre man i mörk rock". Beskrivningen kan bara ha lämnats av vittnet LJ, som vid tidpunkten torde vara den ende på Brunkebergsåsen som med egna ögon fått en glimt av GM. De konflikterande GM-beskrivningarna får Söderström att misstänka att det rör sig om flera gärningsmän. LP uppger för kommissarie Åke Rimborn på Sabbatsbergs sjukhus att det var "två gärningsmän", en i "blå täckjacka" som stack österut på Tunnelgatan och en "påfallande lång" i "ljusa kläder" som avlägsnade sig söderut på Sveavägen och vilka hon trodde hon några veckor tidigare sett utanför statsministerbostaden på Västerlånggatan och hon tror tillhör Ustasjarörelsen. LP:s GM-beskrivningar tas med i rikslarmet som vid tvåtiden som författas av Rimborn. Rikslarmets lydelse ändras senare på natten till en GM i blå täckjacka och uppgiften om Ustasjarörelsen stryks.

Mycket talar således för att Söderströms och Windens tidsuppgifter stämmer och att den officiella bild som Holmer m fl ger är starkt vilseledande.

Forts följer...

The unbelievable event of stopping a foreign book
Victor osyrovsky
Missed
https://imgur.com/a/t3S9VL0

Jo. Den nynazistiske majoren som var inblandad med polska prostituerade låter också som en intressant figur..

PU har aldrig på allvar gått till botten med frågan om hur GM tar sig till mordplatsen. det är en vital uppgift vid varje mordutredning. Det taffliga försök som gjordes att binda Christer Pettersson från Grand till Dekorima föll ihop som ett korthus. I fallet Stig Engström väljs uppgifter bort som inte passar in i den egna hypotesen.

Det finns 22 vittnen runt mordplatsen, inget av dessa ser gärningsmannen ansikte, ingen ser honom ta sig till mordplatsen. För mig indikerar det förmåga att smälta in i omgiviningen. Ex CP blir närmast löjlig i det sammanhanget , han drar till sig omgivningens blickar var han än befinner sig.

Gäller att ta sig en ny titt på morddygnet. Vad snackar Olof Palme och Jan O Karlsson om på morgonen. Finns det mer info att hämta på kungliga hallen, Bagdad Bob etc? Finns det mer info om dom där fonderna som partieföreträdare har ett lunchmöte med OP om?

mer info från bostaden - gamla stan - t-banan - grand - Sveavägen -mordplatsen finns i övervaknings-PM, där kan finnas guldkorn . Hur ser det ut runt mordplatsen , kan det finnas medhjälpare? Finns som sagt att jobba med. Att ingen hittat något ännu kan bero på att det tittats för dåligt.

Palme hade varit på ett dåligt humör efter lunchen på morddagen.
Något hade gjort honom upprörd men ville inte diskutera vad.
Han hade också ett möte med Iraks ambassadör innan lunch och det skulle ha varit anledningen till det dåliga humöret,(Feldts mem)
Kan ett hot ha framförts i det samtalet som OP ej tog på allvar.

Min bedömning är att han kände sig på något vis hotad från vissa grupper eller blev Palmehatet mer synligt.
Han var även inne i centrum ,Ströms, under morddagen ,utan bevakning.
Han upplevde att vissa och samma människor dök upp i olika sammanhang .
Undrar om VG har stått och tjafsat med OP tidigare eller var han mun välsmord när han pratade till en likasinnad publik.

Ja det är helt nedlagt och game over.
Men mer material slapps så man kan ju fortsatta diskutera och resonera.
Dom flesta verkar diskutera vem som kände vem, men jag tycker att det finns stora hål i bilden av vad som hände på mordplatsen. Den öppna bak-dörren i Skandia-huset, OPs slips som har två utgångshål, projektilen inne i OPs kropp och en Magnum 357as vikt, ljud och krav på hölstret om man ska springa.
Sen finns det extremt mycket annat runt omkring, såsom en magnum-revolver som blev en startpistol och att kulorna inte var mer deformerade.

Gärningsmannaprofiler som koncept är först och främst omdebatterat. Det kan finnas ett visst värde i dem som arbetsmetod när det kommer till exempelvis seriemördare eller våldtäktsmän, även om hit-raten för dem statistiskt sett är nedslående. I detta fall använder man det i ett olöst spaningsmord. Går det verkligen att dra några slutsatser av det? Man har ju bara en datapunkt?

Det är ungefär som intelligenstester där man ska dra slutföra en sifferserie. Om man säger 2, 4, 6 och 8 och ber någon fylla i resten blir svaret sannolikt 10. 10 blir i sammanhanget en bra gärningsmannaprofil - en rimlig slutsats av ett mönster. I Palmemordet finns det bara ett fall och därmed bara en datapunkt - säg en ensam 2:a. Svaret skulle kunna vara 3, 1 eller 150 för den delen. Det finns helt enkelt inget mönster att ta ställning till.

Åsgård & Olsson har dock inte det synsättet. Exempelvis konstaterar de att gärningsmannen har haft relationssvårigheter tidigt i livet, har synfel och om han har bil är den troligtvis billig. Enligt Åsgård & Olsson innehåller helt enkelt datan från mordplatsen tillräckligt mycket information för att kunna läsa ut detta. Om det är korrekt måste Ulf Åsgård rimligtvis vara den mest kompetenta psykolog som existerat. Han läser vittnesmålen från mordplatsen och räknar därefter ut priset på gärningsmannens bil.

Vidare brukar man avråda från gärningsmannaprofiler när det redan finns en tydlig misstänkt. Denna kan komma att färga resultatet alldeles för mycket. I så fall måste man ta ett aktivt kliv bort från honom och här kan det bli fel åt andra hållet - en sorts överkompensation. Man behöver helt enkelt en blank utgångspunkt. GMP är också mycket riktigt låst vid idén om en ensam gärningsman. Men för att det ska fungera krävs ett par förutsättningar.

Exempelvis måste man bortse från alla walkie/talkie-iakttagelser. Om Palme var övervakad stämmer ju bilden av en ensam galning dåligt. Även om det var en ensam galning så måste han i så fall ha rört sig mellan passiva walkie/talkie-män. De flesta iakttagelser avförs med generella motiveringar om att vittnena exempelvis inte är trovärdiga för att de blivit påverkade av media et cetera. Ett antal blir dock svårare att bortförklara, exempelvis iakktagelsen utanför Palmes bostad i Gamla Stan. Denna inkom tidigt, av ett seriöst vittne och förefaller vara direkt riktad mot Olof Palme utanför hans hem.

GMP konstaterar att vittnesmålet förvisso är trovärdigt, men att mannen inte kan ha haft i uppgift att övervaka makarna Palme. Anledningen man uppger är att det är osannolikt att en person i Palmes ålder och ställning skulle lämna sin bostad under kvällen. Varken bjudningsmiddagar eller kvällspromenader kan anses vara aktuella. Det är för sent för middagar och för kallt för promenader. En möjlig övervakare skulle här bara slösa sin tid som står och väntar förgäves i Gamla Stan. Därmed kan vittnesmålet rimligtvis inte stämma.

Denna analys av författarna kan ju sägas motbevisas av fallet den själv berör. Exempelvis lämnar ju paret Palme mycket riktigt sin bostad under kvällen. De tar till och med en promenad hem, trots vädret. Åsard & Olsson kan alltså här sägas komma till fel slutsats - med facit i hand.

De kontroversiella tidsuppgifterna

(forts)

Om Söderströms och Windens ankomsttider stämmer, vilket det finns anledning tro, kan av lätt insedda skäl det inte varit GM som YN och AZ ser springa i östlig riktning på David Bagares gata, såvida, förstås, inte GM tagit en sju minuter lång andningspaus på Malmskillnadsgatan eller, i anfäktelse av av hybris företagit några segervarv i kvarteren uppe på Brunkebergsåsen. Ett sådant utsvävande beteende förefaller dock högst osannolikt, i synnerhet i beaktande av av GM:s klandefria uppträdande på brottsplatsen och sedan viga flykt.

Stämmer Söderströms och Windens ankomstuppgifter har vittnet LJ med all sannolikhet krupit ihop i fosterställning en god stund innan han hunnit samla sig från chocken tillräckligt mycket för att sedan på darrande ben ta sig uppför trapporna till Malmskillnadsgatan. Det ger GM oceaner av tid innan polisledningen får ändan ur vagnen och skickar ut skjutningsanropet. Det innebära också att ingen vet vart GM tog vägen efter LJ:s sista iakttagelse i trappkrönet vid Malmskillnadsgatan. Möjligen tar GM vägen till Kungsgatan, där han ju lätt kan försvinna i folkvimlet eller, vänder om norrut mot Johannes ödsliga kyrkogård (utan att LJ ser det) eller flyr österut på David Bagares. Vem vet?

Om Söderströms och Windens ankomstider stämmer har berörd personal på polisledningscentralen under mordkvällen också en del saker att förklara.

Taxi Järfällas växeltelefonist ASP får en knapp minut efter skotten larm från ögonvittnet AD om "Mord på Sveavägen". ASP ber AD kvarstanna på platsen tills polis anländer och ringer polisen. Där svarar polisinspektör Helin, i vanliga fall ordningspolis vid Södermalms vaktdistrikt, som olyckligtvis just mordkvällen hoppat in som "pryande" larmmottagare och därför är något ovan att motta och tolka "tips". Helin uppfattar ASP som "nervös", varför han väljer att bortse från ASP:s centrala uppgift att en "skjutning" nyss ägt rum på Sveavägen vid Tunnelgatan och gör ett riktat anrop till bara två radiobilar, tf kommissariebil 1520 och piketen 3230. Anropet rubricerar han "bråk på Sveavägen vid Tunnelgatan". Då polisens bandupptagningsutrustning dessvärre är ur funktion mordnatten vet vi inte exakt vad som sägs under ASP:s och Helins för den fortsatta händelseutvecklingen kritiska samtal. Då rubriken "bråk" ej är högprioriterat svarar de kallade polispatrullerna inte och gör än mindre någon blåljusutryckning till brottsplatsen. Istället slutförs pågående uppdrag för att 1520 sen sakta och längs slingriga vägar ska ta sig mot brottsplatsen, inte raka vägen utan via Brunkebergsåsen.

Helins sömninghet uppfattas - som tur är - av den vakna och uppmärksamma ASP, som bestämmer sig för att kontrollringa. Den här gången dock inte till polisen utan för säkerhets skull till Länsalarmeringscentralen. På LAC-bandet uppger Paulsson klockan tjugotre, tjugotre och fyrtio att en skottlossning just har ägt rum på Sveavägen, att polisen larmats men ringer för att hon är osäker på om också ambulans har kallats till platsen. Då LAC-operatören saknar uppgift om en skjutning i City åtar sig operatören att kontrollera uppgiften med polisen. På LAC-bandet svarar polisledningscentralen klockan tjugotre och tjugofem, vilket torde vara den tidpunkt vid vilken polisledningen tidigast uppfattar att en skjutning ägt rum i City. Holmer menar att polisanropet går ut klockan tjugotre och tjugotre. Holmer måste avse Helins riktade bråkanrop, vilket åtminstone inte föranledde någon snabb utryckning till brottsplatsen.

Områdesanropet, alltså det anrop som gick ut till samtliga radiobilar i City och som är rubricerat "skjutning" hörs av allt att döma över polisradion först klockan tjugotre, tjugonio och femtio, alltså drygt åtta minuter efter skotten (enligt den officiella tiden tjugotre, tjugoett och tjugo plus minus tio sekunder). Så, vad gör polisledningen mellan LAC:s kontrollringning klockan tjugotre och tjugofem och områdesanropet klockan tjugotre, tjugonio och femtio? Spelar de klart innebandymatchen och duschar eller tar en fikarast innan de masar sig till ordergivningsmikrofonerna? Och, varför är det så viktigt för Holmer att blanda bort korten vad gäller polisens för mordutredarna centrala anrops- och ankomsttider?

Är det möjligen så att polisledningens senfärdighet är helt irrelevant. Tog OP:s särskilda livvakt (läs: Holmers entourage, av vilket flera medlemmar iakttas kring Sveavägen kring mordtidpunkten) inleder mördarjakten bara sekunderna efter attentatet? Kanske hoppats Holmer att hans gubbar skulle gripa GM. Det lyckades de - av allt att döma - inte med. GM var alltför skicklig. Men, enligt f d SÄPO-kommissarien Walter Kegö, som ledde Säkerhetspolisens hemliga utredning av PM, identifierades GM redan på brottsplatsen. Har möjligen en av Holmers gubbar igenkänt GM från Ryssrotelns spaningslista över misstänkta RYaN-medlemmar? Uppgifterna om OP:s hemliga livvakt fick av enkelt insedda skäl inte läcka ut till allmänheten. Var det därför Holmer genast försökte blanda bort korten avseende omständigheterna på och kring brottsplatsen? Om statshemligheter kan vi endast spekulera, så, vem vet?

Hade då den ordinarie Sabbatsbergsambulansens sena ankomst till brottsplatsen nån betydelse för utgången? Tydligen inte. Då GM av allt att döma är en mycket skicklig hantverkare avlider det primära målet för attentatet i praktiken omedelbart. Enligt rättsobducent professor Kari Ormstad fanns inga till buds stående medel som hade kunnat rädda statsministern liv, inte ens om han hade skjutits på det sättet, med det vapnet och med den ammunitionen inför operationsklara akutläkare i en operationssal hade statsministern överlevt. Såna skador är enligt Ormstads utlåtande helt enkelt "ej förenliga med livets fortsättning". Mårten Palme har fått obduktionsprotokollet hemligstämplat, visserligen, men, grävande journalist Gunnar Wall har, tack och lov, lyckats snoka upp en arkiverad kopia av Ormstads obuduktionsprotokoll, som de statliga mörkläggarna uppenbarligen missat. Läsning av den rekommenderas varmt, speciellt för er som mot förmodan fortfarande lever i villfarelsen att att GM är en amatör.

Ja. OP upplevde tydligen att samma människor även dök upp utomlands, och jag har för mig att det stått att LP också uppfattade det så.
Låter troligt att OP kan ha blivit mer explicit hotad, eller fått varningar. Listan på möjliga hot nu i efterhand är ju helt exceptionell, men OP valde ändå att gå på bio trots att han inte hade skydd så han kan ju inte varit fullt ut medveten. Han tyckte nog att han var en man av folket, vilket han var också för 40-45% av befolkningen och Sverige var kanske säkrare på den tiden.
Det kanske var som med Corona, det fanns hot och han hade fått varningar, men avvaktade lite för länge med att ändra sina vanor.
Det är en bra poäng du har, ett antal till och med olika typer av individer (CP, SE, VG, poliser, kurder m.fl.) kan ju ha tjafsat med OP tidigare och blivit avsnästa och råkat befinna sig kring Grand.