Citat:
Ursprungligen postat av
EnGodForlorare
De kan du läsa om i följande avhandling:
http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:1215572/FULLTEXT01.pdf
Jo.
Fel. Proportionalitetsprincipen gäller i förhållande till
ingripandet. Myndigheten får inte ingripa om inte nyttan av ingripandet överväger nackdelarna.
Jo. Det är upp till kommenderande polisman att avgöra om ingripandet är proportionerligt eller inte.
Nej, men det är olagligt.
Du blandar äpplen och päron. Proportionalitetsprincipen har olika innebörd i olika sammanhang.
Från din egen källa (som inte är en avhandling utan en c-uppsats från någon som inte är jurist):
Citat:
"Av 2 kap. 24 § framgår att en sammankomst endast får upplösas (enligt 2 kap. 22 / 23 §§) om
mindre ingripande åtgärder har visat sig vara otillräckliga för att hindra lagstridigt handlande,
återställa ordningen, skydda närvarande eller begränsa störningen av trafiken. Detta utgör ett
tydligt uttryck för proportionalitetsprincipen. Enligt 24 § ska alltså upplösning användas som sista utväg."
Det vill säga: Upplösning av en olaglig demonstration (fler än 50 deltagare) ska användas i sista hand om mindre ingripande ingripande åtgärder inte är tillräckliga för att förhindra demonstrationen.
Det handlar alltså inte om en allmän avvägning av fördelar kontra nackdelar. En olaglig demonstration ska förhindras, men med minsta möjliga formen av ingrepp. Det är rätt så självklart om du tänker på det.
Det citerade stycket tar upp proportionalitetsprincipen så som den tar sig uttryck i polislagen. I denna kontext handlar proportionalitet alltså inte om att skydda mötesfrihet eller demonstrationsfrihet, utan om att förhindra onödigt aggressiva ingrepp från det allmännas sida. Du förstår säkert det orimliga i att som första åtgärd beordra nationella insatsstyrkan att storma ett symöte med fler än 50 deltagare? Även om symötet utgör en olaglig sammankomst.
När det gäller den lagändring som begränsar allmänna sammankomster över 50 personer handlar det om en inskränkning i mötesfriheten som enligt regeringsformen bara är tillåtet efter en proportionalietabedömning. I detta sammanhang vägs alltså intresset av att hindra smittspridning mot intresset av att skydda mötesfriheten. Hur lagstiftaren har resonerat i det sammanhanget framgår av förarbetena.
Long story short: När en enskild polisman frågar sig om en olaglig demonstration ska upplösas eller inte så väger han inte mötesfrihet mot intresset av att hindra smittspridning. Han väger andra alternativ (typ kontakta arrangören) mot ett våldsamt ingripande.