Citat:
Ursprungligen postat av
Siegfrid
Skrev jag inte vad jag tyckte?
Vad gäller munskydd och övrig skyddsutrustning så gick Folkhälsomyndigheten ut och sa att det skulle gå ut med nya rekommendationer - som är just deras uppdrag att göra - angående skyddsutrustning i sjukvård och omsorg.
Sen kom Arbetsmiljöverket och fastställde att munskydd och visir ska vara obligatorisk skyddsutrustning efter att Serafen skyddsstoppat arbetet. För att senare under press från SKR delvis ta tillbaka och mena att beslutet endast gällde Serafen, och sedan radera dokument och e-post ur arkiv och diarium för att ytterligare tillmötesgå SKR inför överklagandet.
Arbetsmiljöverket har rätt och skyldighet att besluta i sådana här ärenden. och Folkhälsomyndigheten att ge rekommendationer.
Och du raljerar om att äldrevården ska göra som de själva tycker utan att "någon ska berätta för dem" hur de ska göra?
Vi har ett system för hur sådant här ska hanteras, och i det ingår bland annat dessa myndigheter och rättsinstanser.
Det är verkligen inget som äldrevården och kommunerna ska besluta om på egen hand.
För att inte tala om testningen av anställda, eller socialstyrelsens regler för vilka som ska hållas borta från sjukvård.
Se det fetmarkerade.
Jag raljerar verkligen inte. Jag är gravallvarlig och faktiskt lite skakad över hur accepterat det tycks vara att äldreomsorgen får bedrivas på ett passivt sätt. Det talades om vikten att vara proaktiv i denna trådes tidiga skede.
Du menar på fullt allvar att äldreomsorgen
måste avvakta beslut om lämpligheten att skydda boende och personal och att du accepterar det? Det
måste de inte alls, men givetvis är det ju bekvämt att inte behöva ta fullt ansvar för det uppdrag man har.
Det sitter en rad högt uppsatta personer inom varje kommuns äldreomsorg med löner mellan 60 och 80000. Det enda de gör är att vara otillgängliga och ha möten med varandra om sådant som de hela tiden ändrar. Omorganisationerna avlöser varandra och personalen hinner knappt landa innan det är dags igen. Några faktiska utvärderingar om hur verksamheten går eller vad som ska göras vid en kris finns aldrig på agendan.
Naturligtvis är de regeringar och politiska företrädare i Riksdagen som låtit det bli så här ansvariga på ett plan, men de har inte verksamhetsansvaret. Med verksamhetsansvaret följer att vidta de åtgärder som krävs för att boende ska få behov tillgodosedda och att de ska känna sig trygga samt ha en värdig tillvaro.
Munskydd, syrgas och fan och hans moster kan inte friskrivas från ansvariga inom äldreomsorgen. De borde själva i tid ha lyft dessa frågor i stället för att ägna sig åt navelskåderi.
