Citat:
Ursprungligen postat av
IMBILDEN
Jag delar din oro. Vissa kanske skulle se din framtidsbeskrivning som pessimistisk, jag ser den snarare som realistisk. Jag tycker det är vad som ser ut att hända precis nu. Det skrämmer även mig.
Som får på väg till slakt på något vis. Vad som förvånar mig är att inte fler ser det. Krogar och restauranger som för 2 månader sedan gapade ekande tomma är om inte fullsatta så åtminstone välbesökta. T-banor och bussar är fyllda. Idrottsföreningar kör igång igen med inomhusträningar. Rådet är som du säger att tvätta händerna. Det gör mig gravt orolig för vad som ska hända under hösten. Man måste ju vara både blind och totalt döv om man inte ser riskerna med det är vi är på väg mot i Sverige. Vi har ju redan idag de högsta dödstalen per capita, men jag tror det kan bli tusan så mycket värre. Vi har ju inte haft så särskilt mycket restriktioner i det här landet och de få vi ändå haft verkar folk tröttna på mycket snabbt. Detta samtidigt som vi har en mycket underdimensionerad sjukvård. Det känns inte som någon bra kombination.
Ja, jag är orolig för egen del. Man vet ju inte ens vad som är Sveriges strategi längre. Tanken var ju att vi skulle närma oss flockimmunitet, och då skulle smittspridningen minska pga det. Men nu är vi ju långt därifrån. På sin höjd kanske immuniteten i Stockholm får ned smittspridningen med 5-10 procent, men vad hjälper det om de sociala kontakterna ökar med 30 procent? Hur ser planen ut. Är planen att viruset ska fasas ut till hösten? Hur då? Eller ska det ligga på en stabil nivå, dvs som nu? OK, 50-60 döda per dag närmaste året, det blir 20000. Jag vill inte var en av dessa, eller att någon i min familj ska bli det.
Och vad har vi för beredskap att det inte stiger mot 500-1000 döda per dag som vi sett i New York City? Vintern kommer det ta fart där smittan finns kvar (inte ex. NZ). Vilka kommer då inte få någon vård alls? Alla över 65? Vad händer med vårdskulden till hösten? Kommer det att genomföras några operationer som inte är livsnödvända överhuvudtaget. Vad händer med cancerpatienterna? Vad händer om man bryter benet?
Ärligt talat förstår jag inte varför inte fler är oroliga över det här. Folk i andra länder verkar vara mer oroliga över vad som händer i Sverige än svenskarna själva. De ser oss som ett skräckexempel. OK, en del vill gärna komma och turista här för vi har öppet överallt, men sen kan de alltid åka tillbaka - det blir som en tillfällig skräckupplevelse, bungy jump, typ. Många utomlands ser det nog som tragiskt, för i grunden tycker dom om svenskar.