Hej alla flashbackare,
Jag är specialistläkare och disputerad i klinisk virologi och infektionssjukdomar.
Jag svarar gärna på era frågor om Covid-19 pandemin.
Börjar själv med en mycket aktuell fråga.
Engångs andningsskydd (munskydd) hos allmänhet eller inte?
Hela världens ledare/folkhälsomyndigheter fattar nu avgörande beslut i denna fråga och det som givetvis förvirrar allmänheten är att det fattas så olika besked i olika länder.
Jag tänkte förklara på ett så enkelt sätt som möjligt varför det är så oerhört komplicerat.
Det har inte funnits och finns ännu INTE någon direkt studie om engångsandningsskydd (i dagligt tal kallat munskydd) skyddar mot SARS CoV-2/Covid-19.
Den första indirekta studien som nu kan ge en liten indikation publicerades nyligen i en av världens mest ansedda medicinska tidskrifter, Nature medicin.
Studien som hela världen refererar till samlade in provmaterial från patienter som besökte öppenvården i Hongkong mellan maj 2013 och maj 2016.
https://www.nature.com/articles/s41591-020-0843-2#Sec2
Man ville från början undersöka om kirurgiska engångsandningsskydd skyddade mot att smitta vidare en pågående luftvägsvirusinfektion. Man screenade för flera olika kända luftvägsvirus bl a influensavirus typ A, B, rhinovirus och olika coronavirus (som ger mildare luftvägssjukdomar, alltså tyvärr INTE de farligare SARS eller MERS) hos frivilliga studiepatienter som besökte öppenvården i Hong kong mellan 2013-2016.
Slumpen, enbart slumpen gjorde att SARS CoV-2/Covid-19 pandemin tajmade denna studie och studien påverkar alla världens ledare/folkhälsomyndigheters beslut om ev munskydd och i sin tur allmänheten runt om i världen.
Jag går inte in på vad studien visade för influensavirus typ A, B, rhinovirus m fl utan lägger fokus på coronavirus.
Kort sagt ger studien en möjlig antydan (jag förklar i mer detalj nedan varför jag använder dessa ord) att munskydd eventuellt kan minska risken att föra vidare milda coronavirus.
Det i sin tur kan stödja hypotesen att munskydd åtminstone teoretiskt kan minska risken att som smittad överföra nya SARS CoV-2 som orsakar covid-19 pandemin.
Verkligheten är dock betydligt mer komplicerad.
Studien är mycket väl utförd men har tyvärr några uppenbara brister vilket gör att bedömningen för hur varje enskild regering/FHM i slutändan ska bestämma avseende munskydd fortfarande blir mycket svår.
1. Det var tyvärr bara 17 st försökspersoner i studien som hade coronavirus (som gick vidare till utandningstestet. Dessa 17 delades slumpmässigt upp i 2 grupper, en började utan munskydd och den andra med, i båda grupper letade man i utandningsluften efter coronavirus RNA (virusets arvsmassa) i utandningsluften i 30 min i droppform och aerosol. Sedan var det planerat en s k crossover d v s att försökspersonerna byter (de med munskydd tar av det och de utan sätter på) sedan gör man en ny mätning. Problemet var att majoriteten av försökspersonerna avbröt efter de första 30 min p g a undersökningen var för jobbig. Om jag tolkat uppgifterna rätt var det bara 4 st som fullföljde crossovern vilket gör att man ska tolka siffrorna med mycket stor försiktighet.
Resultatet visade att 3 av 10 utan munskydd hade coronavirus RNA i dropparna och 4 av 10 utan munskydd hade coronavirus RNA i aerosol.
Inget coronavirus RNA i varken droppar eller aerosol kunde påvisas hos de 11 med munskydd.
Studien var ju inte designad för att undersöka coronavirus specifikt. Försöksmetoden var jobbig för personen och det var svårt att få folk att delta hela vägen. Detta förklarar det tyvärr låga antal av försökspersoner med milda coronavirustyper så det är inte forskarnas fel som f ö har gjort en mycket bra och väldigt krävande studie.
2. Man missade tyvärr möjligheten (oklart varför) att försöka virusisolera (odla) coronavirus från dropparna eller aerosolen. En virusisolering hade gett ett mer komplett svar på hur infektiösa dessa droppar (>5 mikrometer) och aerosol <=5 mikrometer) som man påvisade egentligen är.
Det låga antalet undersökta försökspersoner i respektive grupp gör tyvärr att man inte kan utesluta slumpen att man hittade skillnader i respektive grupp. Jag säger inte att det är så men man kan inte utesluta det.
Det råder konsensus idag att SARS CoV-2/Covid-19 smittar framför allt som en droppsmitta och kontaktsmitta (direkt och indirekt). Det är rimligt att anta att den kan i enskilda fall smitta även via aerosol, ännu oklart hur mycket. Vid speciella tillfällen framförallt i intensivsjukvården när man ex suger rent en allvarligt sjuk patients luftvägar sprids en stor mängd viruspartiklar varför smittsamheten då är hög varför det är oerhört viktigt att ha maximalt skydd som vårdpersonal.
För en enskild individ i den allmäna befolkningen kan munskydd möjligen ha praktisk betydelse, men hur många individer det kan ha betydelse för vet ingen idag. Om den i praktiken påverkar den generella smittspridningen så mycket att ett allmänt tvång (med allt vad det innebär) är motiverat är diskuterbart. Detta är ju ett diskussionsforum
Ett tvång måste ju också kunna följas upp av att alla människor måste tillhandahållas munskydd och i sådant antal att varje människa ska kunna byta ut dem efter varje användning. Om varje invånare i Sverige ska tvingas ha munskydd behövs initialt ex 10 st/person vilket innebär 100 miljoner munskydd som dessutom måste logistiskt distribueras och sedan tas hand om efter de använts/kastats mm. Det kan också som FHM påpekar ge en falsk trygghet och istället öka vissa individers riskbeteende.
Om du var ytterst ansvarig vad skulle du bestämma för alla?
Om jag var ytterst ansvarig skulle jag inte idag införa tvång för alla i Sverige på denna begränsade vetenskapliga kunskap. Däremot är det viktigt att ständigt hålla sig uppdaterad. Vi lär oss kontinuerligt mer och mer om covid-19 och det vi känner till idag kan snabbt ändras.
För att dra det hela till sin spets skulle jag själv som privatperson om jag var tvungen (det skall ju undvikas) att träffa någon kär vän eller närstående i riskgrupp använda munskydd (och givetvis hålla avstånd) eftersom det kan hända att man reflexmässigt råkar glömma hålla avståndet hela tiden med en anhörig. Det är mindre risk för att man reflexmässigt av misstag kramar/pussar en främling.
Vilket land som gör rätt får historien visa men det är också viktigt att påpeka att det är så många faktorer som spelar roll för smittspridningen och dödligheten i covid-19.
I ex Italien och Spanien som har de högsta dödstalen hittills i världen umgås/bor man över generationsgränserna. I Sverige gör man inte det. Många av våra 80+ var redan långt före denna pandemi socialt isolerade. Lite sorgligt, men i detta fall räddar det dem/oss.
Detta gav (enligt mina personliga åsikter) Sverige turen att få mer tid och möjligheten att successivt kunna utöka antalet intensivvårdsplatser och styra om sjukvården mm.
Varsågod ställ gärna era frågor
