Citat:
Ursprungligen postat av
oyto
Nyckeln är att inte angripa S, utan vara mer kollektivstiska/nationalistiska och allvarliga än S. "Vi lever i en ny verklighet där gårdagens ansvarslöshet och giriga individualism inte länge hör hemma. Där det gränslösa, det själviska inte hör hemma. Där vi tillsammans slänger den gränslösa själviskheten på historiens sophög och inser att det som hör hemma, är det vi som är hemma."
Krisen ska inte väntas ut eller utnyttjas kortsiktigt - det ska beskrivas som en ny värld där globalism, fri rörlighet och antinationalism är oacceptabelt. Vi måste vara beredda, får inte vara naiva, inte vara själviska och gränslösa.
Skrev jag ju igår. Idag har den konservativa tankesmedjan Oikos fått in en
debattartikel i SvD som tar upp samma tema om allvar och nation i konflikt med "mer utopisk orienterade ideologier, som socialismen och liberalismen". Man kallar det "konservativt" att utgå från försiktighet och organiska lojaliteter som nationen - men i detta sammanhang kan man förstås lika gärna kalla det nationalistiskt att vara konservativ.
Vidare, om
kollektivens värde:
Citat:
Den progressiva ideologi som i Sverige blivit statens officiella linje har länge intagit en skeptisk eller till och med direkt föraktfull attityd gentemot dessa storheter och aktivt försökt avskaffa dem. I stället har man eftersträvat individuell autonomi, klasskamp och internationalism.
Den pågående krisen har dock blixtbelyst hur den globalistiska, postnationella världsordningen är en koloss på lerfötter, eftersom den inte bygger på en äkta känd gemenskap och solidaritet. När saker verkligen ställs på sin spets så ser alla i första hand om dem man känner närhet till och samhörighet med. I ett samhälle där de kollektiva gemenskaperna helt monterats ned skulle många individer stått helt skyddslösa.
Kollektiv. Beredskap. Allvar. Nation. Ett för och ett efter krisen, där globalismens gränslöshet ersätts av nationens begränsade hemma. Jag ligger tydligen mer på samma våglängd med chefsideologen än många i tråden.
Ett
pro tip är att just tala om liberalismens och socialismens
gränslöshet. Det får med andra bottnar än "utopiska ideologier". Konservatismen är, liksom nationalismen
begränsad i sin anspråk och avsikt.
Fröet till att ta avstånd från både socialister OCH liberaler är bra, men bättre ändå att uttalat peka ut roffande, profiterande individualister.