Citat:
Ursprungligen postat av
Hamilkar
Vi skriver nu år 2020. Den första DNA-bevisningen via mikrosatelliter amplifierade med PCR kom 1992, för tjugoåtta år sedan. LCDNA-analys (alltså analys av mycket små mängder DNA; 5-50 kopior) har varit standard i mer än femton år internationellt. Även om det är en smula anmärkningsvärt att inget forensisk centrum i Norge ännu har satt upp LCDNA-tekniken själv (det var runt tio år sedan som svenska NFC gjorde det) utan att man i Norge fortfarande förlitar sig på Birmingham, måste norska domstolar ha värderat DNA-bevisning med bland-DNA eller mycket små mängder DNA åtskilliga gånger vid det här laget. Om det inte idag har utvecklat sig knäsatta tolkningsprinciper för DNA-bevisning med "svårt" DNA i Norge av liknande typ som det har gjort i Sverige, så måste Norge vara ett både kriminaltekniskt och kriminalrättsligt u-land i mycket större utsträckning än vad det är rimligt för mig som svensk att anta.
För mig är det mycket rimligare att anta att skillnaden i bevistolkning mellan politidirektorat och lagmansrettens bedömning, för såvitt saken har med DNA att göra, inte har att göra med frågan om det rör sig om Tom Hagens DNA - den frågan borde, som du skriver, vara löst med krimlabbens kvalitetssäkring - utan med frågan om hur starkt bevisvärde det har att Tom Hagens DNA återfinns i det ena eller andra sammanhanget i huset. Det är ju i det allmänna fallet rätt svårt att utesluta att DNA-spår från någon i dennes eget hem har tillkommit på ett oskyldigt sätt.
"på samma föremål i bostaden", föremål i singularis alltså. Man undrar vad det kan vara för föremål. Det kan ju inte gärna vara mordvapnet, med hennes DNA på bilan (whatever) och hans på skaftet. Så dum är inte en man som har börjat med två tomma händer, och skapat sig en enorm förmögenhet.
Jag tror inte att polisen kommer att få fast honom. Det kommer att bli ett "not proven"-fall. Jag menar: att alla VET, men mördaren går ostraffad.
