Citat:
Ursprungligen postat av
Kakap0
Seriöst alltså, jag är mentalt utmattad av dagens samhälle, aldrig haft så många snattare, inte träffat mina föräldrar & mor o farföräldrar på så pass lång tid att det gör ont i hjärtat på mig, alltid varit beskyddande av dessa individer på alla sätt o vis inkl ekonomiskt.
Den världen jag lever i just nu får mig att nästan falla i gråt varenda jävla dag, jag orkar inte med det här jävla århelvetet längre, kan inte den här jävla skiten snart vara över, får tamefan panik...
Om inte det räcker till så är jobbet ännu en jävla osäkerhet jag inte får någon som helst information över framtiden av, allt är så jävla osäkert så man inte har en enda jävla aninghelvete över hur morgondagen kommer se ut, jag pallar inte den här jävla skiten.
Hela livet är just nu en enda stor jävla osäkerhet, man vet inte ett jävla skit om någonting.
Det här måste fan i mig sluta snart, jag orkar inte mentalt att leva såhär.
Aldrig längtat så mycket till min "semester" så mycket i hela mitt liv, vilket jag fått reda på inte kommer bli en semester utan JOUR-SEMESTER, behövs jag, måste jag kallas in ÄNDÅ.
Tror jag är påväg att få en hjärtinfarkt...
Jo, det är nog många som känner som dig. Speciellt de vars jobb eller företag hänger löst, eller är redan historia. Men Sverige har ändå försökt att agera så milt som möjligt, utan att sjukvården och samhället blivit överbelastad.
Men tänk dig då att tvingas leva i ett lockdown land som i USA med redan 16 procent arbetslöshet och taskigt trygghetssystem. Eller i UK där antalet officiellt "allvarliga/kritiska fall ständigt ligger på samma nivå. Detta pga att NHS inte kan få fram flera bemannade IVA-platser. Man ligger alltså
långt efter pandemikurvan. Vilket, i sin tur beror på att man lät gamlingarna dö som flugor, även under en helt normal säsongsinfluensa. Där kan man snacka om triage!
Tänk dig att tvingas sitta hemma i karantän, fast du och din familj är fullt friska. Du får bara gå ut för att handla och i bästa fall motionera en timme om dagen. Dina barn längtar efter förskolan/skolan och sina kompisar. De mår allt sämre och du funderar om de långsiktigt kommer att bli skadade av denna isolering. Dessutom börjar du långsamt att inse att detta virus inte går att utrota. Att det enda du har att se fram emot, när nu myndigheterna lovat börja släppa på lockdownen är att smittspridningen tar fart igen. Kanske innebär det förlängd lockdown eller nya lockdowner.
Det är för din och alla svenskar som myndigheterna här agerat som de gjort. Ja, det är jobbigt. Ja, det är jävligt i Sverige. Men så mycket värre i lockdown länderna.
