Bra åldersprofil på svenska laget, när vår mest etablerade (tycker jag ändå man får säga nu) åkare inte ens är 23 år fyllda.
Det är väl Norges dilemma. I samma åldersspann har man väl bara Fossesholm och kanske Skistad i samma nivå medan Sverige har en uppsjö unga åkare både i sprint och distans.
Bra åldersprofil på svenska laget, när vår mest etablerade (tycker jag ändå man får säga nu) åkare inte ens är 23 år fyllda.
Jo det ser bra ut. Dahlqvist är väl i princip näst äldst av kärngruppen och känns ganska nykläckt. Medianen är ruskigt låg.
Lite mer seriöst om Ebba tror jag faktiskt hon har visat långt ifrån allt hon är kapabel till. De allra flesta talanger med hennes skadehistorik hade stagnerat för länge sen och försvunnit i periferin, men hon har utvecklats trots dem. Det i sig är väldigt talande för hennes talang. Hon behöver ha ett par säsonger där hon kan träna obehindrat om hon ska fulländas, samtidigt som det förstås åldersmässigt också är några år kvar tills hon ska vara som bäst.
Jo det ser bra ut. Dahlqvist är väl i princip näst äldst av kärngruppen och känns ganska nykläckt. Medianen är ruskigt låg.
Lite mer seriöst om Ebba tror jag faktiskt hon har visat långt ifrån allt hon är kapabel till. De allra flesta talanger med hennes skadehistorik hade stagnerat för länge sen och försvunnit i periferin, men hon har utvecklats trots dem. Det i sig är väldigt talande för hennes talang. Hon behöver ha ett par säsonger där hon kan träna obehindrat om hon ska fulländas, samtidigt som det förstås åldersmässigt också är några år kvar tills hon ska vara som bäst.
Ja, känslan är att där finns ytterligare en hel del hjärt- och lungkapacitet att plocka ut i skidåkningen hos Ebba. Det som var trist med skadan i höstas var ju att det verkade som att hon äntligen hade en försäsong utan avbrott på grund av knäkänningar. Sen kommer hon ju alltid behöva ta hänsyn till knäet i träningsupplägget och kan inte köra lika mycket löpning som hon skulle velat.
Årgångarna 1997-99 är ruskigt starka, speciellt med Riboms stora kliv och Svahns genombrott. Hagström ligger sist i utvecklingen nu, men förhoppningsvis var den här säsongen bara en mellansäsong. Känns som hon gått tillbaka något uthållighetsmässigt. Hon har annars en bra profil för en förstasträcka i ett stafettlag i framtiden. Finns ordentligt med både kapacitet och spurtförmåga i årgångarna 1997-99, så det känns som det är här vi hittar framtida stafettlag och kanske inte så mycket i 94-årgången (och den enda relevanta 93:an är som bekant borta ur leken).
Ja, känslan är att där finns ytterligare en hel del hjärt- och lungkapacitet att plocka ut i skidåkningen hos Ebba. Det som var trist med skadan i höstas var ju att det verkade som att hon äntligen hade en försäsong utan avbrott på grund av knäkänningar. Sen kommer hon ju alltid behöva ta hänsyn till knäet i träningsupplägget och kan inte köra lika mycket löpning som hon skulle velat.
Årgångarna 1997-99 är ruskigt starka, speciellt med Riboms stora kliv och Svahns genombrott. Hagström ligger sist i utvecklingen nu, men förhoppningsvis var den här säsongen bara en mellansäsong. Känns som hon gått tillbaka något uthållighetsmässigt. Hon har annars en bra profil för en förstasträcka i ett stafettlag i framtiden. Finns ordentligt med både kapacitet och spurtförmåga i årgångarna 1997-99, så det känns som det är här vi hittar framtida stafettlag och kanske inte så mycket i 94-årgången (och den enda relevanta 93:an är som bekant borta ur leken).
På 2-3 års sikt så är det väl givet med en 97a och en 99a i stafettlaget - sen får en vardera från 94, 97, 98 och 99 slåss om de återstående platserna om inte gammelmor Kalla håller sig kvar? ( när jag tänker efter inser jag att det faktiskt kan bli två 94r även om det är osannolikt)
På 2-3 års sikt så är det väl givet med en 97a och en 99a i stafettlaget - sen får en vardera från 94, 97, 98 och 99 slåss om de återstående platserna om inte gammelmor Kalla håller sig kvar? ( när jag tänker efter inser jag att det faktiskt kan bli två 94r även om det är osannolikt)
Gör Charlotte en bättre säsong 2021 än årets så fortsätter hon säkert över OS 2022 om det nu blir ordning på mästerskapen på grund av Corona.
Coronakrisen kan ge fler svenska världscuptävlingar
Fler svenska världscuptävlingar i vinter.
Det kan bli en konsekvens när coronakrisen slår hårt mot skidsporten.
– I det korta perspektivet kan det bli så, säger Niklas Jonsson i Internationella skidförbundets (Fis) längdkommitté.
Mycket talar för att den preliminära tävlingskalendern för nästa längdsäsong kommer att behöva justeras. Det är visserligen långt kvar till den tänkta världscuppremiären i finländska Ruka i slutet av november, men coronaviruset gör det mesta osäkert.
Allt fler tycks ense om att det allra minst lär bli ett åtstramat världscupprogram, och det är över huvud taget svårt att veta om man kommer att kunna resa fritt mellan olika länder i vinter.
– Men om man bortser från det så är den största risken för nästa år att många arrangörer faktiskt inte har råd eller möjlighet att arrangera tävlingar eftersom det är svårt att få sponsorer och så vidare. Den största utmaningen inför nästa år är nog att alls få ihop ett tävlingsprogram, säger Niklas Jonsson, Sveriges representant i Fis längdkommitté.
Många nationer utanför Norden har redan tidigare haft svårt att få sina världscuparrangemang att gå ihop. Coronakrisen och dess ekonomiska efterverkningar gör inte saken lättare.
På kort sikt kan det innebära att man kommande säsong tar bort några världscuphelger, alternativt flyttar dem till länder som har möjlighet att arrangera fler tävlingar. Det kan därför bli fler tävlingar än vanligt i Sverige, Norge och Finland.
– I det korta perspektivet kan det bli så. En utväg är att ha reservorter för de tävlingar som inte kan hållas, och då är det kanske inte så lätt för de länderna som inte kan arrangera att hitta en annan arrangör i det landet. Då handlar det om vilka länder som kan ta på sig arrangemangen. Då finns det en risk att det blir mer koncentration till nordiska länder, säger Niklas Jonsson.
Men att glesa ut världscupen behöver inte stanna vid en tillfällig krislösning. Diskussionen om att banta programmet har pågått länge och nu finns tillfälle att göra slag i saken, säger Jonsson, som tillhörde längdlandslaget under hela 90-talet.
– När jag började åka i världscupen 1989 tror jag att det var nio tävlingar. I fjol var det väl 40 eller något liknande.
– Om man har färre lopp skulle det kanske innebära att fler åkare kör en större andel av alla världscuptävlingar. För de senaste åren har man sett att inte alla satsar på den totala världscupen, för att i stället kunna prestera riktigt bra på några enskilda helger eller på mästerskap.
Han ser framför sig färre världscuphelger, men med fler lopp per tävlingsort. Då skulle man också få ner antalet resor, vilket vore en positiv och viktig klimateffekt.
Och till skillnad från den osäkra kommande säsongen – då det kan bli ovanligt många tävlingar i Norden – är det på lång sikt de nordiska länderna som måste släppa ifrån sig ett antal tävlingar, säger han. Annars riskerar man att helt marginalisera mindre nationer, och längdsporten blir då en alltför nordisk uppgörelse.
Men svenska, norska och finländska arrangörer behöver inte deppa för det, menar Jonsson. Genom att ta bort ett antal världscuphelger – oavsett om man pratar om nästa säsong eller i ett längre perspektiv – frigör man tv-tid som skulle kunna lyfta intresset för mindre tävlingar, som Skandinaviska cupen.
– Det finns väldigt många bra nationella och internationella tävlingar som inte är världscuptävlingar. Och de kommer i så fall få en helt annan uppmärksamhet än tidigare. Om man kör Skandinaviska cupen i Sverige, Norge eller Finland samtidigt som det går en världscuptävling, är det klart att det inte får så mycket medial uppmärksamhet.
– Men om Therese Johaug, Frida Karlsson, Johannes Høsflot Klæbo, Calle Halfvarsson och Iivo Niskanen kör de tävlingarna, så blir det så klart ett helt annat intresse. Då skulle de nästan säkert tv-sändas också.
Fakta: Skidsäsongen 2020/2021
Preliminärt världscupschema:
27–29 november: Ruka, Finland
5–6 december: Lillehammer, Norge
12–13 december: Davos, Schweiz
19–20 december: Dresden, Tyskland
1–10 januari: Tour de Ski (Val Mustair, Schweiz, Toblach, Italien, Val di Fiemme, Italien)
16–17 januari: Ulricehamn, Sverige
23–24 januari: Lahtis, Finland
30–31 januari: Falun, Sverige
5–7 februari: Premanon, Frankrike
20–21 februari: Nove Mesto, Tjeckien
10 mars: Drammen, Norge
13–14 mars: Oslo, Norge
19–21 mars: Peking, Kina
VM avgörs 25 februari–7 mars i Oberstdorf, Tyskland.
Mycket talar för att den preliminära tävlingskalendern för nästa längdsäsong kommer att behöva justeras. Det är visserligen långt kvar till den tänkta världscuppremiären i finländska Ruka i slutet av november, men coronaviruset gör det mesta osäkert.
Allt fler tycks ense om att det allra minst lär bli ett åtstramat världscupprogram, och det är över huvud taget svårt att veta om man kommer att kunna resa fritt mellan olika länder i vinter.
– Men om man bortser från det så är den största risken för nästa år att många arrangörer faktiskt inte har råd eller möjlighet att arrangera tävlingar eftersom det är svårt att få sponsorer och så vidare. Den största utmaningen inför nästa år är nog att alls få ihop ett tävlingsprogram, säger Niklas Jonsson, Sveriges representant i Fis längdkommitté.
Många nationer utanför Norden har redan tidigare haft svårt att få sina världscuparrangemang att gå ihop. Coronakrisen och dess ekonomiska efterverkningar gör inte saken lättare.
På kort sikt kan det innebära att man kommande säsong tar bort några världscuphelger, alternativt flyttar dem till länder som har möjlighet att arrangera fler tävlingar. Det kan därför bli fler tävlingar än vanligt i Sverige, Norge och Finland.
– I det korta perspektivet kan det bli så. En utväg är att ha reservorter för de tävlingar som inte kan hållas, och då är det kanske inte så lätt för de länderna som inte kan arrangera att hitta en annan arrangör i det landet. Då handlar det om vilka länder som kan ta på sig arrangemangen. Då finns det en risk att det blir mer koncentration till nordiska länder, säger Niklas Jonsson.
Men att glesa ut världscupen behöver inte stanna vid en tillfällig krislösning. Diskussionen om att banta programmet har pågått länge och nu finns tillfälle att göra slag i saken, säger Jonsson, som tillhörde längdlandslaget under hela 90-talet.
– När jag började åka i världscupen 1989 tror jag att det var nio tävlingar. I fjol var det väl 40 eller något liknande.
– Om man har färre lopp skulle det kanske innebära att fler åkare kör en större andel av alla världscuptävlingar. För de senaste åren har man sett att inte alla satsar på den totala världscupen, för att i stället kunna prestera riktigt bra på några enskilda helger eller på mästerskap.
Han ser framför sig färre världscuphelger, men med fler lopp per tävlingsort. Då skulle man också få ner antalet resor, vilket vore en positiv och viktig klimateffekt.
Och till skillnad från den osäkra kommande säsongen – då det kan bli ovanligt många tävlingar i Norden – är det på lång sikt de nordiska länderna som måste släppa ifrån sig ett antal tävlingar, säger han. Annars riskerar man att helt marginalisera mindre nationer, och längdsporten blir då en alltför nordisk uppgörelse.
Men svenska, norska och finländska arrangörer behöver inte deppa för det, menar Jonsson. Genom att ta bort ett antal världscuphelger – oavsett om man pratar om nästa säsong eller i ett längre perspektiv – frigör man tv-tid som skulle kunna lyfta intresset för mindre tävlingar, som Skandinaviska cupen.
– Det finns väldigt många bra nationella och internationella tävlingar som inte är världscuptävlingar. Och de kommer i så fall få en helt annan uppmärksamhet än tidigare. Om man kör Skandinaviska cupen i Sverige, Norge eller Finland samtidigt som det går en världscuptävling, är det klart att det inte får så mycket medial uppmärksamhet.
– Men om Therese Johaug, Frida Karlsson, Johannes Høsflot Klæbo, Calle Halfvarsson och Iivo Niskanen kör de tävlingarna, så blir det så klart ett helt annat intresse. Då skulle de nästan säkert tv-sändas också.
Fakta: Skidsäsongen 2020/2021
Preliminärt världscupschema:
27–29 november: Ruka, Finland
5–6 december: Lillehammer, Norge
12–13 december: Davos, Schweiz
19–20 december: Dresden, Tyskland
1–10 januari: Tour de Ski (Val Mustair, Schweiz, Toblach, Italien, Val di Fiemme, Italien)
16–17 januari: Ulricehamn, Sverige
23–24 januari: Lahtis, Finland
30–31 januari: Falun, Sverige
5–7 februari: Premanon, Frankrike
20–21 februari: Nove Mesto, Tjeckien
10 mars: Drammen, Norge
13–14 mars: Oslo, Norge
19–21 mars: Peking, Kina
VM avgörs 25 februari–7 mars i Oberstdorf, Tyskland.
Lite märkligt att man inte kommenterar att det finns en risk att Norge och Finland tvingas/väljer att behålla sina restriktioner längre än övriga Europa - vilket i så fall borde påverka världscupprogrammet i en annan riktning
Jag tycker det är roligt att man översätter Vallachef till Electoral manager vilket betyder Valchef.
"In May, Petter Myhlback steps up to the prestigious assignment as electoral manager for the Cross-Country team."
"If someone asked me about my dream job a month ago, I would not have answered the whaling manager"
"Daniel Fåhraeus can present Petter Myhlback, Swedish World Cup rider from Sapporo 2007, as new field manager"
"It feels awesome and I am very happy with the confidence to be offered the position as a whaling manager for the cross country team. I really look forward to working with the top competence in the area - the amazingly talented ramparts in the trailer."
Författaren hade tittat extra djupt i glaset kvällen han snodde ihop den här texten. Tre olika översättningar för jobbet - och "whaling manager" är det bästa jag hört nånsin - och en fjärde variant för ordet "vallare" eftersom "rampart" betyder vall, ungefär fästningsvall.