Citat:
Ursprungligen postat av
chokladvanilj
Det känns som ett fucking hån när jag ser så många skriva att hon fick en panikattack.
Testa att vara ute på stan och från ingenstans "falla ner i ett hål", tro att du håller på att dö i hjärtinfarkt, hyperventilerar dig blå i ansiktet och folk i din omgivning tror detsamma och tillkallar ambulans som i ilfart kör mot akuten. Nu har jag tack och lov fått diagnosen paniksyndrom så att jag slipper ta upp plats på somatiska. Att förlora kontrollen totalt på det sättet är en jävla mardröm och kan inte jämföras med när jag satt och trodde att mitt hjärta skulle brista pga förlorad kärlek. Båda gör ont som fan men det ena är en totalt overklig upplevelse.
Riktigt bra skrivet! Jag håller verkligen med dig. Hån är till och med för milt sagt. Det är sjukt problematiskt att sätta panikångest-stämpel på någonting som så uppenbart är någonting annat. Jag har upplevt ungefär samma som du i panikångestväg, OCH jag har upplevt samma sak som Jasmine i brustet hjärta-väg. Jag har blivit en blöt pöl på golvet av ledsamhet, frustration och förkrossning för att jag förlorat någon jag älskat, men det är verkligen inte synonymt med en panikattack.
Att säga att Jasmine var/är ledsen och hjärtekrossad är helt okej och rätt - för det var/är hon garanterat (och ingen har försökt ta ifrån henne det) - men att slåss för sitt liv för att alla ska tro/tycka/tänka att hon fick en panikångestattack är så urbota korkat. Hon förlorade sin trygghet och klart hon reagerar, men tala om det för vad det är.
