Dödligt virus från Kina orsakar panik (SARS-CoV-2, COVID-19)

Fördröjning ja, men sedan öppnas flodluckorna på vid gavel. Vi i Sverige släpper ut i kontrollerade mänger.

Sedan använder sig Sverige av vetenskap och beprövad erfarenhet, inte av lösa sannolikskalkyler. Kul att dårarna på Imperial inte ens lyckades pricka in andelen covid-19 sjuka i Stockholm förra veckan, trots en saftig felmarginal. Och sådana oduglingar skall man alltså lita på?

Här är HELA artikeln:

DN DEBATT 14/4.
22 forskare: Med tjänstemän utan talang att förutspå eller begränsa epidemin måste de folkvalda gripa in med snabba och radikala åtgärder.
I Sverige stiger dödstalen mot Italiens höjder, till skillnad från i våra grannländer. De folkvalda, de som har det övergripande ansvaret, måste gripa in, det finns inget annat val.

Den 7 till 9 april, de senaste tre helgfria dagarna, dog varje dag i Sverige 10,2 personer per miljon invånare i covid-19. I Italien var siffran 9,7. I Danmark var den 2,9, i Norge 2,0 och i Finland 0,9 (enligt data redovisade på Worldometer i söndags). I Sverige dör nu alltså mer än tio gånger så många människor av coronaviruset som i vårt grannland Finland. I Finland är alla kaféer och restauranger stängda. I Finland är alla skolor stängda (med undantag då särskilda behov av förskola och lågstadium föreligger). I Finland är folksamlingar på över tio personer förbjudna.

”Vi började också med rekommendationer”, säger Finlands president Sauli Niinistö. ”Men man kan inte rekommendera folk att de inte ska gå ut och äta om restaurangerna ändå håller öppet.” (DN, 12 april)

Norge, med fem gånger lägre dödssiffror per miljon invånare än Sverige, har inte haft lika strikta förhållningsregler som Finland, men ändå betydligt striktare än Sveriges. ”För Norge har det varit helt avgörande att få mer kontroll i den här fasen, att sätta in många åtgärder på ett tidigt stadium”, säger Camilla Stoltenberg, chef för Norges folkhälsoinstitut. ”Det har varit viktigt för att vinna tid, och förbereda sig på vad som kan komma, och få goda förutsättningar att hantera epidemin framgent.” (Aktuellt, 9 april)

Man vill gärna föreställa sig att även Sverige har haft en framåtblickande strategi, alldeles särskilt som vårt land hela tiden har haft ett annat sätt att möta smittspridningen än resten av världen. Man vill gärna föreställa sig att våra myndigheter förberett sig väl sedan epidemin bröt ut i Kina, och speciellt sedan det stod klart att problemet sannolikt skulle bli globalt.

Den 31 januari publicerades i den medicinska tidskriften The Lancet en prognos, utifrån kinesiska data, på hur situationen skulle utveckla sig globalt. Sammanfattningen löd: ”Stora städer med nära transportförbindelser till Kina kan också bli epicentra för utbrott, såvida inte väsentliga folkhälsoinsatser på både befolknings- och individnivå genomförs omedelbart … Beredskapsplaner och insatser för att begränsa spridningen bör världen över iordningställas för snabb implementering.”

Vid minst fyra tillfällen har man från Folkhälsomyndighetens sida hävdat att smittspridningen har planat ut eller kommer att avta. Det har den inte gjort.
Men så skedde inte i Sverige. En vecka senare, den 6 februari, sa Folkhälsomyndighetens generaldirektör, Johan Carlson: ”Coronaviruset kommer inte att spridas i svenska samhället under nuvarande omständigheter” (SvD, 6 februari).

I konsekvens med detta hände mycket lite under den följande månaden. Det skedde ingen större utbyggnad av testningsmöjligheterna. Det gjordes inga stora ansträngningar att bygga upp lagren av skyddsutrustning. Och det har fortsatt enligt samma linje. Vid minst fyra tillfällen har man från Folkhälsomyndighetens sida hävdat att smittspridningen har planat ut eller kommer att avta. Det har den inte gjort. Man rådde alla symptomfria hemvändare från de italienska alperna att leva som vanligt – trots att man visste att norra Italien drabbats hårt. Man vägrar fortfarande att acceptera att smittspridning från symptomfria på ett väsentligt sätt har bidragit till dödligheten bland äldre. Och man är obenägen att ändra sina rekommendationer ens när Sveriges kurvor radikalt börjar skilja sig från grannländernas.

Om det funnits en genomarbetad, väl fungerande strategi för det svenska smittskyddsarbetet med covid-19 skulle knappast Sverige i dag ha lika stora dödstal som Italien, och tio gånger högre än Finlands. Om det funnits en utarbetad, väl fungerande strategi skulle inte hälften av Stockholms äldreboenden ha drabbats av epidemin – och i vissa fall över tjugo procent av vårdpersonalen vara antikroppspositiv.

Det finns de som säger att vi alla ändå, förr eller senare, kommer att bli sjuka. Att de länder – det vill säga alla – som har striktare restriktioner än Sverige bara skjuter problemet framför sig. Att det är lika bra att ta tjuren vid hornen.

Men detta synsätt bortser från två basala fakta:

1. Vi har med nuvarande förhållningssätt inte lyckats skydda våra gamla – därför att skyddsutrustning inte fanns tillgänglig när epidemin bröt ut, och därför att man bortsåg från symptomfri smittöverföring från en personal som lever ute i samhället.

2. Det pågår för närvarande tusentals vetenskapliga studier över olika behandlingsmetoder vid covid-19. Behandlingsmetoder som antingen omfattar antivirala medel eller bygger på tekniker att hämma de förödande effekterna av infektionen. Dessa studier kommer att redovisas under de närmaste veckorna och månaderna. Det finns möjligheter att vi kommer att kunna få ner dödligheten långt innan vi har ett vaccin. Detta är kanske den viktigaste anledningen att försöka skjuta problemet framför sig så långt det bara går. Att göra allt för att flacka av kurvan.

Men i Sverige stiger dödstalen mot Italiens höjder. Till skillnad från i våra grannländer.

Här råder det också krig i familjer, där många vill hålla sina barn hemma, men myndigheterna säger att de måste gå i skolan. Där vissa tonåringar lever i karantän, medan andra har grillfester och går på kaféer.
”Här är det politikerna som har tagit besluten”, säger Camilla Stoltenberg, vid Norges folkhälsoinstitut. ”Det är beslut som angår hela samhället, så för att de ska få legitimitet och genomslag måste man först och främst grunda dem i tillit och engagemang från hela befolkningen.”

Denna tillit finns inte i Sverige. Här råder det i media krig om hur man bör hantera krisen. Ett krig som är helt förklarligt, med tanke på hur våra siffror ser ut.

Här råder det också krig i familjer, där många vill hålla sina barn hemma, men myndigheterna säger att de måste gå i skolan. Där vissa tonåringar lever i karantän, medan andra har grillfester och går på kaféer.

Hur ska man kunna vinna kampen mot coronaviruset under dessa premisser? Hur ska man kunna vinna kampen, när tilliten inte finns? Hur ska man kunna vinna kampen, när dödssiffrorna bara pekar uppåt, och de som har kontrollen insisterar på att kurvan egentligen planar av? Hur ska man kunna vinna kampen, om de folkvalda gömmer sig bakom tjänstemän, som helt håller i taktpinnen? Tjänstemän, som hittills inte visat prov på någon talang att vare sig förutspå eller begränsa den utveckling vi nu lever med.

Förhållningssättet måste ändras radikalt och snabbt. Eftersom symptomfria sprider viruset måste man se till att öka den sociala distanseringen. Stäng skolor och restauranger på samma sätt som man gör i Finland. Samtliga som arbetar med äldre måste bära adekvat skyddsutrustning. Inför masstestning av smittsamhet på all vårdande personal och testa för antikroppar mot sars-covid-2 så att konstaterat immun personal kan återgå till arbete. Kräv karantän av hela familjen om en medlem är sjuk eller testar positiv för virus. Inpränta i samhället att vem som helst kan vara smittsam.

”Jag var aktiv och varnade”, säger Finlands president Niinistö. ”Hur hade man tänkt om jag hade varit tyst hela tiden? Jag är ju president.”

Så måste ske också i Sverige. De folkvalda, de som har det övergripande ansvaret, måste gripa in, det finns inget annat val.


Marcus Carlsson, docent, Matematikcentrum, Lunds universitet

Lena Einhorn, med dr i virologi

Stefan Einhorn, professor i molekylär onkologi, Karolinska institutet

Fredrik Elgh, professor i virologi, Umeå universitet

Jonas Frisén, professor i stamcellsforskning, Karolinska institutet

Åke Gustafsson, klinisk virolog, tidigare chef för mikrobiologi och vårdhygien, Region Gävleborg och Region Uppsala

Claudia Hanson, associate professor, Global public health, Karolinska institutet

Stefan Hanson, infektionsläkare, fil dr i internationell hälsa

Olle Isaksson, professor emeritus i endokrinologi, Sahlgrenska akademin

Anders Jansson, överläkare i klinisk fysiologi, Danderyds sjukhus

Carina King, infektionsepidemiolog, Global public health, Karolinska institutet

Bo Lundbäck, senior professor i lungsjukdomarnas kliniska epidemiologi, Göteborgs Universitet

Åke Lundkvist, professor i virologi, Uppsala universitet

Jan Lötvall, professor i klinisk allergologi, Göteborgs universitet

Marie Marklund, med dr, lektor i ortodonti och odontologi, Umeå universitet

Stefan Marklund, professor i medicinsk biovetenskap, Umeå universitet

Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar, Uppsala universitet

Joacim Rocklöv, professor i epidemiologi, Umeå universitet

Thomas Sandström, professor i folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet

Cecilia Söderberg-Nauclér, professor i cellulär och molekylär immunologi, Karolinska institutet

Anders Vahlne, professor emeritus i klinisk virologi, Karolinska institutet

Anders Wahlin, professor emeritus i hematologi, Umeå universitet

https://www.dn.se/debatt/folkhalsomyndigheten-har-misslyckats-nu-maste-politikerna-gripa-in/

Det är väldigt lite som talar för biologisk krigföring. Vem fan tar fram ett virus och släpper det utan att ha motmedel? Förutom det så är SARS-CoV-2 alleles för ohanterligt, det kan lika gärna slå mot dig själv (jmf med att man avstod från krigsföring med gas under WWII då man hade erfarenheter från WWI där vinden ibland vände och man fick skiten över egna trupper). Ett biologiskt vapen i form av virus skulle man ge kortare inkubationstid för att ha koll på spridningsskeenden, det skulle likt Spanska Sjukan hellre slå mot unga vuxna istället för åldringar och redan sjuka etc.

Sen finns det ju inga publicerade (alltså i vetenskapliga sammanhang) fakta som talar för att det är en labbprodukt.

Här är HELA artikeln:

DN DEBATT 14/4.
22 forskare: Med tjänstemän utan talang att förutspå eller begränsa epidemin måste de folkvalda gripa in med snabba och radikala åtgärder.
I Sverige stiger dödstalen mot Italiens höjder, till skillnad från i våra grannländer. De folkvalda, de som har det övergripande ansvaret, måste gripa in, det finns inget annat val.

Den 7 till 9 april, de senaste tre helgfria dagarna, dog varje dag i Sverige 10,2 personer per miljon invånare i covid-19. I Italien var siffran 9,7. I Danmark var den 2,9, i Norge 2,0 och i Finland 0,9 (enligt data redovisade på Worldometer i söndags). I Sverige dör nu alltså mer än tio gånger så många människor av coronaviruset som i vårt grannland Finland. I Finland är alla kaféer och restauranger stängda. I Finland är alla skolor stängda (med undantag då särskilda behov av förskola och lågstadium föreligger). I Finland är folksamlingar på över tio personer förbjudna.

”Vi började också med rekommendationer”, säger Finlands president Sauli Niinistö. ”Men man kan inte rekommendera folk att de inte ska gå ut och äta om restaurangerna ändå håller öppet.” (DN, 12 april)

Norge, med fem gånger lägre dödssiffror per miljon invånare än Sverige, har inte haft lika strikta förhållningsregler som Finland, men ändå betydligt striktare än Sveriges. ”För Norge har det varit helt avgörande att få mer kontroll i den här fasen, att sätta in många åtgärder på ett tidigt stadium”, säger Camilla Stoltenberg, chef för Norges folkhälsoinstitut. ”Det har varit viktigt för att vinna tid, och förbereda sig på vad som kan komma, och få goda förutsättningar att hantera epidemin framgent.” (Aktuellt, 9 april)

Man vill gärna föreställa sig att även Sverige har haft en framåtblickande strategi, alldeles särskilt som vårt land hela tiden har haft ett annat sätt att möta smittspridningen än resten av världen. Man vill gärna föreställa sig att våra myndigheter förberett sig väl sedan epidemin bröt ut i Kina, och speciellt sedan det stod klart att problemet sannolikt skulle bli globalt.

Den 31 januari publicerades i den medicinska tidskriften The Lancet en prognos, utifrån kinesiska data, på hur situationen skulle utveckla sig globalt. Sammanfattningen löd: ”Stora städer med nära transportförbindelser till Kina kan också bli epicentra för utbrott, såvida inte väsentliga folkhälsoinsatser på både befolknings- och individnivå genomförs omedelbart … Beredskapsplaner och insatser för att begränsa spridningen bör världen över iordningställas för snabb implementering.”

Vid minst fyra tillfällen har man från Folkhälsomyndighetens sida hävdat att smittspridningen har planat ut eller kommer att avta. Det har den inte gjort.
Men så skedde inte i Sverige. En vecka senare, den 6 februari, sa Folkhälsomyndighetens generaldirektör, Johan Carlson: ”Coronaviruset kommer inte att spridas i svenska samhället under nuvarande omständigheter” (SvD, 6 februari).

I konsekvens med detta hände mycket lite under den följande månaden. Det skedde ingen större utbyggnad av testningsmöjligheterna. Det gjordes inga stora ansträngningar att bygga upp lagren av skyddsutrustning. Och det har fortsatt enligt samma linje. Vid minst fyra tillfällen har man från Folkhälsomyndighetens sida hävdat att smittspridningen har planat ut eller kommer att avta. Det har den inte gjort. Man rådde alla symptomfria hemvändare från de italienska alperna att leva som vanligt – trots att man visste att norra Italien drabbats hårt. Man vägrar fortfarande att acceptera att smittspridning från symptomfria på ett väsentligt sätt har bidragit till dödligheten bland äldre. Och man är obenägen att ändra sina rekommendationer ens när Sveriges kurvor radikalt börjar skilja sig från grannländernas.

Om det funnits en genomarbetad, väl fungerande strategi för det svenska smittskyddsarbetet med covid-19 skulle knappast Sverige i dag ha lika stora dödstal som Italien, och tio gånger högre än Finlands. Om det funnits en utarbetad, väl fungerande strategi skulle inte hälften av Stockholms äldreboenden ha drabbats av epidemin – och i vissa fall över tjugo procent av vårdpersonalen vara antikroppspositiv.

Det finns de som säger att vi alla ändå, förr eller senare, kommer att bli sjuka. Att de länder – det vill säga alla – som har striktare restriktioner än Sverige bara skjuter problemet framför sig. Att det är lika bra att ta tjuren vid hornen.

Men detta synsätt bortser från två basala fakta:

1. Vi har med nuvarande förhållningssätt inte lyckats skydda våra gamla – därför att skyddsutrustning inte fanns tillgänglig när epidemin bröt ut, och därför att man bortsåg från symptomfri smittöverföring från en personal som lever ute i samhället.

2. Det pågår för närvarande tusentals vetenskapliga studier över olika behandlingsmetoder vid covid-19. Behandlingsmetoder som antingen omfattar antivirala medel eller bygger på tekniker att hämma de förödande effekterna av infektionen. Dessa studier kommer att redovisas under de närmaste veckorna och månaderna. Det finns möjligheter att vi kommer att kunna få ner dödligheten långt innan vi har ett vaccin. Detta är kanske den viktigaste anledningen att försöka skjuta problemet framför sig så långt det bara går. Att göra allt för att flacka av kurvan.

Men i Sverige stiger dödstalen mot Italiens höjder. Till skillnad från i våra grannländer.

Här råder det också krig i familjer, där många vill hålla sina barn hemma, men myndigheterna säger att de måste gå i skolan. Där vissa tonåringar lever i karantän, medan andra har grillfester och går på kaféer.
”Här är det politikerna som har tagit besluten”, säger Camilla Stoltenberg, vid Norges folkhälsoinstitut. ”Det är beslut som angår hela samhället, så för att de ska få legitimitet och genomslag måste man först och främst grunda dem i tillit och engagemang från hela befolkningen.”

Denna tillit finns inte i Sverige. Här råder det i media krig om hur man bör hantera krisen. Ett krig som är helt förklarligt, med tanke på hur våra siffror ser ut.

Här råder det också krig i familjer, där många vill hålla sina barn hemma, men myndigheterna säger att de måste gå i skolan. Där vissa tonåringar lever i karantän, medan andra har grillfester och går på kaféer.

Hur ska man kunna vinna kampen mot coronaviruset under dessa premisser? Hur ska man kunna vinna kampen, när tilliten inte finns? Hur ska man kunna vinna kampen, när dödssiffrorna bara pekar uppåt, och de som har kontrollen insisterar på att kurvan egentligen planar av? Hur ska man kunna vinna kampen, om de folkvalda gömmer sig bakom tjänstemän, som helt håller i taktpinnen? Tjänstemän, som hittills inte visat prov på någon talang att vare sig förutspå eller begränsa den utveckling vi nu lever med.

Förhållningssättet måste ändras radikalt och snabbt. Eftersom symptomfria sprider viruset måste man se till att öka den sociala distanseringen. Stäng skolor och restauranger på samma sätt som man gör i Finland. Samtliga som arbetar med äldre måste bära adekvat skyddsutrustning. Inför masstestning av smittsamhet på all vårdande personal och testa för antikroppar mot sars-covid-2 så att konstaterat immun personal kan återgå till arbete. Kräv karantän av hela familjen om en medlem är sjuk eller testar positiv för virus. Inpränta i samhället att vem som helst kan vara smittsam.

”Jag var aktiv och varnade”, säger Finlands president Niinistö. ”Hur hade man tänkt om jag hade varit tyst hela tiden? Jag är ju president.”

Så måste ske också i Sverige. De folkvalda, de som har det övergripande ansvaret, måste gripa in, det finns inget annat val.


Marcus Carlsson, docent, Matematikcentrum, Lunds universitet

Lena Einhorn, med dr i virologi

Stefan Einhorn, professor i molekylär onkologi, Karolinska institutet

Fredrik Elgh, professor i virologi, Umeå universitet

Jonas Frisén, professor i stamcellsforskning, Karolinska institutet

Åke Gustafsson, klinisk virolog, tidigare chef för mikrobiologi och vårdhygien, Region Gävleborg och Region Uppsala

Claudia Hanson, associate professor, Global public health, Karolinska institutet

Stefan Hanson, infektionsläkare, fil dr i internationell hälsa

Olle Isaksson, professor emeritus i endokrinologi, Sahlgrenska akademin

Anders Jansson, överläkare i klinisk fysiologi, Danderyds sjukhus

Carina King, infektionsepidemiolog, Global public health, Karolinska institutet

Bo Lundbäck, senior professor i lungsjukdomarnas kliniska epidemiologi, Göteborgs Universitet

Åke Lundkvist, professor i virologi, Uppsala universitet

Jan Lötvall, professor i klinisk allergologi, Göteborgs universitet

Marie Marklund, med dr, lektor i ortodonti och odontologi, Umeå universitet

Stefan Marklund, professor i medicinsk biovetenskap, Umeå universitet

Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar, Uppsala universitet

Joacim Rocklöv, professor i epidemiologi, Umeå universitet

Thomas Sandström, professor i folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet

Cecilia Söderberg-Nauclér, professor i cellulär och molekylär immunologi, Karolinska institutet

Anders Vahlne, professor emeritus i klinisk virologi, Karolinska institutet

Anders Wahlin, professor emeritus i hematologi, Umeå universitet

https://www.dn.se/debatt/folkhalsomyndigheten-har-misslyckats-nu-maste-politikerna-gripa-in/

Nu går det en pandemi världen över och då anser jag att det är pandemins dödsoffer det handlar om.
Våra politiker och övriga instanser pratar om pandemin, inte om cancer, hjärt och kärlsjukdomar eller övriga sjukdomar. Det gör man för övrigt alltid.
Man visar svarta lungor på cigg-paket " rök helst inte, då kan det sluta så här"
Ät inte fet mat, tänk på kolestrolet.
Motionera bra för hjärtat.
Håll hastigheter osv.
Finns ingen anledning just nu under pandemin att tala om dessa saker. Det får och skall vara i bakgrunden. Vi vet redan allt det där.

Jag bestämmer över mig själv ja. Tänker, tycker, säger det jag vill. Ingen äger mina åsikter.

Jag förstår inte detta resonemang.

Varför skulle man vilja fördröja smittspridningen (med enorma ekonomiska konsekvenser som följd) så länge sjukvården inte kollapsar (och leder till ökad dödlighet från viruset)?

60-70% av alla kommer bli smittade oavsett åtgärd eftersom immunitet och vaccin saknas. Detta gäller alla länder. Det enda man bör titta på är om sjukvården håller ihop och anpassa åtgärder efter det.

Anledningen till att Sverige har fler antal döda än te x Norge är för att Sverige har enormt många fler smittade. Norge kommer hamna där tillslut också. Norge har inte något vaccin eller immunitet. Dödligheten av viruset är inte högre i Sverige jämfört med någon annanstans.

Alternativet till ovanstående är komplett lockdown tills vaccin är framme tills gud vet när. Och då ska det helst finnas ett samhälle kvar när man kliver ur sin grotta 2 år senare.

Varför skulle vi sitta inlåsta på sommaren?
FHM säger väl att viruset tar semester då och återkommer till hösten.

He,he sant, dom åkte ur.

Men ni fattar bilden, vi är ingen sovjet stat.

Det just det man gör inom vetenskapen och det hon gjort. Här får du förklarat hur man tänker vetenskapligt:

Henrik Brändén
12 april kl. 19:01 ·
Disussionen om coronaviruset blottar den grundläggande svagheten i det narrativ vi vänner till vetenskap och etablerad kunskap försökt driva under de senaste årens debatt om kunskapsförakt och "fake news". "Sanningen är istället..." säger vi ofta. "Vetenskapen visar att ..." "Så här är det ..." "Falskt påstående!" Enkelt, klart, entydigt. Så är det en massa av oss i fem års tid försökt uppfostra folk att vetenskap ser ut.
Fastän vi alla som sysslat med vetenskap mycket väl vet att det inte alls är så vetenskap ser ut. Vi vet att vetenskapen inte bygger på tvärsäkerhet utan på tvivel och ifrågasättande. På diskussion. Att den består av ofärdiga svar, hypoteser, teorier som vi vet förr eller senare behöver justeras och kompletteras. Kanske till och med två alternativa teorier, som vi ännu inte vet vilken som har störst förklaringsvärde. Men det har vi varit för rädda för att visa upp, i någon kissnödig rädsla för att därmed ge vaccinmotståndare, putinpropagandister och kolloidalt silver-entusiaster vatten på sin kvarn.
Och nu står vi här, i en av de största kriser vi haft under de senaste hundra åren. Där naturvetenskap samlat en hel del kunskap, och byggt teorier. Men där kunskapen är fragmentarisk, och olika legitma teorier motsäger varandra. Och olika vetenskapsmän presenterar olika tolkningar av samma fakta. Varför ger inte forskningen ett enkelt, entydigt svar, undrar då många, som vi vant vid att det är just entydiga svar forskningen ska servera. Och så klänger de fast vid ena eller andra experten, ofta den som säger det som passar de egna försanthållandena och den egna världsbilden bäst. Utan att förstå att det de ser inte är en dysfunktionell vetenskap som inte klarar av att ge tydliga svar.
Vad vi alla ser just nu är istället vetenskapen när den fungerar precis som den ska: massor av forskare som säkrar varsitt litet fragment av empirisk kunskap, under en intensiv och djupt förvirrande diskussion om olika sätt att tolka denna, sätta ihop den till djupare förståelser, och låta dessa ligga till grund för beslut. Osäkerheten och tvivlet är vetenskapens adelsmärke, diskussionen dess livsluft. Äntligen, tänker jag ibland, kliver vetenskapen in i den offentliga debatten precis som den är och ska vara. Inte bara som tillrättalagda historier berättade i efterhand, när allt klarnat, läroböckerna är skrivna och forskarna gått vidare till nya problem.
#Henrikomcorona

https://www.facebook.com/thomas.gur.5/posts/3123173261067512

spelar ingen roll!
Hatar man Sverige, så kommer man hävda att vi är sämst i världen oavsett..

Om unga inte bildar antikroppar så kan de förmodligen få en elakare form av sjudomen i ett senare skede medans äldre medelålders som överlevt får en bra immunitet efter genomgången sjukdom.

Detta är nästintill lika illa som att avlida då flera infektioner kan innebära cellskador och dna förändringar hos de yngre på sikt..lyckligtvis enbart 6% men det är illa nog. Det vore väldigt illa om det sätter sig i hjärnan eller andra inre organ och värst isåfall vore skador på fortplantningen och ev avkomma i framtiden. Virus kan ju orsaka märkliga skador som ex SIKA med dess deformerade huvuden på barnen till smittade.

Tror detta blir en väldigt viktig sak att följa upp så att framtida generationer inte föds med defekter från en infektion de hade som unga. Isåfall vore det bättre att sterilisera de som drabbas om det vore så.

Vi är i ett krig, då stänger man.
När kriget är över, då bygger man upp igen.