Amfetamin/er i min definition nu exkluderar MDMA, som är ett substituerat metamfetamin. Vi pratar nu det som ger dopamin i första hand, också andra liknande inräknade såsom metylfenidat (Ritalin). Det som ger utseendet "speed" om än så milt.
Bakgrunden för frågeställningen är att jag inte har bott i Sverige på snart ett decennium, och inte alls hängt med i utvecklingen. Det jag ser i Norge är att så kallade icke-narkomaner (som egentligen blivit "prydliga narkomaner") använder dopaminergt centralstimulerande narkotika. I de allra flesta fall känner jag igen det som "speed" som idag är en betydlig del metamfetamin (mycket högre profiter än klassiskt amfetamin). Ja, jag ser väktare, universitetsstudenter, butiksarbetare, ambulanspersonal (kvälls- och nattetid), all slags personal inom hotell/restaurang och i synnerhet nattklubb, byggarbetare, flygpersonal och ja, nu till det bisarra: Jag har också sett både tullare och poliser vara märkbart påverkade. Jag tror många inte hade trott det bisarra jag sett med egna ögon. Notera att jag lyssnar inte på hörsägen, jag tror nästan bara på det jag ser. Får jag uppgifter från riktigt professionella, så tror jag på det jag hör. Jag lyssnar inte på fotbolls-nivå pratet på puben eller vad lågutbildade randoms säger, då ska jag vara överbevisad.
Jag gör klart hur jag ser detta, så ingen talar emot mig. Stora pupiller kan någon ha ibland naturligt, också glansiga ögon. Vissa är stissiga av naturen, kanske ADHD-fall utan medicinering. Vissa har mer öppna ögon än normalt. Det jag går efter som jag känner igen sedan de massvis av påtända jag sett inom klubb- rave-scenen, så är det HUR ÖGONEN RÖR SIG som räknas. Detta är också det polisen går efter, gärna i kombination med att kolla pupillernas reaktioner vid ljus på/av. Sanningen är den att centralstimulerande narkotika går inte att dölja med mindre personen har solglasögon på sig såpass tonade att det inte går att se personens ögon utifrån. Metamfetamin är ännu lättare att se
än klassiskt amfetamin då met ger betydligt mer synliga symptom och en lite annan typ av förändrade ögonrörelser. Amfetamin ser väldigt "clean" ut medan met ser betydligt ut mot ecstasy (ja, bägge är metamfetaminer).
Förr var det så att nästan bara det folk som hade med rave/club att göra tog hårda droger och en ytterlighet av kroglivet (kokain, men denna tråd berör inte kokain), utöver riktiga knarkare (vilka injicerar och har åkt in och ut ur rehab/fängelse) som mest lever socialfall och driver omkring i olika lägenheter hemma hos olika andra knarkare med förstörda liv. Utöver de inom den elektroniska dansmusik-scenen och riktiga knarkare så fanns det nästan absolut ingen vad jag såg i alla fall. De som tog narkotika förr var ofta de med en dålig uppväxt på ett eller annat sätt, med några undantag. Undantagen var t.ex. vid stora event, som fester eller festivaler där stundens ingivelse fann plats och någon hade t.ex. ecstasy, där helt normala kunde få för sig att bara svälja ett piller - detta bara på party dock. Ja, på rave eller en längre festival ute så finns ju en betydligt större anledning att ta narkotika än på tråkiga krogen där de spelar Bitney Spears.
Det jag ser är att hård narkotika flyttat ut (hur länge sedan vet jag inte) från den musik som nästan byggde på knark till alla tänkbara kontexter långt utanför party. Narkotika har alltså gått från att vara undantagsvis på arbetsplatser (ni vet den där enstaka typen på jobbet som höll sitt knarkliv helt topphemligt på jobbet) till att ha blivit något "man sett flera på varenda jobb". Förr var det att "det är bara junkies som tar amfetamin" medan idag är det "jag vet hur många som helst som använder det i jobbet". I England är det mycket förekommande, jag har bott i England (Oxford, 1 h från London) och det var hur många som helst i arbetslivet. I Holland var det faktiskt mindre, men vid stora köpcentrum såg man alltid någon som var påtänd bland personalen, men detta var en av flera tiotals och de var alltid yngre (18-30). I Norge har jag till och med sett mor och dotter ute på krogen påtända tillsammans med hennes pojkvän, och vissa nattklubbar 100% av personalen och då menar jag inget annat än 100%, ALLA var påtända.
Hur ser det ut i Sverige? Hela arbetsplatser där nästan alla är på speed för att det blir lättare att jobba? En skolklass på universitetet där hälften är smått påtända hela dagarna för att säkra tentan? Har polisen förlorat kontrollen såpass att tillgången är "cotton industry" också för grannen Bengtsson på 47 år utan kriminella kontakter? Hur får icke-kriminella och icke-knarkare tag på det som var ganska svårt utan riktiga kontakter att få tag i?
Bakgrunden för frågeställningen är att jag inte har bott i Sverige på snart ett decennium, och inte alls hängt med i utvecklingen. Det jag ser i Norge är att så kallade icke-narkomaner (som egentligen blivit "prydliga narkomaner") använder dopaminergt centralstimulerande narkotika. I de allra flesta fall känner jag igen det som "speed" som idag är en betydlig del metamfetamin (mycket högre profiter än klassiskt amfetamin). Ja, jag ser väktare, universitetsstudenter, butiksarbetare, ambulanspersonal (kvälls- och nattetid), all slags personal inom hotell/restaurang och i synnerhet nattklubb, byggarbetare, flygpersonal och ja, nu till det bisarra: Jag har också sett både tullare och poliser vara märkbart påverkade. Jag tror många inte hade trott det bisarra jag sett med egna ögon. Notera att jag lyssnar inte på hörsägen, jag tror nästan bara på det jag ser. Får jag uppgifter från riktigt professionella, så tror jag på det jag hör. Jag lyssnar inte på fotbolls-nivå pratet på puben eller vad lågutbildade randoms säger, då ska jag vara överbevisad.
Jag gör klart hur jag ser detta, så ingen talar emot mig. Stora pupiller kan någon ha ibland naturligt, också glansiga ögon. Vissa är stissiga av naturen, kanske ADHD-fall utan medicinering. Vissa har mer öppna ögon än normalt. Det jag går efter som jag känner igen sedan de massvis av påtända jag sett inom klubb- rave-scenen, så är det HUR ÖGONEN RÖR SIG som räknas. Detta är också det polisen går efter, gärna i kombination med att kolla pupillernas reaktioner vid ljus på/av. Sanningen är den att centralstimulerande narkotika går inte att dölja med mindre personen har solglasögon på sig såpass tonade att det inte går att se personens ögon utifrån. Metamfetamin är ännu lättare att se
än klassiskt amfetamin då met ger betydligt mer synliga symptom och en lite annan typ av förändrade ögonrörelser. Amfetamin ser väldigt "clean" ut medan met ser betydligt ut mot ecstasy (ja, bägge är metamfetaminer).
Förr var det så att nästan bara det folk som hade med rave/club att göra tog hårda droger och en ytterlighet av kroglivet (kokain, men denna tråd berör inte kokain), utöver riktiga knarkare (vilka injicerar och har åkt in och ut ur rehab/fängelse) som mest lever socialfall och driver omkring i olika lägenheter hemma hos olika andra knarkare med förstörda liv. Utöver de inom den elektroniska dansmusik-scenen och riktiga knarkare så fanns det nästan absolut ingen vad jag såg i alla fall. De som tog narkotika förr var ofta de med en dålig uppväxt på ett eller annat sätt, med några undantag. Undantagen var t.ex. vid stora event, som fester eller festivaler där stundens ingivelse fann plats och någon hade t.ex. ecstasy, där helt normala kunde få för sig att bara svälja ett piller - detta bara på party dock. Ja, på rave eller en längre festival ute så finns ju en betydligt större anledning att ta narkotika än på tråkiga krogen där de spelar Bitney Spears.
Det jag ser är att hård narkotika flyttat ut (hur länge sedan vet jag inte) från den musik som nästan byggde på knark till alla tänkbara kontexter långt utanför party. Narkotika har alltså gått från att vara undantagsvis på arbetsplatser (ni vet den där enstaka typen på jobbet som höll sitt knarkliv helt topphemligt på jobbet) till att ha blivit något "man sett flera på varenda jobb". Förr var det att "det är bara junkies som tar amfetamin" medan idag är det "jag vet hur många som helst som använder det i jobbet". I England är det mycket förekommande, jag har bott i England (Oxford, 1 h från London) och det var hur många som helst i arbetslivet. I Holland var det faktiskt mindre, men vid stora köpcentrum såg man alltid någon som var påtänd bland personalen, men detta var en av flera tiotals och de var alltid yngre (18-30). I Norge har jag till och med sett mor och dotter ute på krogen påtända tillsammans med hennes pojkvän, och vissa nattklubbar 100% av personalen och då menar jag inget annat än 100%, ALLA var påtända.
Hur ser det ut i Sverige? Hela arbetsplatser där nästan alla är på speed för att det blir lättare att jobba? En skolklass på universitetet där hälften är smått påtända hela dagarna för att säkra tentan? Har polisen förlorat kontrollen såpass att tillgången är "cotton industry" också för grannen Bengtsson på 47 år utan kriminella kontakter? Hur får icke-kriminella och icke-knarkare tag på det som var ganska svårt utan riktiga kontakter att få tag i?
__________________
Senast redigerad av Qemistry 2020-04-11 kl. 03:28.
Senast redigerad av Qemistry 2020-04-11 kl. 03:28.