Citat:
Ursprungligen postat av
Regicide86
Jag förstår inte varför regeringen vill ha ensam beslutsrätt, inga övriga partier verkar direkt gå emot deras linje och förslag-beslut kan knappast ta SÅ lång tid när alla tycker relativt lika. Är de bara maktgalna och spelar på situationen?
Tidsfaktorn.
Nu vet jag inte hur systemet är byggt i Sverige, men jag utgår från att principerna är likartade som i Finland.
Idén med special-lagar (om du sedan kallar det undantagstillstånd, beredskap, nödläge, krishantering, vad du vill) är att beslut kan tas i försnabbad ordning. Ministerier kan få ökade befogenheter att snabbt gå ut med direktiv (detta användes i Finland t.ex. för att begränsa mängden paracetamol per köp, normalt kan man inte införa sånt med ett enkelt beslut).
Så det viktigaste är inte att regeringen får "bestämma" ensam, det viktiga är hur lång tid det tar.
Det betyder inte nödvändigtvis att hela den demokratiska processen sätts ur spel. Jag vet inte hur det är ordnat i Sverige, men i Finland så har det t.ex. fungerat så att avskärmningen av Nyland trädde i kraft direkt (pga tidigare antagen beredskapslag), men eftersom det ansågs vara en allvarlig inskränkning i frihet så kunde riksdagen ha krävt att beslutet togs tillbaka (de gjorde den inte), och ännu efter det så kunde grundlagsutskottet ha hävt alltsammans (de gjorde de inte).
Orsaken till att restauranger formellt fick vara öppna så länge (de allra flesta hade redan stängt veckor före) var också att riksdagen inte var nöjd med hur besluten såg ut. De ville ha bättre stödpaket till branschen bl.a.
Det riktigt viktiga rent juridiskt med special/kris/undantagslagar är beslutsordningen, att man har möjlighet att temporärt frångå normala regler om hur beslut fattas, hur många remissrundor (och hos vem) som behövs t.ex.
Ett mycket snarlikt exempel på gräsrotsplanet är de stipulationer om krisläge som er sjukhvårdspersonal verkar ha. Utlyses krisläge så går lönen upp dramatiskt, men arbetsgivaren får samtidigt rätt att omfördela personal och lägga arbetsturer nästan hur som helst, sånt som inte i normalläget är tillåtet eller kräver utdragna individuella förhandlingar.