Citat:
Ursprungligen postat av
Hissen100
Jag har inte pratat med nån speciell. Här har min nära anhörig kontakt med ett flertal kollegor som skriker ut sin desperation. Tryckt in din barnsliga skrattgubbe och försök förminska det hela. Här kommer kalla fakta: Just nu flytts patienterna från palliativa vårdavdelningar för att fyllas på med coronapatienter.
Det väller in patienter och det går inte att blunda. Låtsas du att verkligheten inte finns men inom bara ett par dygn framgår det tydligt att det snart brakar lös.
Att det finns individer som skriker ut sin desperation är inget nytt eller anmärkningsvärt, finns en hel del även i den här tråden. Vi är olika, vissa är psykiskt svaga, andra inte, dock är kombinationen okunskap och psykiskt svag inte den bästa förutsättningen om man vill tas på allvar.
Tycker du att det på något vis är fel att de
döende lämnar plats åt individer som det finns hopp om att rädda?
Om en döende dör om en månad istället för om tre månader om det innebär att en botbar människa får chansen att överleva, är det på något vis konstigt?
Jag förstår att det väller in patienter, och i det läget är det helt rätt att de döende måste lämna plats åt individer som kan räddas, välkommen till verkligheten.
Hissen går inte ändå upp?
