Citat:
Ursprungligen postat av
lasternassumma
Att det är bra att bromsa förloppet är nog dom flesta eniga om.
Hur, hur mycket och när råder det inte lika stor enighet om.
Vissa strategier, som att bromsa spridningen och skydda äldre, förefaller relativt enkelt att förankra.
Här är ett exempel på en strategi som kanske är svårare att förankra.
Antag att nästan ingen under 20 blir allvarligt sjuk. Om vi låter dessa vara kvar i skolan och smitta varandra, så kan man se två resultat som är svåra att väga mot varandra.
1. När dom tillfrisknat så ingår dom inte längre i gruppen som kan sprida smitta. Dom kan, till skillnad från resten av befolkningen, övergå till att leva ungefär som vanligt. Dom kan då också hjälpa till att ta hand om t.ex. sjuka föräldrar och far-, mor-föräldrar. Utan risk att själva smittas.
2. När dom är sjuka och troligen under inkubationstiden, kan dom smitta andra, i andra åldersgrupper.
Är det en bra strategi att försöka få ungdomar immuna?
–
Det är en bra strategi under vissa premisser. Det är inte Tegnells strategi som är fel.
Problemen är istället som jag ser det:
- Svenskar är ett nonchalant och oorganiseradt folk och inte som koreaner. Knappt någon begriper vad som händer, än mindre gör det som krävs. Därför är det ytterst tveksamt om strategin alls kan fungera i Sverige.
- Vi vet inte om man blir immun, eller hur länge.
- Vi vet inte om det finns bestående men efter infektion (tex sterilitet hos pojkar).
- Vi vet inte om viruset ligger kvar latent i kroppen.
... Vi vet helt enkelt för lite för att kunna säga att detta är bra. Tegnell har chansat.