Citat:
Ursprungligen postat av
asdfgh31
Blev deprimerad av att läsa i den här tråden. Är det verkligen så illa? Ser ingen ljusning någonstans. Allt är bara hemskt. Folk är verkligen rädda för att dö. Men när man tänker till, vad tjänar det till att vara rädd? Men ändå är man det. Vill spy av hela situationen, det är surrealistiskt. Antingen överdrivs faran med viruset eller så är det verkligen såhär illa som det framstår. Vill bara att allt ska bli som vanligt. Önskar det varje dag. Som en lättare depression för man känner en gnagande oro.
Vi levde i ett jävligt deprimerande och sjukt samhälle innan detta hände.
Plastikoperationer, miljöförstöring, använda djur som underhållning, fixering vid dyra prylar, pengar, pengar, pengar. Shoppa, förstöra, plåga, utnyttja.
Jag kan fortsätta att beskriva alla galenskaper i alla evighet.
Nu är mycket av det borta, mer kommer att försvinna. Det kanske kommer att kosta mycket, men ljusningen är väl att hur mycket det än kommer att kosta, så kommer det som återstår vara bättre än det vi hade. Vi måste byta väg då. Den vägen vi var på ledde ändå bara rakt ner i helvetet.
Så lite ljusning kan man nog se i slutänden iallafall.