Citat:
Ursprungligen postat av
Rammsberg
Bra att du skriver vad jag tänker i en förlängning. Låt det gå 4-6 veckor och om allt blir kaos med plundringar, rån, inbrott mm. samt många rädda, frustrerande och halvgalna människor. Om nu jävulsviruset är här. Har Sveriges ledning tagit höjd för en sådan eventuell utveckling? Nu toarullar, kanske annat om fyra veckor? Visst, vi är ett relativt lugnt och sansat folk, såsom många européer (plus att det finns vissa andra med begränsad impulskontroll), men sådant elände skulle hypotetiskt kunna inträffa.
Finns någon plan för ett sådant scenario?
Frankrike har ju en helt annan kultur: Bönder som hivar ut koskit på Paris gator, brandmän som slåss mot poliser, gula västarna, riktigt jobbiga terrorattentat osv osv. Antar att franska staten har en beredskapsnivå och en annan rutin för när det bränner till. Men din frågeställning är intressant.
I bästa fall kan myndigheterna återanvända Dan Eliassons tafsararmband och byta ut texten till "Det är förbjudet att hamstra och stjäla".
Men min övergripande reflektion i det här läget är att ansvariga politiker och myndigheter underskattar oron som pandemin skapat - och som kommer att stiga i takt med smittningsgraden.
Daniel Kahneman skriver i
Tänka snabbt, tänka långsamt att även om oron inte är fullt ut befogad, så måste ändå staten gå in med åtgärder som lugnar befolkningen - trots att det inte har någon faktisk verkan.
För Tegnell & co har ju varit rätt klara med att de flesta kommer att smittas, det är inte mycket att göra åt. Man vill bara att utvecklingskurvan ska vara så platt som möjligt. Men å andra sidan skulle ingen må bra av att staten skickar in en präst som berättar att vi alla ska dö någon gång.
Summa sumarum: Det här har nog inte sköts perfekt ur ett psykologiskt perspektiv.