Stefan Löfven (S) - fd. statsminister (samlingstråd / mod)

Stefan Löfven är nu på väg att skriva in sig i maktpartiets historia som en av dess sannolikt sämsta politiska ledare i modern tid.
/---/
Samtidigt som Löfvens eget politiska eftermäle torde vara räddningslöst komprometterat, riskerar maktpartiet nu att tvingas bevittna hur Sverigedemokraterna tar över LO, samtidigt som man själv reduceras till ett parti för bidragstagare och islamister. Sannolikt är det nu bara en tidsfråga innan han kommer att tvingas löpa gatlopp i medierna. För många kommer det då att bli frestande att tycka synd om Stefan Löfven, vilket förmodligen är det mest förnedrande som kan drabba en politiker. Det bör vi dock värja oss emot, av flera skäl.

Det var Löfven som genom att vägra avgå krattade manegen för Annie Lööf att spela upp ett djupt oanständigt spel om makten, där hon under månader av krampaktiga förhoppningar om att själv kunna bli statsminister lyckades ta Sveriges Riksdag som gisslan.

Det är Löfven som genom att vägra konfrontera de gröna khmererna – och Morgan Johansson – i frågor om migrationspolitiken har ansvar för en massiv ökning av antalet beviljade uppehållstillstånd, främst via anhöriginvandring.

Det är också Löfven som, via sitt utomordentligt vulgära och aggressiva sätt att utmåla alla meningsmotståndare som rasister och nazister, bär en stor del av ansvaret för den allt mer hatfyllda retorik som kommit att prägla svensk politisk kultur.

Det är inte ett dugg synd om Stefan Löfven. Men det är mycket synd om Sverige.

Stefan Löfven är nu på väg att skriva in sig i maktpartiets historia som en av dess sannolikt sämsta politiska ledare i modern tid.
/---/
Samtidigt som Löfvens eget politiska eftermäle torde vara räddningslöst komprometterat, riskerar maktpartiet nu att tvingas bevittna hur Sverigedemokraterna tar över LO, samtidigt som man själv reduceras till ett parti för bidragstagare och islamister. Sannolikt är det nu bara en tidsfråga innan han kommer att tvingas löpa gatlopp i medierna. För många kommer det då att bli frestande att tycka synd om Stefan Löfven, vilket förmodligen är det mest förnedrande som kan drabba en politiker. Det bör vi dock värja oss emot, av flera skäl.

Det var Löfven som genom att vägra avgå krattade manegen för Annie Lööf att spela upp ett djupt oanständigt spel om makten, där hon under månader av krampaktiga förhoppningar om att själv kunna bli statsminister lyckades ta Sveriges Riksdag som gisslan.

Det är Löfven som genom att vägra konfrontera de gröna khmererna – och Morgan Johansson – i frågor om migrationspolitiken har ansvar för en massiv ökning av antalet beviljade uppehållstillstånd, främst via anhöriginvandring.

Det är också Löfven som, via sitt utomordentligt vulgära och aggressiva sätt att utmåla alla meningsmotståndare som rasister och nazister, bär en stor del av ansvaret för den allt mer hatfyllda retorik som kommit att prägla svensk politisk kultur.

Det är inte ett dugg synd om Stefan Löfven. Men det är mycket synd om Sverige.