Citat:
Ursprungligen postat av
Zag
Ja, det är gåtan när det gäller SE. Om KP kan förklara det blir jag imponerad.
Han kan ha sett makarna OLP vid Grand när han var ute kring 21 (men den tidpunkten är svajig).
En annan möjlighet är att han först (kl 23:19) gick norrut mot Odenplan för att ta bussen, mötte makarna och improviserat bestämde sig att följa efter och skjuta. Det ger iaf. ett par minuters 'planering'.
Men den stora frågan är ju isf. varför han skulle ha traskat runt med en Magnumrevolver.
Ja det är en fråga.
Kan han ha sett Palme och Lisbeth komma från t-banan för att gå på bion , använt biotiden till att åka och hämta revolvern, tagit reda på när bion slutat och sedan tänkt att han antingen kan skjuta Palme på vägen eller försöka hamna på samma t-bana och skjuta honom senare?.
Sen detta med att han talat med vakterna, kan han stått i en position där han hade lite utsikt ut mot vägen och bevakat när de kommit vandrande ...
Att han är så iskall kan ju vara att han var lite berusad och att det var lite mellanting mellan planerat och oplanerat... och mördaren hade lågskor som SE också hade enligt vad jag förstått ...
På följande sida:
https://www.dagensjuridik.se/nyheter/kronika-thomas-ahlstrand-palmemordet/
"Dessutom var det en tillfällighet att makarna Palme gav sig av utan livvakt. De hade inte heller bestämt hur de skulle ta sig hem efter bion.
En professionell attentatsman hänger inte utanför en bio i centrala staden i någon timme i hopp om att hans offer inte ska ta en taxi eller slå följe med en större skara. Han följer inte heller efter sitt offer på en promenad genom staden i hopp om ett tillfälle att skjuta ska uppenbara sig. Istället lägger han sig i försåt, till exempel på morgonen när man vet att offret går till jobbet, eller på en plats där man vet att offret ska passera, och på en plats där man har goda chanser att lyckas.
En professionell attentatsman skjuter inte sitt offer helt öppet med risken att bli nedslagen och gripen av vilken rådig person som helst som råkar passera, för att inte tala om en livvakt eller tillfällig polisman; inte heller låter man dådet, och sig själv, bevittnas av flera personer som senare kan ge ett signalement; dessutom är man klädd för uppgiften, och helst maskerad, och lufsar inte runt i lågskor en snötäckt februarinatt.
Slutligen har man en flyktväg klar som inte innefattar en språngmarsch uppför en brant och hal trappa. Tänk om mördaren hade halkat."