Citat:
Ursprungligen postat av
Mr1931
Nästan tragikomiskt att denna tråd just nu känns som bästa källan till information, foliehattar, troll och dårfinkar till trots...
Du glömde
högerextremister som Johanna Frändén på Aftonbladet kallar alla som ifrågasätter
fakta från officiellt håll. Man undrar lite över det där med att granska makten som journalisterna ofta pratar om? Att kinas
fakta gällande Gui Minhai's medborgarstatus värderas precis tvärtemot hanteras via ett väl utvecklat dubbeltänk som skulle gjort självaste Orwell stolt. Nu skulle vän av ordning kunna påpeka att hon väljer att inte specificera
vilken fakta hon menar, och att man i så fall skulle kunna tänka sig att vi faller tillbaka på WHO, men det kan ju inte stämma eftersom WHO föreslår åtgärder betydligt tuffare än de vi ser ifrån våra europeiska regeringar (som hon indirekt hyllar). Som pricken över i:et anklagar hon sedan alla andra (läs: icke tidningar eller officiella kanaler) för att syssla med
desinformation. Det finns andra ledtrådar i texten som avslöjar värderingarna bakom pennan. Politiker beskrivs som "seriösa" samtidigt som populister beskrivs som "skräniga" för att ta ett exempel. Hon gör också misstaget (hoppas jag) att förväxla desinformation med åsikter, trots att den förstnämnda har som rekvisit att det skall vara medvetet. Alternativet är att hon menar att
högerextrema (läs: folkvalda oppositionspartier) medvetet sprider falsk information av politiska skäl. Naturligtvis saknas källorna för dessa påståenden helt.
Jag tycker hennes text är talande för en del av problemet med hur informationsprocesserna är tänkta att fungera. Om tidningarna tror att deras uppgift endast är att vara en eko-kammare för etablerade politiska strukturer kommer de hela tiden att tappa mark. Ur ett affärsperspektiv skulle man uttrycka det som att de inte
adderar värde. De blir förenklat en del av propagandamaskineriet.
Faran med detta är att läsaren i det läget upplever att de inte längre vet när det som sägs är sant eller inte, och då vänder sig till ex. Flashback för svar. Jag har inget emot Flashback, men jag vill för den skull inte att människor ska uppleva att dom behöver gå dit för fakta snarare än till proffs. Då är det något som inte fungerar som det ska.
Jag håller med Johanna i att möjligheterna för desinformation har ökat i takt med att sociala medier blivit en allt mer integrerad del av hur vi tar del av kunskap. Jag kan till och med förstå frustrationen över att etablerade medier inte lyckats behålla det förtroende man en gång hade. Det vore ju fantastiskt med en oberoende instans som kunde värdera information och kritiskt bolla den tillbaka mot avsändaren. En dag kanske man återtar den positionen, men idag är det bara att konstatera att sociala medier har en onaturligt stark position.
Den stora risken jag ser är dock inte desinformation, utan ärlig information som senare visar sig vara felaktig om denna får stor spridning. Just i detta fall är det dock bättre om människor är överdrivet försiktiga snarare än helt ignoranta. Åtminstone tills vi vet mer.
