Duffy (sångerskan) blev kidnappad och våldtagen i några dagar

Du går till direkt attack på min kommentar där jag till skillnad från få inte köper direkt allt en kvinna säger när det finns så mycket falskanmälningar pga hämn, ånger, pengar, bekräftelse eller kändisskap. Du går direkt på personangrepp vilket visar på att du har en agenda och inte kan ifrågasätta aspekter som inte verkar rimliga och börjar med whataboutism.

Problemet med så många år är att man kan hitta på vad man vill och peka ut vemsomhelst i stort utan att ha bevis men en agenda.

Jag kan berätta en egen #metoo även om jag inte drogats. Kidnappades gjorde jag inte heller även om ett kidnappningsförsök faktiskt inträffade. Ironiskt nog kan jag bli stressad kring det eller blev det senast någon månad sedan när jag talade om det medan offret inte minns händelsen mer än vagt och knappt alls. Jag återvände även till personen och mycket är oklart beroende av känslomässiga reaktioner och våldtäkter var det aldrig tal om eftersom jag faktiskt fruktade för mitt liv och något våld behövdes absolut inte användas. Men jag glömmer aldrig det hånfulla leendet, den elaka och döda blicken under det sex jag aldrig kommer sluta kalla våldtäkt. Det baserat på att jag inte anser att explosiva utbrott är ett förspel. Inte heller att stirra någon i ögonen likt en psykopat under det hela heller. Jag anser inte "ta dig härifrån om du kan..." vara ett vänligt avsked ifall jag ämnar att gå.

Jag vet däremot en sak, det värsta att hantera är, det man inte förstår eller får ett kontext av. Eller att kunna få grepp om en persons beteende. Om jag hade haft tur, hade jag kidnappats och/eller drogats. Det hade varit tur, emotionellt med mindre skador. Våld hade också hjälpt.

Jag skrattade. Berättade för alla ur alla olika perspektiv. Det var först när jag kraschade jag använde ordet våldtäkt. Men det innebär inte att jag inte gick in i en dimma av något som jag levt i till och från till strax över trettio. Dissociation eller vad fan som helst jag aldrig läst kring. Och jag kan inte bry mig mindre om vad någon anser.

Det är rätt vanligt att personer som har varit med om något traumatiskt uttrycker sig rätt konstigt och nästintill i tredje person. Det finns väl liksom inga bra sätt att uttrycka den här typen av grej offentligt.

Scenariot är att en välkänd artist är borta! Putsväck i 10 dagar, hennes familj fans, och eventuellt en pojkvän varken vet vart hon är eller hör något ifrån henne på 10 dagar?? Ingen polisanmälan som läckt till media, ingen orolig familjemedlem som skriker i media...och sen dyker detta upp några år senare?
Nja jag skulle nog påstå att det ligger något i som du påstår! Det är nåfot som inte helt stämmer iaf.

Jag har inte någon agenda. Jag bryr mig inte. Tvärtom. Det jag beskrev ovan kan jag inte tjäna något på. Har flytt större delen av mitt liv från allt som påminde mig om det jag inte klarade av mentalt. Saken är att det redan fanns en mängd andra omständigheter och turbulens i livet då. Jag bryr mig inte längre. Vilken agenda? Jag hoppas att han är död bara för att aldrig någonsin ens behöva ställa något till sin spets och gå igenom. Ännu mindre har jag då lust att peka ut någon. Är dock inte rädd för honom. Tror jag var rädd större delen av mitt vuxna liv. Lustigt nog kan jag inte ens skriva nu utan att börja gråta.

Färgfull anekdot men om du återvänder är det svårt att se hur det är våldtäkt när du träffar personen igen och ligger med personen.


Du verkar skena med dina tankar vilket leder mig till att undra om du har en diagnos?


Ett bekvämt sätt att deflektera och få medlidande. Inte sagt du gjort det med det är klassisk kvinnlig manipualtion. Dvs ta en händelse och göra om det till något annat i psyket och sedan tro på det själv och använda det som ursäkt och skydd för ens egna livsutgångar och val.

Du kan ändå inte göra personangrepp på andra för att de analyserar och inte direkt hoppar på offerkofta läget utan att granska. Det är sunt att ifrågasätta när en avdankad kändis plötsligt efter 10 år säger sig ha kidnappats och hållits som sexslav i 10 dagar utan att någon vetat, undrat och inte sagt något kommande tid och år. Det har alltså gått över 10 år sedan händelsen.

Det är bekvämt för en kvinna att använda dessa åren för att inte behöva presentera bevis som går att verifiera och då en kvinnas ord väger mer är utgången oftast till deras fördel.

(FB) 50% av våldtäkter är falska anmälningar enligt ny rapport från BRÅ

Citat:

50% av våldtäkter är falska anmälningar enligt ny rapport från BRÅ

https://www.bra.se/download/18.62c6cfa2166eca5d70e18f68/1558943076921/2019_9_Valdtakt_fran_anmalan_till_dom.pdf

Precis det är just det som får mig att ifrågasätta det hela. Kul att se att det finnas andra analytiska personer här som granskar. :-)

Vet. Men jag tvivlar ändå på hennes mentala hälsa. Hon mådde inte bra efter hennes genombrott heller.

Varifrån kommer uppgiften om 10 dagar? På Insta står det bara "held captive over some days".

Vilken sida står det att det är 50% falskanmälningar på? Att bevisen inte räcker till för fällande dom betyder ju inte att det är falska anmälningar allihop.

Hört talas om Stockholms syndromet? Det är dessutom vanligt att offer återvänder till förövare. Dessutom var det en av hans vänner som ingrep vid kidnappningsförsöket. Vilket är ett trauma nog för att man ska sluta fungera som normalt psykiskt (dvs någon höll fast mig med våld och två män försökte föra bort en annan person).

Ptsd räknas som diagnos, även när ingen bryr sig om att utreda den. Symptom försvinner inte av att det inte är fastställt lika lite som de kommer av att diagnosen ställs. Det kommer vid anslutning till trauman. Einstein.

Vems medlidande? Polisen har aldrig brytt sig. Inte människor omkring mig. Offret för kidnappningsförsöket minns inte och min ilska var länge riktad mot personen. Jag får inte terapi och jag får inte prata om några våldtäkter eller sådant för psykiatrin. Tvärtom så har jag blivit ombedd att byta ämne eftersom jag blivit upprörd eller konfronterad med det du säger: Varför återvände du? Eller snarare OCH HONOM ÅTERVÄNDE DU TILL!

Vilken sympati talar du om? Personen som lämnade dörren öppen och tog med sig killen en längre stund så jag kunde fly? Eller hans vänner som märkligt nog (han hade förtigit alla anknytningar till min stad men råkade lustigt i sammanhanget nog röra sig omkring i musikerkretsar) umgicks med mitt ex mamma och som beklagade min mening "Jag tycker inte om honom.' med orden "Han är inte så snäll med tjejer." Efter att ha talat om vilken fantastisk kille det var.

Är det så? Snart 20 år sedan för min del. Jag minns allt men inte hans ansikte. Lustigt nog. Jag hoppas dock på att han blev gangster och dog. Ytterst få jag skulle säga så om. Oj den enda. Men det är det enda jag kan tjäna på att någonsin vidröra händelsen. Ett avslut. Det var inte ens tio dagar. Men jag minns exakt att det tog honom just tio dagar att ringa och kolla var jag var och ifrågasätta när jag skulle återvända. Det var det sjukaste av allt för mig. Så jag skrattade åt de där jävla tio dagarna. Om det var frivilligt. Om vi var tillsammans. Varför tog det tio dagar att reagera på att jag inte var kvar i bostaden?

Du hånar 10 år. Jag har skrattat mig halvt fördärvad åt 10 dagar.

Deflektion? Hur kom du på det ordet? I övrigt tycker jag du har en direkt aggressiv attityd till kvinnor som säger sig vara utsatta. Har du själv blivit utsatt för något liknande?

Det finns ingenting i Duffys historia som tyder på att det inte skulle ha hänt något. Märk väl att hon inte heller anklagar någon man heller. Det är ganska vanligt att kvinnor inte accepterar att de blivit våldtagna förrän efter en längre tid. Om de sedan verkligen blev det, eller upplevde att de blev det, är en helt annan fråga.

Det här med att hon blev fängslad i tio dagar stämmer inte. Hon säger i några dagar. TS kanske blandade ihop det med att det hände för tio år sedan, som hen skrev. Men det stämmer inte heller, för det var nio år sedan.

Av Duffys redogörelse killgissar jag att det var en pojkvän eller älskare som höll henne fången. Huruvida hon tog droger frivilligt eller inte vet vi heller ingenting om. Det vi kan anta är att hon var omtöcknad och kanske inte helt medveten om vad som pågick medan det skedde. Några dagar kan vara en långhelg. Det är väl inte säkert att någon fattade misstankar att en vuxen kvinna inte svarar i telefon på några dagar? Alternativt att han som höll henne instängd svarade på text i hennes ställe. Vi vet heller ingenting om skador eller andra saker som hon kanske inte berättat. Jag tycker hon är trovärdig.