Citat:
Min förra tråd blev flyttad till papperskorgen på grund av "svag trådstart."
Meningen var att jag skulle skriva en bakgrund kring mig själv och varför jag reflekterat över det här i den grad att hela mitt liv känts meningslöst och till följd resulterat i en självkänsla som varit väldigt låg. Det är så mycket som surrar i mitt huvud dagligen att det många gånger känns omöjligt att på ett konstruktivt sätt förmedla vad som vill ha sagts, överanalyserar också och vet knappt vad som är vad men tänker försöka mig på det ändå och hoppas att ni har överseende med mig och att jag kan få er att förstå varför jag anser mig vara lågbegåvad.
Ingen skulle tro att jag är bakom flötet förrän många timmar senare efter människor kommit mig lite närmre. Ställs jag inte inför något problem som kan avslöja mina svagheter så har jag följande förutsättningar som kan ta mig på god väg: Ser bra ut, (över medel.), har god ögonkontakt, går med rak rygg och klär mig bra. Det stämmer dock inte överens med folks förväntningar av vad de tror sig min kapacitet vara och det upplever jag som oerhört plågsamt så det har utvecklats till att jag inte alls vill ta plats eller dra åt mig uppmärksamhet alls längre för att jag mår så dåligt över faktumet.
Har helt enkelt mycket svårare än andra att lära mig. Mycket har nog att göra med när jag i tidiga tonåren blev svårt sjuk i cancer och hade inte så mycket ork att göra vardagliga saker med allt vad det innebar så mina föräldrar utförde väldigt mycket åt mig. När jag blev bättre några år senare var jag så van att någon annan löste mina problem att det fortgick och förblev så. Det känns som att jag missat så mycket basic stuff att där finns så mycket om allt möjligt jag inte bemästrar. Har pinsamt dålig fingermotorik som jag skämts över många gånger och det har jag upplevt att många människor sett ner på mig på grund av det. Vilken kvinna skulle vilja vara med en sån man? Då och då lyckas jag må bra och kan vara produktiv i form av träning och kost men det är också det ända jag har haft som intresse och skulle kunna representera om någon ville veta mer om mig, men något annat än det vet jag inte alls... Är bara blank i huvudet och kan sitta i samtal med folk men inse att jag inte hört eller förstått helheten i samtalet heller då jag fokuserar för mycket på vad som sker inombords.
Har suttit och skrivit den här tråden nu en timme säkert och det blev fan pannkaka av det hela..
Meningen var att jag skulle skriva en bakgrund kring mig själv och varför jag reflekterat över det här i den grad att hela mitt liv känts meningslöst och till följd resulterat i en självkänsla som varit väldigt låg. Det är så mycket som surrar i mitt huvud dagligen att det många gånger känns omöjligt att på ett konstruktivt sätt förmedla vad som vill ha sagts, överanalyserar också och vet knappt vad som är vad men tänker försöka mig på det ändå och hoppas att ni har överseende med mig och att jag kan få er att förstå varför jag anser mig vara lågbegåvad.
Ingen skulle tro att jag är bakom flötet förrän många timmar senare efter människor kommit mig lite närmre. Ställs jag inte inför något problem som kan avslöja mina svagheter så har jag följande förutsättningar som kan ta mig på god väg: Ser bra ut, (över medel.), har god ögonkontakt, går med rak rygg och klär mig bra. Det stämmer dock inte överens med folks förväntningar av vad de tror sig min kapacitet vara och det upplever jag som oerhört plågsamt så det har utvecklats till att jag inte alls vill ta plats eller dra åt mig uppmärksamhet alls längre för att jag mår så dåligt över faktumet.
Har helt enkelt mycket svårare än andra att lära mig. Mycket har nog att göra med när jag i tidiga tonåren blev svårt sjuk i cancer och hade inte så mycket ork att göra vardagliga saker med allt vad det innebar så mina föräldrar utförde väldigt mycket åt mig. När jag blev bättre några år senare var jag så van att någon annan löste mina problem att det fortgick och förblev så. Det känns som att jag missat så mycket basic stuff att där finns så mycket om allt möjligt jag inte bemästrar. Har pinsamt dålig fingermotorik som jag skämts över många gånger och det har jag upplevt att många människor sett ner på mig på grund av det. Vilken kvinna skulle vilja vara med en sån man? Då och då lyckas jag må bra och kan vara produktiv i form av träning och kost men det är också det ända jag har haft som intresse och skulle kunna representera om någon ville veta mer om mig, men något annat än det vet jag inte alls... Är bara blank i huvudet och kan sitta i samtal med folk men inse att jag inte hört eller förstått helheten i samtalet heller då jag fokuserar för mycket på vad som sker inombords.
Har suttit och skrivit den här tråden nu en timme säkert och det blev fan pannkaka av det hela..
Ts som jag skrev ovan ..men vill fråga . Är du utredd för hörsel ? Som ovan beskrivet finns detta och man har sett samband hos flera add / adhd personer som du beskriver lite faktiskt
. Med tanke på att du beskriver att du har du beskriver att du har svårt att återberätta och hålla dig i samtal .
__________________
Senast redigerad av Jens86 2020-01-12 kl. 15:36.
Senast redigerad av Jens86 2020-01-12 kl. 15:36.
__________________
Senast redigerad av njcke 2020-01-22 kl. 14:57.
Senast redigerad av njcke 2020-01-22 kl. 14:57.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera